tisdag 8 november 2016

Att gå sin egen väg

Nu har det återigen gått lång tid sedan jag skrev senast. Orken och inspirationen har saknats. Tack till er som har hört av er och frågat efter inlägg. Det värmer <3.

Det har varit en tuff höst. Min utbrändhet har gjort sig påmind igen. Jag försökte få in för mycket i livet. Igen. Kost- och träningsprogrammet som jag hoppade på i somras blev för tufft, både för kroppen och tidsmässigt, när jobbet och vardagen drog igång på allvar. Det känns tråkigt för jag tyckte det var väldigt roligt och det gav fantastiska resultat, men jag jobbar på att acceptera läget och ha tålamod. Så småningom kommer jag att kunna träna på det sättet igen, men inte nu. Nu blir det väldigt lugn träning. Det blir promenader, väldigt korta löpturer och yinyoga. Tänker att det är lika viktigt att få dagsljus och frisk luft som att få motion.

Maten har inte fungerat så bra heller. Stressen och tröttheten gjorde att jag kom ur balans. Har hållt mig borta från socker och gluten, men jag har överätit en hel del. Det har långsamt blivit bättre. Till slut släppte jag alla krav och måsten map på mat och då har det lugnat sig betydligt. Nu känner jag mig lite mer i balans. Det är lätt att bli fixerad vid mat när det är så mycket man ska undvika. Aktiviteter som innefattar ätande på något sätt tar för mycket energi och det blir inte roligt. Det blir också en stress. För mig funkar det bättre ju mindre jag behöver tänka på mat.
Jag har också funderat en hel del på vad jag egentligen är känslig för i matväg. Socker och gluten tycker jag inte att det finns någon anledning att äta oavsett hur man reagerar på det. Det tillför inte kroppen något positivt, tvärtom. Däremot har jag tagit in mejerier i min kost igen. I somras när jag uteslöt mejerier mådde jag mycket bättre och det var lätt att dra slutsatsen att det var mejerierna jag hade mått dåligt av. När jag började jobba igen och allt drog igång började jag dock må likadant som jag gjorde innan jag slutade med mejerier. Trots att jag var mejerifri. Så det var snarare ledigheten och det nya roliga träningsprogrammet som fick mig på fötter. Äter fortfarande inte lika mycket mejerier som tidigare, mest eftersom jag hittat andra goda alternativ.

Det är olika hur känslig man är för olika saker. För många sockerberoende och överätare är det svart eller vitt. Vissa saker äter man inte och så ska det vara för alla. Jag tror inte att det finns en mall som passar alla. Det är svårt att diskutera med en del andra sockerberoende och överätare hur jag äter. Många har en väldigt snäv syn på hur man ska äta och leva som beroende. Avviker man det minsta från det så kan man få höra att man inte är abstinent och att man är på väg att få ett återfall. Ibland har jag känt att jag inte litar på mina egna tankar om vad som är bra för mig och hur jag funkar. Då har jag behövt vila lite från samtal med andra för att försöka hitta tillbaka till min väg. Det finns antagligen lika många sätt att hantera sitt beroende som det finns beroendepersoner.

tisdag 23 augusti 2016

Resor

För ett par veckor sedan var jag och min älskling i Tyskland då han skulle delta i en triathlontävling. Vi åkte vid lunchtid på fredagen och kom hem måndag kväll. Resor innebär alltid lite extra planering för min del. Den här gången var det lite extra lätt med maten faktiskt. Vi hade bil med oss och jag införskaffade en elektrisk kylbox, som man kan koppla in både i bilen och i vanligt vägguttag, veckan innan. Det gjorde att jag kunde ta med precis den mat jag ville äta. 
Nu hade jag med mig mat som jag kunde äta kall, men när vi kom fram där vi skulle bo upptäckte vi att det fanns ett litet pentry med kokplattor, kylskåp och porslin så det fanns gott om möjligheter.

Frukost serverades på det gästehaus som vi bodde på. Räknade med att det skulle finnas skinka, grönsaker och ägg som jag kunde ta där och tog med mig nötter och olivolja att komplettera med. Tyvärr fanns det bara ägg första dagen. Som tur var hade jag med mig kokta ägg som nödmat som jag kunde ta istället. Det var ingen dålig frukost, men äter man inte gluten, socker och mejerier så var det ganska fattigt.

Lunch, mellanmål och middag hade jag med mig. Köpte ett par bitar varmrökt lax, skinka, makrill i tomatsås, grönsaker, rotfrukter och avokado och stoppade i kylväskan. En kväll åt vi ute och då googlade jag innan efter någon lämplig restaurang och kollade menyn. Det blev jättebra.

På torsdag är det dags att åka till Litauen för ytterligare en tävling. Det blir samma upplägg då.

söndag 21 augusti 2016

Halvvägs i mitt 12-veckors PT-program

För 6 veckor sedan hoppade jag på ett 12-veckors kost- och träningsprogram. Jobbar med en PT som har en online-tjänst. All kommunikation sker via mail. Jag går till gymet på min arbetsplats två gånger i veckan och så kör jag tabata hemma två gånger i veckan. Förutom det är det löpintervaller och powerwalks på schemat.

Både kost och träning fungerar väldigt bra. Den här PTn tror, som jag, på en kost fri från socker och gluten. Riktig mat. Dessutom rekommenderade han mig att ta bort mejeriprodukter, även smör, under den här perioden. Det där med att ta bort alla mejerier var något som har varit riktigt bra för mig. Som jag har skrivit innan har jag provat mejerifritt tidigare, men ätit smör. Märkte inte någon större skillnad då, men nu när jag tog bort även smör har överätningsproblem försvunnit och jag mår mycket bättre generellt sett. Ska man sätta en stämpel på den kost jag äter nu är det mer åt paleohållet än LCHF. Den här kosten känner jag att jag kan fortsätta med, att jag VILL fortsätta med. Kanske att jag testar att lägga till vissa saker igen så småningom, dock inte mejerier.
Jag har känt att det har hänt saker i kroppen hela tiden under de här 6 veckorna. Första 4 veckorna gick jag inte ner jättemycket i vikt. Det var några få hekton varje vecka. En vecka stod jag still, men vecka 5 tappade jag 1,6 kg bara på den veckan. Nu efter 6 veckor har jag blivit av med 3,5 kg, 4,5 cm runt midjan och 2,5 cm runt höfterna. Jag har blivit mycket starkare. Första veckan kändes det väldigt tungt med träningen och jag undrade vad jag hade gett mig in på, men styrkan och konditionen har förbättrats snabbt. Nu tycker jag inte att träningspassen är några problem även om de fortfarande är utmanande och jag blir ordentligt trött och svettig. Fast nu kommer det att bli riktigt jobbigt ett par veckor igen. Idag fick jag lite nya tabataövningar plus att jag ska köra längre tabataintervaller och även längre löpintervaller.

Idag fick jag också skicka in nya bilder på mig själv som PTn skulle jämföra med startbilderna. Man ser absolut skillnad, särskilt på magen där jag har tappat flest centimetrar. Ska bli jättespännande att få jämföra startbilderna och 12-veckorsbilderna sedan.

lördag 13 augusti 2016

Kaffe

För ganska precis ett halvår sedan gjorde jag ett rejält kaffeuppehåll. Positivt för mina binjurar tänkte jag och tänkte först bara hålla uppe några dagar och sedan kanske dricka kaffe på helgerna. Drack väl ungefär 2 koppar kaffe per dag och slutade tvärt. På eftermiddagen dag 1 och hela dag 2 fick jag en hemsk huvudvärk och därför bestämde jag mig för att hålla uppe en längre tid för att riktigt rensa ut.
Från påsk ungefär har jag sedan druckit ca 2 koppar kaffe i veckan. Innan har jag kunnat dricka kaffe när som helst på dygnet utan att det påverkar sömnen. Det kan jag inte längre. Jag får en otrolig kick av kaffe nu. Känner jag mig lite seg blir jag genast väldigt pigg när jag dricker kaffe. Den effekten vill jag inte gå miste om så jag fortsätter att dricka kaffe lite mer sällan.

fredag 5 augusti 2016

Igång och jobbar igen

Nu är semestern redan slut och jag har jobbat i en vecka. Känns helt ok, men jag har varit lite tröttare helt klart. Jag har inte haft några som helst problem med att fylla dagarna de här fem semesterveckorna. Mycket av tiden har förstås gått åt till kost- och träningsprogramet som jag hoppade på för en månad sedan, i mitten av andra semesterveckan. Sedan går det ju en hel del tid bara till att laga och servera mat när vi alla är hemma hela dagarna. Lite mjukstart blir det eftersom barnen är med mor- och farföräldrar nu innan skolan börjar.
Kost- och träningsprogramet funkar väldigt bra. Det är enkelt och flexibelt. Jag går till gymet två gånger i veckan och kör ett styrkepass. Sedan är det två tabatapass i veckan som jag kör hemma och så löpintervaler och powerwalks på det. Nu när jag har börjat jobba utnyttjar jag transporten till och från jobbet till att gå och cykla växelvis.

Det var väldigt länge sedan jag mådde så bra som jag gör just nu så här länge i sträck. Träningen gör säkert sitt till, men tränat har jag gjort förut. Det är kosten som är skillnaden. Min sockerberoendeterapeut tror att det är mejerierna som har varit boven i dramat. Att jag helt enkelt är väldigt känslig för det och måste utesluta precis alla mejerier. Även smör. Det är lite mer utmanande att leva helt mejerifritt, men jag gör det gärna. Det viktiga är att jag mår bra. Det finns ingen mat som är så god att jag tycker det är värt att må dåligt för att få äta den.

lördag 16 juli 2016

Semester, träning och mat

Det är semester. 2 av 5 veckor kvar nu. Vi har varit ute och åkt lite och det har blivit en hel del sol och lite bad.

Det tog ett tag att landa. Jag sov dåligt i början, jag kände mig speedad på något sätt. Fick rådet att gå ner i dos på en av aminosyrorna jag äter och det känns mycket bättre nu. I natt sov jag ca 10 timmar. Blev förvånad när jag vaknade och såg vad klockan var. Det där med biokemisk reparation är inte alltid lätt. Det verkar vara lite knepigare med mig. Vi får prova oss fram. Samma sak med kosten.

Jag har egentligen aldrig fått några kostråd. Det jag kan och vet har jag läst mig till. Sedan har jag provat mig fram. Det har fungerat bra länge med riktigt strikt LCHF. Senaste månaderna har jag legat under 20 g kolhydrater/dag och på 80E% fett. Men något är det som inte har funkat nu på slutet. Jag har haft svårt att sätta fingret på vad. Senaste månaden har jag haft svårt att hålla mig till min matplan. Det har blivit för mycket mat och för ofta. Överätning är ett tecken på någonting och det kan vara att man äter något som man triggas av. Det kan vara något som har funkat utmärkt att äta innan, men inte längre. Det kan vara svårt att veta vad detta "något" är och jag vet fortfarande inte om det är så, men sedan en och en halv vecka tillbaka har jag plötsligt inga problem med att hålla mig till planen. Jag har en teorier om varför.
För tre veckor sedan kontaktade jag en PT som har en online-tjänst. Triathlonintresset har minst sagt svalnat, men jag behöver ändå träna. Det är en friskfaktor för mig. Fast jag har haft otroligt svårt att samla ihop mig och göra något. Det har inte känts kul med någonting. Jag hade kunnat fortsätta simma, cykla och springa, men jag hade ingen inspiration. Jag hade svårt att hitta någon mening. Det var då jag kontaktade den här PT:n. Jag tänkte att om jag får ett schema som bara är att följa kanske det kan hjälpa mig.

Under de ca 10 dagarna som gick innan vi kom igång ångrade jag mig hundra gånger. Det kändes jobbigt och svårt, men efter att jag hade betalat fanns det ingen återvändo tyckte jag :). Det var bara att köra. En dag i taget. Fick träningsprogram och även kostråd. Jag var tveksam till kostråd, jag vill inte laborera för mycket, men de här kostråden var inga större förändringar mot innan. Åtminstone inte i energifördelning. Det är fortfarande lågkolhydratkost, men det finns vissa skillnader. Det är helt mejerifritt, inte ens smör ska jag äta. Det är lite restriktioner på ägg och så är det mycket mer protein eftersom jag hade tänkt mig att bygga lite muskler. Det är rätt tråkigt. Inga såser utan fettkällorna är t.ex. olivolja, avokado och oliver. Fortfarande god mat, men tråkigare. Min ambition har alltid varit att det ska vara så gott att äta så att man inte ska sakna något. Fast där får jag nog backa nu. Den här maten går jag inte igång på alls, jag har inget sug alls, vilket får mig att inse att någonting har jag nog ätit innan som har triggat mig till överätning.

Nu har jag hållt på med detta tränings- och kostprogrammet sedan förra torsdagen och det känns jättebra. Det var supertufft med träningen första dagarna och det kändes inte så himla kul, men nu känns det mycket bättre även om det fortfarande är tufft. Jag känner mig piggare och gladare också. Jag känner mig som mig själv kan man säga och det är värt så himla mycket. Bara att hoppas att det håller i sig.

torsdag 23 juni 2016

Midsommarmat- recept

I år blir det midsommarfirande i Småland med delar av min särbos familj. Jag kommer att ta med mig mat som är bra för mig att komplettera midsommarbuffén med. Jag har gjort en Västerbottenostpaj efter recept från Tjockkocken, en mejerifri Skagenröra och så har jag köpt varmrökt lax. Det tillsammans med ordentligt med grönsaker med olivolja kommer att bli perfekt för mig.
Skagenröran gör jag av 200 g hemgjord majonnäs, 200 g fina räkor, 1 hackad rödlök, 2 msk dill, 2 msk gräslök. Saften av en halv citron och salt och peppar.

onsdag 22 juni 2016

Kroppen gör eget blodsocker

Generellt sett äter vi alldeles för mycket kolhydrater idag. Anledningen till det är dels att vi för 30 år sedan blev lurade att tro att fett var farligt och att det var mycket bättre att äta kolhydrater. Sockerindustrin jobbar hårt för att få oss att tro att kolhydrater är livsviktigt. Utan kolhydrater får vi näringsbrist och blir dumma i huvudet. Ingenting kunde vara mer fel. Det finns inga essentiella kolhydrater. Essentiell betyder att det är livsnödvändigt och att vi måste tillföra kroppen det utifrån. Så är det alltså inte med kolhydrater.

Jag och min särbo gjorde ett experiment. Vi mätte hans blodsocker på morgonen innan frukost. Värdet var 5.5. Sedan gick han ut och sprang i 2 timmar. Efter det mätte vi blodsockret igen. Fortfarande på fastande mage. Då var blodsockret 6.5. Kroppen hade alltså själv tillverkat blodsocker när det fanns behov. Detta sker i levern och kallas för glukoneogenes.
Vad användes då som energi under löpningen? Fett, såklart! Fett som energikälla har vi alla gott om. Även riktigt smala personer och det räcker länge. Man kan anta att fettförbränningen var i full gång här. Sedan är det många som tror är att man måste äta något kolhydrat- och proteinrikt direkt efter träning för att inte kroppen ska börja brytas ner. Det är också fel. Kroppen kommer att fortsätta att bränna fett - tills du äter kolhydrater. Då gör insulinpåslaget att fettförbränningen stannar av och man börjar bränna kolhydrater istället. De kolhydrater man inte förbränner lagras in i vävnaderna som fett.

En bättre strategi är att invänta hungern efter träning och sedan äta något kolhydratsnålt. Vi ska äta som vi är skapta för att äta och det är inte att äta stora mängder kolhydrater flera gånger om dagen.

tisdag 21 juni 2016

Gruppcoachning

Igår kväll började jag i gruppcoachning på Sockerskolan. Det är något som jag planerat att göra, men som jag väntat med eftersom jag hållt på med stegarbetet. Sedan har jag glömt bort det lite grann och så är det på tider som inte passar mig så bra. Mitt i barnens läggning eller på arbetstid då jag inte kan gå ifrån p.g.a. möten.

Igår var det en väldigt tung dag, jag kände mig ganska desperat. Det var en sådan där dag som det varit ganska många dagar de senaste två veckorna då det kryper i kroppen, jag är irriterad på allt och inget och jag har sug som bara blir helt övermäktigt. Inte sug efter socker, tack och lov, men jag har ätit "ok" mat för mycket och för ofta. Ytterligare en sådan dag var det alltså igår och plötsligt kom jag på att nu under sommaren skulle det faktiskt gå att vara med på coachningen på kvällstid. Barnen behöver inte gå och lägga sig någon viss tid och igår var jag till och med ensam hemma. Skickade ett sms till min sockerberoendeterapeut vid 17.30, fick inbjudan och så var mötet kl. 20 så det gick snabbt.
Jag hann t.o.m. ångra att jag anmält mig också, men när jag väl var med kändes det superbra. Två av personerna som var med har jag pratat några gånger med i telefon och två var nya ansikten. Ganska snabbt började jag gråta och sedan grät jag halva mötet. Det gick inte att stoppa. Det var skönt, en riktig urladdning. Efteråt kändes det mycket bättre och även idag är det en mycket bättre dag.

Vi blir coachade individuellt i en liten grupp. Alla har varit med i gruppen olika länge. Man får berätta hur man mår, vad som hänt sedan sist och vilka svårigheter man har. Två av de andra deltagarna redovisade uppgifter som de fått tidigare och vi andra fick spegla på det. Det var både inspirerande och lugnande. Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Det här var det bästa jag gjort på ett bra tag.

lördag 18 juni 2016

8 månader

Idag firar jag 8 sockerfria månader. Önskar att jag kunde säga att den här månden har allt stämt. Att jag har mått bra och skött maten exemplariskt. Men så är det inte. Det började bra och det slutade bra men däremellan har det varit riktigt tufft. Fick ju nya rekommendationer på kosttillskott från min sockerberoendeterapeut häromdagen och jag hoppas att det är det som gör skillnaden och att jag kan vara lite mer jämn i mitt mående den här månaden.
Eftersom motivationen har sviktat ordentligt på alla områden har jag inte skött maten tillräckligt bra. Jag har inte orkat väga maten alla dagar som jag måste för att det inte ska bli för  mycket. Ingenting har smakat gott och jag har inte haft lust att laga mat. Jag som i vanliga fall tycker det är jättegott med smörstekt broccoli uppskattade inte ens oxfilén förra helgen. Detta har gjort att jag gått upp ett kilo och det verkar ha satt sig runt midjan. Skittrist, men jag kan inte göra mer än att ta nya tag och hoppas att jag får må som jag gör precis nu hela nästa månad. För nu ser det positivt ut igen, det är bara att hoppas att det håller i sig den här gången

fredag 17 juni 2016

Tips - Bra mat hemma

Tidigare i år provade jag LCHF-kassen från Bra mat hemma. Gjorde uppehåll nu när jag skulle prova mejerifritt, men efter sommaren kommer jag att fortsätta med det vissa veckor. Jag tyckte det var väldigt god mat, hemsidan är enkel att använda, man kan lätt välja vilka veckor man vill ha leverans och hur många portioner man vill ha. Matsedlarna kan man se i god tid. Ytterligare en bra grej är att matkassarna verkligen innehåller allt, t.o.m. kryddor, så man behöver inte tänka på att ha någonting hemma mer än fett att steka i, salt och peppar. Matkassen kommer också packade i kylväskor så om man inte är hemma så håller sig maten en stund på trappan.
Maten är av bra kvalitet och det är väl tilltagna portioner. Ett par exempel på maträtter jag har provat är Färsjärpar med smörkokta rödbetor och chevrecreme och Halloumipanerad kycklingfilé serverad med citrongrönsaker och chilismetana.

Detta är perfekt om man är ny på LCHF eller bara behöver lite ny inspiration.

torsdag 16 juni 2016

Utvärdering mejerifritt

Jag testade mejerifritt under 3 veckor. Det var tänkt en månad, men en studentuppvaktning då jag inte orkade ta med mig egen mat och framför allt svara på frågor, kom emellan. De anledningar till att jag bestämde mig för att prova mejerifritt var att jag vill kolla om:
  1. Det påverkar fasteblodsockret?
  2. Jag kan bli av med den envisa aknen på hakan?
  3. Magen slutar bullra som den gör vissa dagar?
  4. Det kan få kilona att trilla av lite snabbare?
Svaret på alla frågorna är faktiskt NEJ. Jag märkte ingen skillnad alls. Kanske, kanske lite med magen, men jag tror inte det heller. Kanske för att jag inte åt jättemycket mejerier innan eller så är jag inte känslig för det. Sedan har jag samtidigt som jag körde mejerifritt haft en del andra bekymmer med mitt mående plus att jag inte har skött maten optimalt. Kanske har några positiva effekter drunknat i allt annat. Kanske provar jag igen en annan gång när det är lugnare.

onsdag 15 juni 2016

Överviktig och undernärd - samtidigt

Jag läste en intressant artikel via Ett sötare blods facebooksida igår. Är det möjligt att vara både överviktig och undernärd? Jag hade faktiskt inte tänkt tanken förrän för ett par veckor sedan. Fast när man tänker på det så är det nog fullt möjligt. Många överviktiga äter en väldigt näringsfattig kost som är full av socker och gluten. Hela måltider byts ut mot godis, snacks, kakor och halvfabrikat. Dessutom slutar magen att fungera som den ska och den lilla näring man får i sig tas inte upp ordentligt.
Jag kan nog själv vara ett exempel på det. Jag har ändå ätit ganska bra mat även innan jag blev sockerfri senast, i oktober 2015. Fast min mage fungerade väldigt dåligt och gjorde det fram till för ett halvår sedan. Min stora socker- och glutenkonsumtion tillsammans med överätning hade antagligen gjort att det var stor obalans i tarmarna. Utan att gå in på detaljer så var det uppenbart att mycket av den näring som jag åt inte hann eller kunde tas upp innan det kom ut. När det är så här hjälper det inte att bara börja äta bra mat, man behöver även läka tarmen med olika kosttillskott och det kan ta tid.

Jag är osäker på vad som egentligen har gjort vad just med min mage, men att äta Cellenzym till varje måltid under en månad gjorde stor skillnad.

Nu tänker jag mycket på att det jag stoppar i mig ska vara något som stärker och läker kroppen. Socker och gluten bryter ner och ställer till det på olika sätt. Jag har ägnat 8 månader åt att försöka ställa allt till rätta i min kropp. Jag har ätit bra mat utan avsteg och ätit massor med kosttillskott. Det känns ändå som att det är en bra bit kvar innan jag är framme vid målet.

tisdag 14 juni 2016

Biokemiska reparationen fortsätter

Jag har haft extra samtal med min sockerberoendeterapeut, C, under senaste månaden. Vi hade möte i slutet av mars och skulle egentligen inte pratats vid förrän i början av juli igen, men efter Mallorcaresan kände jag att behövde mer hjälp. Jag fick fylla i ett nytt formulär och fick nya rekommendationer utefter det. Nu har jag också gjort ett par andra tester för att se om vi hittade någonting och så lämnade jag ju en massa blodprov i förra veckan. Häromdagen gjorde jag om samma formulär igen och det ser ut att gå åt rätt håll. Fast inte tillräckligt snabbt åt rätt håll. Det går för långsamt och jag har mer och mer börjat känna att jag inte orkar mer. Jag orkar inte kämpa om jag ändå inte märker så stor skillnad i mitt mående. Visst är det små små förbättringar, men som sagt, det går alldeles för långsamt för att jag ska orkar hålla ut.
Idag hade jag och C ett nytt samtal. Jag fortsätter med det vi bestämde för en månad sedan och så blev det några nya rekommendationer också. Det känns hoppfullt när det finns någonting nytt jag kan prova i alla fall. Förhoppningsvis är detta vad jag behöver.

Förutom det så minskar den totala belastningen i livet också nu för ganska många veckor framöver. Barnen har sommarlov och spenderar mycket tid med morföräldrar och farföräldrar i början och slutet av sommarlovet när jag jobbar. Fem veckor i mitten har jag semester.

Jag kommer att ta det väldigt lugnt de här veckorna. Bara fokusera på återhämtning och lugn och ro. Fundera på hur jag vill göra med olika delar i livet och hoppas att några saker faller på plats.

måndag 13 juni 2016

Årets hälsokoll avklarad

I torsdags var jag och gjorde årets stora hälsocheck via Werlabs. Gjorde samma provtagning för ett år sedan också. Jag tycker det är intressant att följa detta även om jag inte förväntar mig att något ska vara avvikande. Om det blir avvikande i framtiden kan det vara bra att veta om det alltid varit så eller om det kommit under senaste året.

Förra året var det ett par värden som var lite avvikande bl.a. ett levervärden och LDL. Inget som jag oroade mig särskilt mycket för, men det var ändå skönt att se att de värdena var helt perfekta i år. Alla värden var faktiskt jättebra utom röda blodkroppar som låg precis på undre gränsen. Järndepåer och Hb var också lägre än förra året.
Det är skönt att veta att allt står rätt till på det sättet i min kropp i alla fall. Vi jobbar däremot vidare med min biokemiska reparation. Mår fortfarande inte så bra som jag skulle vilja. Efter förra svackan var det bra i ett par veckor, men sedan kraschade jag igen och blev dessutom förkyld. Sedan har jag inte riktigt återhämtat mig. Det finns ingen motivation till någonting alls och jag är sjukt less på det mesta. Jag är fortfarande socker- och glutenfri, men jag sköter inte maten som jag borde. Träning orkar jag inte ens tänka på.

Det kommer att vända, frågan är bara när och var det slutar. Bristande motivation har jag haft många gånger, men det var länge sedan jag kände som jag gör nu.

tisdag 31 maj 2016

60 minutes om sockrets skadeverkningar

Här är ett 15 minuter långt inslag från 60 minutes om sockrets skadeverkningar. Chefen för Harvards cancerklinik visar bl.a. hur socker sugs upp av cancertumörer.


torsdag 26 maj 2016

Lästips - Hormonbibeln

Läs om hur du kan jobba med kroppen istället för mot den. Lär dig hur du äter mat som blir som medicin för kroppen istället för tvärtom.
Är så glad att jag läste den här boken av Martina Johansson. Den har gett mig ännu större förståelse för hur obalanser i biokemin kan ställa till det för måendet och hur man kan ställa saker och ting tillrätta igen med olika kosttillskott och bra mat. Jag är 7 månader in i min biokemiska reparation. I boken står det en hel del om de kosttillskott jag har blivit rekommenderad och hur de verkar i kroppen. Mycket intressant och spännande läsning.

"Hormonbibeln hjälper dig att ta kontroll över din egen kropp och förstå mekanismerna bakom ditt mående, din fysik och eventuella hälsoproblem." skriver Martina på baksidan. Så vänta inte köp den och börja jobba. Du kommer inte att ångra dig.

måndag 23 maj 2016

Provar mejerifritt

Jag ska prova mejerifritt i en månad. Började i onsdags. Det kändes länge rätt jobbigt att behöva ta bort mejerierna, men nu när jag har gått och tänkt på det ett tag så känns det bara bra. Det är ett test, jag kommer antagligen inte att göra det för alltid. Tanken är att energiintag, protein-, kolhydrat- och fettmängd ska vara den samma.

Det var flera anledningar till att jag bestämde mig för att testa till slut.
  1. Påverkar det fasteblodsockret?
  2. Kan jag bli av med den envisa aknen på hakan?
  3. Slutar magen bullra som den gör vissa dagar?
  4. Kan det få kilona att trilla av lite snabbare?
Fast på vägen har det blivit så att fasteblodsockret har gått ner redan innan. Den senaste månaden har bara ett enda mätresultat varit över 6.0. Flera dagar har det varit så lågt som 5.4. Glycinet gav resultat, det märkte jag direkt och kanske även L-glutaminet på kvällen. De tre senaste veckorna har jag också tränat mycket. Träning gör så att GLUT-receptornerna öppnas och tar upp sockret i blodet. Martina skrev ett intressant inlägg som berör detta idag.

Akne har jag nästan inte heller just nu. Får se om det håller sig borta, det brukar komma tillbaka förr eller senare.

Angående vikten hade jag gått ner 2 kg på en månad senast jag vägde mig och det är jag väldigt nöjd med. En långsam, men stabil viktnedgång de få kilon jag har kvar skulle inte sitta fel.

Trots att flera av anledningarna till att jag bestämde mig för att testa mejerifritt inte är helt aktuella längre så tycker jag det kan vara spännande ändå. Det kanske får effekter som jag inte räknat med eller tänkt på.

En sak som är rolig är att jag redan har hunnit att prova flera nya jättegoda maträtter. Det finns massor med recept på nätet, bara att googla.

onsdag 18 maj 2016

7 månader utan socker

Idag firar jag 7 månader som sockerfri. Just för tillfället känns det mesta lätt, men annars har även den senaste månaden varit tuff bitvis. Maten och att hålla mig sockerfri känns som det minsta problemet. Det går väldigt lätt, åtminstone så länge jag väger min mat, lägger in den i kostbevakningen och håller koll på hur mycket det blir. När jag gör det kan jag släppa maten mellan måltiderna och jag tänker väldigt lite på det. När jag INTE väger maten blir det däremot mycket funderingar på hur mycket jag egentligen äter och det blir mer tankar på mat än vad jag vill att det ska vara.

Den här månaden har jag alltså vägt maten och lagt in det i kostbevakningen. Ligger på mellan 1900-2000 kcal. Någon dag lite mindre och någon dag lite mer. På Mallorca när jag inte hade möjlighet att väga maten blev det definitivt mer som det lätt blir när jag äter "fritt".
Jag är inte supernoga, men ganska. Ibland väger jag rå vikt och ibland tillagad vikt och jag tar inte med fett som jag steker i. Det blir det som är enklast. Det verkar fungera ändå. Den här månaden har jag gått ner drygt 2 kg vilket innebär att jag nu väger mindre än jag gjort någongång under de här 7 månaderna. Vägde mig före och efter Mallorcaresan också och trots all träning gick jag faktiskt upp några hekton under den veckan. Det känns lite orättvist med tanke på att jag bara åt bra mat hela veckan och inte smakade en enda smula av alla efterrätter som fanns både till lunch och middag.

Jag har kommit igång ordentligt med träningen igen efter Mallorcaresan. Det blir mycket träning, men i princip bara lågintensiva pass och det verkar min kropp klara av. Det är bara när jag simmar som jag försöker ta i lite mer. Känner att jag mår väldigt bra av att träna. Det är härligt att kunna utnyttja transporten till och från jobbet också. Morgonjoggen är bäst.

Det som har varit tufft är det mentala, men sedan senaste tilläggen i min Biokemiska reparation med bl.a. mer 5-HTP känns det riktigt bra. Det är bara att hoppas att det håller i sig. Sömnen fungerar lite bättre också. Jag får sova lite mer ostört. Tyvärr blir det fortfarande lite problem om jag blir väckt på natten. Då tar det ofta ca 2 timmar innan jag kan somna om. Den lugna träningen bidrar säkert också till att jag mår bättre för tillfället.

Det är bara att fortsätta för det här verkar ju funka, men följande månad tänker jag testa att äta mejerifritt. Mer om det i ett annat inlägg.

torsdag 12 maj 2016

Tränar för Västervik Triathlon

Jag är anmäld till Västervik Triathlon den 13:e augusti. I år är målet att köra olympisk distans, vilket är dubbelt så långt som sprint som jag körde förra året. Det är alltså 1500 m simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning. När vi var på Mallorca och motivationen dippade ordentligt kände jag mig rätt säker på att jag inte skulle ställa upp. Nu efter en vecka med härliga cykel- och löpturer till och från jobbet och ett par bra simpass känns det precis tvärtom.

Att cykla och springa till jobbet är härligt. Särskilt springa tycker jag. Det är skönt att jogga i långsam takt, lyssna på bra musik och bara låta tankarna komma och gå. Jag började med det förra året och jag har saknat det under vintern. Det är ganska smidigt också. Jag cyklar till jobbet ena dagen. Då har jag med mig mat för två dagar, träningskläder samt extra underkläder. På eftermiddagen byter jag om i omklädningsrummet i träningsanläggningen och lämnar de vanliga kläderna där och springer hem. Jag har en liten löparryggsäck som jag kan ha lite smågrejor i om det behövs. Nästa dag gör jag tvärtom. Springer till jobbet och cyklar hem.
Den ökade dosen 5-htp verkar funka bra, jag mår mycket bättre, men C (som har hand om min biokemiska reparation) hittade lite annat vi kan jobba med i det senaste testet jag gjorde. De nya kosttillskotten, som ska råda bot på det, har jag fått nu. Det ska bli intressant att se vad det kan ge.

måndag 9 maj 2016

Uppdatering

Nu är det ett tag sedan jag skrev. Vi har bl.a. varit på triathlonläger på Mallorca under den här tiden. Det var skönt att komma hemifrån. Det var jättefint boende på södra Mallorca, precis vid havet. Maten var jättebra. Det var absolut inga problem att äta socker- och glutenfritt. Maten var inget problem och jag åt inte mycket av den nödmat jag hade med mig. Vädret var inte det bästa. Det var blåsigt några dagar, ganska kallt och det regnade också ordentligt en dag. Det var först de två sista dagarna som de var så varmt att man kunde ligga och sola i bikini i pauserna.

Träning är någonting som jag mår väldigt bra av och behöver mycket av i mitt liv. Den här resan bokade vi i höstas när jag var i ganska god form. Efter det har det som bekant hänt en hel del. Bl.a. har jag jobbat med mitt sockerberoende och det har tagit en hel del tid. Jag fick sätta träningen åt sidan ett tag och sedan har dipparna i mitt mående avlöst varandra. De sista två veckorna före resan var jag rejält förkyld.

Resan blev inte som jag hade tänkt mig. Hade jag varit lika bra tränad som i höstas hade det såklart gått mycket bättre, men nu när jag inte var det så tänkte jag att jag åker dit för att ha roligt, träffa intressanta människor och få en boost i träningen. Motivationen var inte den bästa innan, jag hade hoppats att resan skulle öka den rejält, men det blev tvärtom. När vi kom hem var motivationen i botten. Triathlon har varit ett stort intresse för mig de senaste åren, men plötsligt hade jag inte någon lust att fortsätta med det alls. Det var för högt tempo för mig på lägret. Det skulle vara ett läger för alla nivåer, men det var väldigt fokuserat på långt och snabbt. Då tycker inte jag det är roligt. Jag var rätt knäckt när jag kom hem.

Sist jag skrev mådde jag mycket bättre efter att varit väldigt nere, men det var bräckligt. De depressiva känslorna lurade i bakgrunden och de förstärktes verkligen på Mallorca när jag var utmattad av att försöka hänga på de andra. Man känner sig verkligen värdelös när man inte är bra nog och "inte får vara med". Det blir lite skolgymnastikskänsla över det hela.

Allt är inte lägrets fel såklart. Depressionen har funnits där, men det här gått upp och ner. När jag kom hem från Mallis tog jag kontakt med C som har hand om min biokemiska reparation. Nu har jag höjt mitt 5-htp till dubbel dos och tar även mer vitamin B6. Sedan vill C kolla lite andra grejor. Förhoppningsvis hittar vi problemet om nu inte den höjda dosen 5-htp fixar det.

Just i dag mår jag mycket bättre. Det var bra att få några lediga dagar hemma efter resan för att landa och reflektera. Jag har varit ute på ett par timmeslånga, väldigt lugna löppass under helgen, vilat och tänkt. Nu känner jag ändå att det där lägret och coachernas inställning ska FAN inte sabba det roliga för mig. Så nu fortsätter jag att träna mycket, men på min nivå.

torsdag 21 april 2016

Att våga lita på magkänslan

Under mina sockerfria månader har jag haft flera riktigt tunga perioder. I början var det mycket känslor av ilska och sorg som kom upp och det är säkert helt normalt, men sedan har det varit mer nedstämdhet och känslor av meningslöshet, hopplöshet och stress.

Jag skriver korta dagboksanteckningar varje dag så jag kan gå tillbaka och titta på hur jag mådde och hur olika saker kan ha påverkat. Jag ser vissa samband. Mycket har det handlat om att jag inte har vågat lyssna på min magkänsla när det gäller olika saker. Jag har lyssnat för mycket på andras "goda råd" och blivit osäker. Trots att jag har ganska mycket erfarenhet om vad som funkar för mig inom vissa områden, (t.ex. mat) och inte. Det blir en inre konflikt och det tar en hel del energi.

Nu är jag på banan igen. Jag känner mig piggare, gladare och har mer energi. Kroppen känns bra. Jag känner mig stark och frisk (trots att jag fortfarande är lite förkyld). Jag sover lite bättre och den när snurrande stresskänslan i magen och bröstet är borta. Trots att jag har precis lika mycket att göra som vanligt. Jag tänker inte på mat mer än när jag gör min matplan och när jag lagar och äter den. Har inget sug alls och DET är nog det bästa av allt. En sådan otrolig befrielse.
Vad har jag gjort för att komma ur det?

Först var jag hemma från jobbet i en vecka och bara vilade. Det var bra att göra, men det känns onödigt nu i efterhand när jag ser vad som föranledde det. Detta måste jag försöka lära mig av till nästa gång. Se vissa risksituationer, hantera dem på ett bättre sätt och LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN.

Jag har börjat med Yoga (igen). Kör Yin-Yoga nästan varje dag och Yoga Nidra när jag ska sova. Nu funkar Yoga Nidra lite bättre. Krypet i benen håller sig hyfsat borta de flesta kvällar. Mediterar också nästan varje dag. Meditation är någonting som jag vill göra varje dag, men jag har inte riktigt kommit in i rutinen ännu och det händer att jag glömmer bort. Yogan fungerar nog hyfsat som substitut. Vet inte hur mycket detta har hjälpt till, men avslappning kan aldrig vara fel.

Jag har dragit ner på kolhydraterna igen till under 20 g/dag så att jag nu åter är i optimal ketos. I takt med att ketonvärdena ökar så blir jag piggare. Detta är en sådan där typisk grej som jag vet att jag mår bra av. Fast ändå har jag börjat tvivla när jag lyssnar för mycket på andra och tänkt att "ketos kanske inte är så viktigt". Har varit i ketos flera perioder förut och det blir alltid samma resultat så nu tänker jag hålla mig där.

Håller mig på ett lagom energiintag. Jag tror jag har lärt mig nu vad som är lagom för mig. Ännu en sak som jag inte har velat kontrollera och tänkt att det går nog bra ändå. Trots att jag har vägt min mat de senaste veckorna har jag inte legat på en exakt samma nivå hela tiden. Jag har tänkt att det är nog inte SÅ noga. Genast känner jag mig uppblåst och svullen och då mår jag inte bra. Eftersom jag har svårt med hunger- och mättnadskänslor är det också bra för mig att veta om jag ätit lagom, för lite eller för mycket. Släpper jag på det skenar det iväg direkt. Det kan även bli att jag äter för lite även om det inte händer särskilt ofta. Risken med det är ju att det blir sug och överätning som resultat.

Jag har vänt mig utåt. Ringt vänner inom OA och Sockerskolan. Gör ju det varje dag, men jag gör det ännu mer när jag inte mår bra. Detta är fortfarande mitt bästa verktyg.

Sedan försöker jag göra en del andra rutiner. Inget jag har förändrat eller gjort annorlunda just nu egentligen. Läser vissa texter, deltar i OA-möten regelbundet, lämnar över matplan, tacksamhet och stolthet o.s.v. Vissa saker har jag dragit ner på och ibland ersatt med annat när jag har känt att det har blivit för mycket eller att det inte funkar längre.

Tränar. Har börjat komma igång med träningen lite mer nu när förkylningen börjar ge sig. Bara att cykla till jobbet (har 16 km tur och retur) ger jättemycket.

Jag kan inte acceptera att gå omkring att må dåligt. Visst är det så ibland, det är det för alla, men inte hela tiden. Känns som lite offerkofta om man bara accepterar och inte gör någonting åt sin situation. Är det någonting som riskerar min abstinens så är det att må dåligt. Därför kommer jag att fortsätta att söka lösningar när jag inte mår bra, träna på att lyssna på min magkänsla och gå min egen väg.

tisdag 19 april 2016

Träningsläger på Mallorca närmar sig - planering

Om 9 dagar åker jag och min älskling till Mallorca på triathlonläger. Det blir alltid en utmaning med maten när man åker bort. Nu ska vi dessutom träna en hel del och jag har ingen aning om hur mycket jag behöver äta för att orka träna 1-3 pass om dagen. Att gå på hungerskänslor är ingen bra idé. Jag har svårt att känna när jag är hungrig eller mätt. Förra året när jag var på cykelresa var jag inte särskilt hungrig under själva cykelturen. Hade till och med svårt att får i mig mat när vi stannade för lunch, men sedan när vi kom hem blev jag jättehungrig/sugen och åt hur mycket (kladd) som helst innan middagen. Sedan fortsatte jag att äta under middagen :(.

Frukosten blir nog inga större problem. Antar att det är buffé och kommer att finnas ex. ägg och bacon. Det kan jag äta varje dag om det är så. Lunchen är också i bufféform. Förhoppningsvis finns det något vettigt att välja där. Kompletterar med smör och olivolja. Olivolja kommer jag att ta med mig hemifrån för säkerhets skull. Till middagen är det en färdig meny man får, men med salladsbuffé till så det ska väl lösa sig det också.
Här ska vi vila oss mellan träningspassen.
För säkerhets skull kommer jag att ta med mig te, neskaffe, smör, kokosolja, MCT-olja, vattenkokare, stavmixer och mixerkärl hemifrån så att jag kan göra fett-te eller fett-kaffe vid behov. Ägg och babybel får också följa med så att jag kan ta det som ytterligare mellis. Middagen ligger ofta inte förrän kl. 20 så jag lär behöva det. Jag kommer att äta 3 mål mat om dagen. Så likt hemma som möjligt i både mängd och energifördelning. Plus mellis då.

Under längre cykelturer kommer jag att ta med mig kokta ägg och paranötter. Har även köpt torkad frukt utan tillsatt socker som jag ska ha med mig som nödproviant ifall jag kroknar. Frukt är ingenting jag äter i vanliga fall, men om det handlar om att ta mig hem så kan jag tänka mig att göra ett undantag. Hellre det än någon sliskig gel eller energibar. Jag tror faktiskt inte att jag ska hamna i den situationen, men ändå. Kommer säkert att sno med mig både ägg och bananer från frukostbuffén. Ska testa att dricka avsvalnat fett-te med MCT-olja. Då kan jag ha en flaska med det med mig när vi cyklar och få bra energi av det.

Jag kommer ju inte att kunna väga och mäta maten som jag gör hemma så målet är att vara socker- och glutenfri och att inte överäta. Jag får göra mitt bästa och vara snäll mot mig själv. Det är en vecka det gäller och snart är jag hemma igen och kan återgå till mina vanliga rutiner.

Det blir mycket planering, men som vi brukar säga: If you fail to plan you plan to fail.

måndag 18 april 2016

6 månaders abstinens

Idag har jag varit socker- och glutenfri i 6 månader. Det känns som att det har gått snabbt även om det har varit riktigt jobbigt i perioder. Det känns tyvärr som att de jobbiga perioderna har varit längre än de lätta perioderna. Alla som gått före mig säger att det blir bättre. Att det första året är svajigt. Och om man tänker på hur länge jag har hållt på med att äta för mycket socker och annat skräp, jojobantat och satt min kropp i obalans så kanske man inte kan förvänta sig att bli "hel" på bara 6 månader.

Men jag är otålig och frustrerad. Jag vill ta igen allt jag känner att jag har förlorat innan jag blir för gammal. Jag är trött på att må dåligt, jag är trött på att väga för mycket, jag är trött på att inte orka det jag vill göra. Jag kanske har en försenad 40-årskris också?

Apropå vikt så har jag gått upp ett halvt kilo den här månaden. Känner mig lite svullen av någon anledning så det var väntat. Är inte i optimal ketos längre (1.5-3.0) och har inte varit det på ett par veckor. Antagligen för att jag legat över 20 g kolhydrater vissa dagar. Ketonerna gör mig pigg och energisk. Kanske är det för att jag ramlade ur ketosen som jag började må sämre igen. Får sköta kolhydraterna lite bättre framöver. Måttbandet visade minus 1 cm runt höften, övriga mått oförändrade så det är i alla fall bra.
Hur går jag vidare?

Jag fortsätter såklart med min biokemiska reparation. När det gäller mitt blodsocker så gick det ju ner lite med hjälp av glycin. Sedan en och en halv vecka lade jag till ytterligare l-glutamin på kvällen för att försöka få ner det ytterligare, men det har inte fått någon effekt. Blodsockret har faktiskt varit högre sedan jag började med mera l-glutamin. Fortsätter i en och en halv vecka till så får vi se sedan hur jag går vidare med det.

Maten behöver jag sköta väldigt noga har jag märkt. Jag visste ju det, men ändå inte riktigt hur känsligt det är. Vill känna mig fri, så fri det nu går när man behöver äta socker- och glutenfritt, men det får jag i så fall försöka göra på andra sätt än med maten. Funkar inte att äta mer än 20 g kolhydrater per dag för mig. Ketos gör mitt liv enklare. Trötthet, energilöshet och känslan av meningslöshet försvinner. Ur viktsynpunkt kan jag inte ligga på över 2000 kcal/dag heller. Det gör jag oftast inte, jag klarar mig lätt om jag ligger strax under, men vissa dagar har det ändå legat över.

Träningen behöver jag komma igång med. Är fortfarande väldigt förkyld, men eftersom förkylningen numera har flyttat sig till näsan så cyklade jag till jobbet idag. Siktar på att cykla till jobbet hela veckan och kanske ett par träningspass utöver det. Jag är van vid att träna mycket, men jag brukar inte träna så hårt. Hoppas att det kommer att fungera bättre framöver än det gjort nu ett tag. Det skulle göra stor skillnad för mitt mående.

Den här månaden är det också dags att åka på vår inplanerade triathlonresa till Mallorca. Det blir mycket träning den veckan, jag får se hur många av passen jag orkar vara med på. Maten kommer att bli en utmaning, men med bra planering och lite medhavd mat kommer det nog att gå bra. Mer om det i ett annat inlägg.

söndag 17 april 2016

Tuff helg

Under veckan som gick återhämtade jag mig mer och mer efter min svacka veckan innan. Jag började hitta tillbaka till lugnet igen och det började kännas lättare. Känslan av meningslöshet och hopplöshet var borta. Det som säkert bidrog till detta är att jag försökte komma ner i varv med meditation och Yin-Yoga, sov bättre och att jag började cykla till jobbet i måndags. Har ungefär 1,5 mil tur och retur till jobbet så det blir som ett litet träningspass både morgon och eftermiddag. Träning mår jag så himla bra av och det behöver jag nästan dagligen för att må riktigt bra. Tyvärr blev jag förkyld under onsdagen och halsont, heshet och snorighet har avlöst varandra sedan dess.

Hur som helst, kände mig fortfarande ok under fredagen. På fredagkvällen hade jag bestämt mig för att prova att göra LCHF-sushi efter 56kilos recept. Det blev jättegott och det var inte så svårt att göra, men när jag åt var det som att något hände. Det började krypa i kroppen, det blev någon slags oro och jag fick sug efter mer. Vet inte om det var sushin i sig, sojan eller wasabin som utlöste detta. Ingredienserna i sig var det inget problem med. Blomkål, gurka, avokado, lax, räkor och majonnäs. Jag hade t.o.m. hittat gluten- och sockerfri soja som jag hade till.

Så resten av helgen har varit tuff. De jobbiga känslorna från förra veckan kom tillbaka och igår kväll fick jag nästan panik. Det är en känsla som är svår att förklara för någon som inte har upplevt den och den är väldigt svår att stå ut med.

Så vad göra? Fortsatta kämpa förstås, fast jag ska ärligt säga att jag börjar ledsna på att inte må bra. Mådde kanske inte bra innan jag blev sockerfri heller, det var kanske t.o.m. värre då, men någonting behöver förändras för så här kan jag inte ha det. Motivationen är väldigt låg just nu. Att utesluta mat som jag triggar på är inget bekymmer, det är inte värt att äta det när det blir sådana problem. Att jag har svårt att komma igång med träningen är värre. Mycket frustration och negativ energi försvinner när jag kan träna regelbundet. Det är något jag tycker är roligt att göra och att tiden och energin inte räcker till känns problematiskt. Får hämta mig från förkylningen och göra ett nytt försök. Imorgon kanske jag är tillräckligt bra för att cykla till jobbet.

Detta postade en sockersyster i ett av våra forum. Såg det imorse. Det ska jag tänka på idag.

tisdag 12 april 2016

Är du sockerberoende?

Många är vi som försökt kontrollera vår vikt och vårt ätande på en massa olika sätt. Otaliga dieter, överdriven träning, regler som ständigt bryts, droger, att kräkas upp maten man har ätit osv. Om man har problem med att man tappar kontrollen över sitt ätande och/eller om man tar till något av ovanstående eller andra extrema metoder är det troligt att man är beroende. Det är sjukdomen beroende som är problemet. Det är inte att du är lat och inte har någon disciplin.

Just nu finns det en video på Kostdoktorn om hur en dag kan se ut om man är sockerberoende. Det är addictionexperten Bitten Jonsson som berättar och den finns just nu att se gratis. Klicka här.

Det är hög igenkänning för mig i den videon. Utom att jag aldrig skulle slänga godis. När jag åt godis så åt jag tills det var slut, det kunde vara ofantliga mängder. Om jag ändå inte orkade äta upp allt lade jag det i skåpet och fortsatte äta så fort mättnaden hade lagt sig lite. Kanske redan efter någon timme.

Det finns enkla tester bl.a. på Sockerskolan som man kan göra. Om det visar positivt kommer du med största sannolikhet aldrig att kunna hantera ditt ätande på egen hand. Det räcker inte med vilja och disciplin. Du behöver kunskap, verktyg och gemenskap

Vi beroendepersonligheter kan vara ganska trotsiga. Vi tror att vi kan klara oss själva och vill inte "inrätta oss i ledet" och göra det som så många andra beroende har gjort före oss och sedan kunnat hantera maten. Jag ser det hela tiden. Människor som kämpar och aldrig lyckas. Det är omtag på omtag på omtag. Fokus är fel. Vi inbillar oss att vi kan klara oss själva och tänker att om vissa saker bara inträffar så blir allt bra. Men så blir det ju inte. Om något inte fungerar måste man göra annorlunda

Det är en sorgeprocess. Man behöver ge sig själv ett sorgeår. Det är ok att sörja att man inte kan äta vissa saker, men det går över. Det viktiga är att man mår bra. Att man inte äter sig till övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer, värk o.s.v. Det är vi alla värda.

söndag 10 april 2016

Jobbdags

I morgon är det dags att gå tillbaka till jobbet efter en vecka hemma. Det känns sådär. Det måste göras, men jag har inte riktigt kommit fram till hur jag ska hålla stressen på avstånd. Jobbet är inte ensamt boven i dramat, men när jag mår som jag gjorde för en vecka sedan är stanna hemma från jobbet det enda jag kan göra.

De senaste dagarna har jag börjat meditera en liten stund varje dag. Igår fick jag också tips om Yin Yoga av en sockersyster. Yin Yoga är inte så lätt som man kan tro. Jag är väligt stel och kort i musklerna upptäckte jag. Det kommer att ta ett tag innan jag kan göra rörelserna fullt ut. Har också kört Yoga Nidra de tre senaste kvällarna det absolut sista jag gjort. Det har funkat bättre. Inget kryp i benen. Har sovit lite bättre också. Vet inte om det beror på yoga och meditation eller att jag har börjat ta L-glutamin på kvällen.

Behöver också träna för att må bra och det känns inte som jag orkat och hunnit med det så mycket på sista tiden. Samtidigt måste jag hitta någon sorts balans i det också. Tror inte att jag kan träna lika mycket som jag gjort innan just nu i alla fall. När binjurarna är trötta orkar inte kroppen med riktigt och det har jag känt av. I morgon är planen att jag ska börja cykla till jobbet igen efter vintern. Det kommer att bli skönt att komma igång med det. Om knappt tre veckor åker jag och min älskling på triathlonläger på Mallorca. Då kommer det att bli mycket träning och mycket vila. Framförallt lugn och ro och vuxentid, det behöver jag.

Summa summarum så mår jag mycket bättre idag än jag gjorde för en vecka sedan, men jag är inte riktigt tillbaka än. Det har krävts ganska mycket friskfaktorer för att hitta tillbaka till där jag är just nu. Fortfarande har jag svårt att se det ljusa i saker och ting. Vissa saker behöver ta tid, det går sakta men säkert åt rätt håll. Det känns inte alltid så, men jag hoppas i alla fall att det går åt rätt håll och att det kommer att bli bättre efter hand. Behöver också acceptera att vissa saker i livet är som de är just nu, men jag kommer att jobba för att de inte kommer att vara så för evigt.

torsdag 7 april 2016

Sömn

Jag har sovit riktigt uselt ett tag. Blir ofta väckt av barn, katt och toabesök. Om jag hade kunnat somna om direkt hade skadan inte blivit så stor, men på sistone har det ofta tagit runt två timmar innan jag somnat om. Känner mig orolig i kroppen på något sätt och har svårt att slappna av. I går kväll hade jag planerat att komma i säng i tid och släcka lampan tidigt. Var klar för sänggående 21:30. Då fick dottern någon slags ångestattack. När hon är orolig för något inbillar hon sig att hon mår illa och ska kräkas. Hon skakar i benen och det tar tid innan det går över. När det gav med sig igår var klockan 22:30. Jag blir också orolig när detta händer. Det händer att hon vaknar upp igen mitt i natten och det är samma visa igen. Det har t.o.m. hänt att hon verkligen har kräkts. Jag somnade således inte förrän runt 23:30. Sedan blev det såhär:

01:00 Sonen kommer till min säng. Somnar om ganska snabbt.
02:00 Vaknar av något ljud. Känner att jag behöver gå upp på toa. Somnar sedan inte om förrän runt 03:30.
03:55: Sonen vaknar och behöver gå till toaletten. Vågar inte gå själv. Somnar om ganska snabbt.
06:20: Vaknar till och kollar klockan.
06:30: Klockan ringer.

Det blir högt räknat 5,5 timmars söm, vilket är alldeles för lite. Katten väckte faktiskt inte mig i natt. Tur är väl det. Ofta känns det som att om jag fick ordning på min sömn skulle mycket annat lösa sig också. För att återhämta sig från binjureutmattning behöver man framför allt sova ordentligt. Är fortfarande hemma från jobbet så just idag kunde jag sova ett par timmar på förmiddagen och ta igen.
Svårt att veta vad man ska ta till. Jag har provat Yoga Nidra tidigare. Det gjorde jag innan jag skulle sova och jag somnade ofta väldigt snabbt. Vet inte om det hjälper när man vaknar på natten. Får kanske prova igen. Jag slutade för det kryper ofta i mina ben när jag ska sova och det känns i princip omöjligt att ligga stilla på rygg i de 12 minuter som övningen pågår.

Jag är ätit Glycin i 3 veckor nu. Det ska motverka stresshormoner och ge lugnare sömn. Jag började ju ta det för att sänka mitt fasteblodsocker och det verkar ha funkat. Det är nästan alltid under 6.0 nu. Vet inte om det hjälper min sömn dock. Fick tips i den biokemiska reparationen att även prova L-glutamin till natten och det ska jag börja med nu. Det kan hjälpa till med både blodsockret och sömnen. Får ta en sak i taget och prova i 3 veckor så att jag ser vad som ger vad.

onsdag 6 april 2016

Det går upp och ner

Har mått riktigt bra i ungefär en månad, men veckan efter påsk började det dala för att sedan bli riktigt dåligt i söndags. Har varit trött och extremt låg. Har känt att abstinensen är i fara. Varför hålla på liksom, jag mår ju ändå inte bra i några längre perioder? Det har varit så flera gånger förut, men det känns ändå på ett annat sätt den här gången. Jag har varit trött, haft svårt att fokusera, varit väldigt ledsen, allt känns meningslöst, ingenting är roligt, sömnsvårigheter o.s.v. Klassiska symptom på utmattning. Fast jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att hamna här nu. Jag har mina idéer, men jag vet egentligen inte. Var det för att jag tränade lite mer under påskhelgen och fick för lite sömn veckan efter (fast förresten, jag får nästan aldrig tillräckligt med sömn...)? Är det stegarbetet som suger energi? Är det en del relationer som tär? Har inte precis märkt av den här känsligheten förut och det är frustrerande att känna så här. Är så trött på att må dåligt så att jag nästan inte står ut.
Alla som är och har varit i samma situation säger att de känner igen sig och att det blir bättre. Det är en stor tröst. Har fått flera meddelanden och samtal från sockersystrar idag. Det är skönt att vi har varandra. Det finns alltid några som är i exakt samma situation och känner likadant.

Jag får försöka lära mig något av det här nu. Får inse att jag inte orkar köra på i samma tempo som innan. Jag har väl inte orkat då heller, men jag kände väl inte efter och kanske dövade en hel del känslor av stress och trötthet med socker.

  • Jag behöver komma i säng och släcka lampan tidigt även när jag är pigg. När jag är trött är det lätt, men när jag är pigg har jag en tendens att dra benen efter mig till sängen.
  • Jag behöver vara noga med maten. Det är jag redan. Äter jättebra mat. Så check på den.
  • Om och när jag tränar behöver jag tänka på återhämtningen extra mycket.
  • Jag behöver ta chansen till ensamtid hemma när jag får den.
  • När jag ska umgås med folk som tar energi, men som jag inte kan avstå ifrån, behöver jag ta hand om mig själv extra bra innan och efter.
Så nu blir det omstart. Stannar hemma från jobbet hela denna veckan. Chefen verkar vara förstående. Tackar och tar emot.

torsdag 31 mars 2016

Huden

Jag har haft en del hudproblem genom åren som har varit svåra att bli av med. Det har varit torr och känslig hud, akne och eksem. Jag har alltid varit noga med min hud och använt bra hudvårdsprodukter. Det är viktigt för mig och jag tycker det är avkopplande att göra t.ex. en ansiktsmask hemma eller hos hudterapeuten lite då och då.

Jag har använt lite olika märken som Marja Entrich, Decleor, Dermalogica och Exuviance. Varken Marja Entrich eller Decleor räckte till för min torra hud. Dermalogica var bättre, men inte fullt ut. Hade akne under en massa år i form av massor av små, små finnar som försvann snabbt, men det kom hela tiden nya.

Gick till läkare och fick antibiotika, men trots lång behandling kom aknen tillbaka direkt när jag slutade. Sedan träffade jag en läkare som skrev ut två olika krämer som jag använde och de fungerade mycket bättre, men huden blev torr, röd och fnasig, aknen kom tillbaka efter ett tag och jag behövde ta till krämerna igen. Det var först när jag började med Exuviance och med AHA-penslingar hos min nuvarande hudterapeut som jag blev av med aknen. Nu har jag det lite ibland på hakan och just det kan bero på problem med magen och levern. Det kommer att ge sig efter hand.
Jag hade eksem runt ögonen i många år. För ett par år sedan började jag också få eksem på dekolletaget. Mot eksemen hjälpte inga hudvårdsprodukter eller behandlingar. Inte heller de kortisonkrämer som en läkare skrev ut hjälpte. Det var först när jag provade att ta ett B-vitaminpreparat som de försvann så min egen diagnos är att eksemen berodde på B-vitaminbrist. Nu har jag inte haft eksem någonstans på ett och ett halv år. Är inte längre torr eller särskilt känslig heller. Min goda hudkondition beror säkert på att jag inte äter socker också.

Pratade med en f.d. kollega om eksem. Han hade eksem under klockarmbandet. Det hade hans pappa också så han tänkte att det kanske bara var så det var. Sedan slutade han att äta bröd och att äta frukost och eksemen försvann.

Det är inte så konstigt egentligen. Socker eldar på inflammationer i kroppen och eksem är just en inflammatorisk hudsjukdom.

Det finns mycket att vinna på att bli sockerfri :).

tisdag 29 mars 2016

Uppföljning biokemisk reparation

Idag hade jag uppföljningssamtal om min biokemiska reparation. Det fortsätter att gå åt rätt håll. Det har inte hänt lika mycket som vid förra uppföljningssamtalet, men det är ju inget konstigt med det. Förbättringarna borde ju plana ut efter ett tag. Jag har fortfarande lite GABA-obalans och binjurarna behöver fortfarande stöttas. I stället för att ta många kosttillskott var för sig ska jag ta "allt och lite till" i några få tabletter så det kommer att kännas lättare att hantera. Lite justering av doser av vissa kosttillskott blev det också.
Fick också tips och råd om hur jag kan sänka mitt fasteblodsocker ytterligare. Det har gått ner en aning med hjälp av Glycin, men det skulle inte vara helt fel om det går ner ytterligare. Har ett par saker till förutom att sänka proteinet och utesluta mejerier som jag ska prova, men jag ska lägga till/dra ifrån en sak i taget var 3:e vecka. Jag känner på mig att utesluta mejerier är det som kommer att ge störst effekt, men det får vi se. Tycker det är lite jobbigt att tappa den friheten. Det blir så mycket enklare med maten när man kan använda ost och grädde.

Nu är det drygt 3 månader till nästa uppföljningssamtal. Jag är så tacksam för att jag har fått möjlighet att jobba med mig själv på det här sättet och verkligen optimera min hälsa. Det känns som att jag gör allt rätt just nu och om jag bara fortsätter kommer det bara att bli bättre och bättre för varje dag som går. Jag är också tacksam för att min rådgivare lyssnar på mig, stöttar och hjälper mig när det gäller blodsockret. Det känns viktigt för mig att ha normala värden. Har jag inte det känns det som att något inte stämmer och så kan jag inte ha det.

måndag 28 mars 2016

Påskhelgen

Påskhelgen har varit ganska lugn för min del. Har inte direkt suttit och rullat tummarna, men jag har varit ledig i alla fall och det är jätteskönt. Skönt att komma hemifrån, att kunna träffa släkt som jag inte träffar så ofta annars, träna lite mer o.s.v. Har också haft ett par inbokade telefonmöten och jobbat en del med mitt stegarbete.
När det gäller mat och ätande har det också varit väldigt lugnt. Visst är det en del snaskande från vissa, men jag försöker hålla mig undan det och inte utsätta mig. Trots att det känns väldigt lätt allting just nu så blir jag trots allt påverkad när det finns godis framme, när barnen får påskägg med en massa favoriter i, när jag går förbi någon pralinbutik och känner doften o.s.v. Mest har jag blivit väldigt medveten om hur mycket socker vissa äter och deras symptom på att det inte står riktigt rätt till i deras kroppar eller hjärnor. Inte så mycket för mig att göra åt det, bara att fortsätta på mitt spår och hoppas för deras skull att de börjar tänka till lite med vad de stoppar i sig innan det är alldeles för sent.

Jag har fortsatt med min matplan och hållt mig till den hela helgen. Inget socker och inget överätande och det är jag väldigt nöjd med.

I morgon är det dags för uppföljningssamtal om min biokemiska reparation. Ska bli spännande.

söndag 27 mars 2016

Uppföljning blodsocker

Jag har gjort en del efterforskningar i vad mitt höga fasteblodsocker kan bero på. Slängde ut frågor till ett par personer som är kunniga i ämnet, bloggar om det och har skrivit flera böcker.

Så mycket visste jag att jag äter så lite kolhydrater att jag är i ketos, men min lever tillverkar så mycket glukos att jag får ett högt fasteblodsocker. Att detta kan bero på stress visste jag också, men inte riktigt hur det fungerar ändå.

Det svar jag fick från en av de här personerna var att en del personers kroppar kan bli stressade av ketosen i sig, vilket jag inte tror det är i mitt fall eftersom blodsockret har varit ungefär samma oavsett om jag har haft blodketosvärde på 0.4 eller 2.2. Däremot tror jag att det höga blodsockret beror på stress ändå. Ensamma mammalivet är stressigt. Mest stressande tycker jag det är att allt ansvar ligger på mig. Jag har ingen att dela det med på det sätt som de flesta andra föräldrar har oavsett om man lever ihop eller är skilda. Sedan är det ju det där med sömn. Sömnen fungerar långt i från alltid bra. Ibland blir det bara för sent innan jag kommer i säng för att barnen är svåra att få i säng och ibland är jag orolig och stressad och har svårt att sova för det. Sedan har vi en katt som mycket väl kan väcka mig flera gånger per natt. Det har också visat sig i den biokemiska reparationen att bl.a. mina binjurar är stressade. Detta gör att binjurarna frigör en hel del kortisol i min kropp. Kortisol som får levern att producera glukos.
Det råd jag fick var i princip att stressa mindre och sova mer. Det visste jag, men det är som sagt lättare sagt än gjort. Fick även rådet att jag kan prova 1.5 g Glycin till kvällen. Glycin är en icke-essentiell aminosyra som motverkar trötthetskänslor, sömnsvårigheter, hjälper till med återhämtningen och motverkar kortisolet (och sänker då även blodsockret om man har ett högt blodsocker p.g.a. stress). Alla dessa effekter kändes väldigt tilltalande för mig. Nu har jag tagit Glycin i en och en halv vecka och mitt blodsocker har faktiskt gått ner. Innan jag började med Glycin låg fasteblodsockret oftast över 6.0 och nu ligger det oftast under 6.0. Det kanske kommer att gå ner ytterligare efterhand som mina binjurar hämtar sig ännu mer.

Ytterligare ett råd jag fick, som jag inte har testat ännu för att det känns lite jobbigare än att ta några piller, är att dra ner ytterligare på proteinet. Nu äter jag ca 1 g protein/kg som jag vill väga. Rådet var att gå ner till 0.8 g/kg kroppsvikt och ta bort alla mejerier. Avvaktar ett tag och ser om jag kan slippa det. Äter inte jättemycket mejerier, men det känns svårt att äta ännu mindre och proteinnivån känns också svår att minska ännu mer.

fredag 25 mars 2016

Största godishelgen

Enligt tidningen Metro äter svenskarna 6000 ton godis, enligt andra medier ännu mer, i påsk. Det är svindlande mängder. När gick fokus från riktiga nyttiga ägg till godisägg under påsken? När jag var barn fick vi påskägg med godis, men jag minns inte att allt fokus låg på de äggen. Som jag minns det var det mycket mer fokus på vanliga ägg än vad det är nu.

Den här påsken har jag varit ovanligt godisbefriad hittills. Vi flyttade på jobbet i början av året till ett annat hus. Det är jag glad för. I det gamla huset sitter det flera konsulter och alla har med sig minst en rejäl låda godis till jul och påsk. I julas tror jag att det passerade sex stora lådor godis genom fikarummet där de sista två veckorna före jul och det är säkert samma nu. Helt vansinnigt. Sedan när man ser med vilken fart allt detta godis tar slut blir man faktiskt helt chockad. Det känns inte som att folk gör annat än äter godis under den perioden.

Idag har jag som vanligt ätit ägg, vanliga nyttiga ägg. Vi har inte målat ägg, men barnen har målat jättefina äggkoppar.
.

torsdag 24 mars 2016

Påskledigt

Äntligen lite ledigt några dagar. Det har varit en lite stressig period, det är lite så varje mars faktiskt. Nu blir det lite lugnare. Mycket lugnare de närmaste dagarna eftersom det är helg och jag dessutom har tagit 2 semesterdagar i anslutning till den. Just nu är jag och barnen på väg hem till mina föräldrar.
Påsken kommer inte att vara någon större utmaning för mig i år. Har absolut inget sug just nu och jag har kommit mer och mer in i ett bra tankesätt kring mat. Jag tänker att maten är min medicin och det medför också att jag känner ett stort motstånd till att trycka i mig något som är motsatsen. Sådan "mat" tillför ingenting förutom dåligt mående. 

Sedan känner jag mig alltmer trygg i vilken mat som funkar för mig och inte. Jag lyssnar inte längre på vad andra triggar på och börjar fundera på om det är samma för mig utan jag lyssnar mer inåt och vågar lita på det jag känner.

tisdag 22 mars 2016

Möten och service

Idag har jag varit aktiv och faktiskt varit med på två möten inom OA. Ett telefonmöte och ett livemöte. Var dessutom mötesledare på telefonmötet i morse. Det var första gången som jag gjorde service, som det kallas när man är mötesledare eller hjälper till på annat sätt innan, under eller efter möten. Det gör gott att finnas för andra och hjälpa dem i deras tillfrisknande, det bidrar även till ens eget tillfrisknande.
Det är inte ofta jag kan vara med på livemöten eftersom jag inte kan åka ifrån barnen. Det får bli när mina föräldrar är här eller barnen är hos sin farmor och farfar. Dessutom är det i Stockholm som ligger 3,5 mil bort så det tar hela kvällen. Åkte från jobbet 16.30 idag och kom hem igen 20.30. För drygt en timmes möte. Men idag var det värt det. Det är stor skillnad på livemöte och telefonmöte. Största skillnaden är väl att man inte kan gömma sig på samma sätt på livemöte. Man måste presentera sig och dela. Det måste man inte göra på telefonmöten. Insåg också att den här världen är liten. Av tio deltagare inklusive mig själv var det två som jag kände sedan förut och två som jag kände igen från telefonmöten. Det kommer att bli fler livemöten, men kommer att dröja innan jag får chansen nästa gång.

fredag 18 mars 2016

5 månaders abstinens

Idag firar jag 5 månader som gluten- och sockerfri. Känns fantastiskt bra. Pratade med en person igår som så många andra sa att "Jag skulle aldrig kunna avstå från sötsaker, varför skulle jag?". Vi är ju alla olika och blir olika påverkade av sockret. En del är smala och mår bra hela livet och behöver aldrig fundera på att ändra någonting. Det är bara att gratulera och hoppas att det ser lika bra ut på insidan av kroppen som utsidan. Idag tänkte jag på att det har varit SÅ värt det för min del och jag tror att det bara kommer att bli bättre.

Men sedan tror jag att vi har olika krav på hur vi vill må och se ut också. Jag försöker alltid hitta sätt att förbättra mitt mående och min hälsa. Det kommer jag aldrig att sluta med, jag kommer aldrig att känna mig nöjd med att må lite halvdåligt eller att vara lite småtjock. Visst, alla är trötta, nedstämda, har ont någonstans eller är sjuka någongång, men jag menar det där lågmälda dåliga måendet och missnöjet som aldrig blir bättre. Om man inte gör något annorlunda.
De senaste dryga två veckorna har jag mått riktigt bra. Har mycket mer energi och känner mig pigg de flesta dagar. Stressen och frustrationen jag ofta känner är svår att göra någonting åt, men jag försöker jobba med det. Det jobbigaste är egentligen att stå som ensam ansvarig förälder. Allt hänger på mig och skulle det hända mig någonting så finns det ingen annan som kan backa upp på samma sätt som en annan förälder kan.

Uppstyrningen av maten gjorde jättestor skillnad för mig. Dels är jag piggare och har mer energi och lust till saker, dels mår jag bättre i kroppen. Den uppsvällda känslan håller sig borta och det är så skönt. Vågen visade också minus 1 kg idag sedan den 18/2 och det är riktigt bra med tanke på att det bara är 18 dagar sedan jag ändrade mitt sätt att äta. Vissa mått har också minskat, andra är oförändrade.

Detta har jag fått nästan gratis tycker jag. Visst har jag vägt min mat ganska noga, men jag har nästan inte varit hungrig och inte sugen heller under den här perioden. Mindre än innan i alla fall! Vissa dagar har jag känt att jag skulle kunna fortsätta äta när maten är slut, min mättnadskänsla fungerar inte särskilt bra, men då är det tryggt att ha bestämt i förväg vad och hur mycket jag ska äta för då vet jag att jag klarar mig med det. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid och oftast har den där känslan av att vilja äta mer försvunnit inom några minuter.

Jag ser fram emot att fortsätta och jag är tacksam för varje dag som det känns lika lätt som det gör nu.

torsdag 17 mars 2016

Tiden räcker inte till

Har massor med embryon till inlägg här i bloggen, men det känns inte som att jag hinner med allt som behöver göras just nu och då blir bloggen tyvärr bortprioriterad. Vet egentligen inte vad det är som har tillkommit som tar tid (förutom att ta hand om sockerberoendet då), men jag tycker tiden bara försvinner. Det här ensamma mamma-livet är lite körigt ibland även om jag får en hel del hjälp.

Det finns dock ljus i tunneln. Snart får jag sällskap av mina föräldrar som ska vara hos oss i nästan en vecka. Sedan följer jag och barnen med dem hem och stannar där i ytterligare nästan en vecka. Har tagit ett par dagar semester på påsklovet. Då blir det lugnare och jag kommer att hinna med mer av det som jag skulle vilja göra just nu som blogga, läsa, skriva och träna.

Känner mig lite stressad, splittrad och orolig för lite av varje. Det där kommer ibland. Känns inte roligt, men jag vet ju att det bara är en känsla. Den går över. Jag får försöka att ta djupa andetag, prioritera det som är viktigast och ta tag i resten vid ett annat tillfälle.

söndag 13 mars 2016

När energin återvänder - ketos

De senaste två veckorna har jag varit mycket piggare och haft mycket mer energi än tidigare. Det vände nästan från ena dagen till den andra. En anledning till det är att jag faktiskt är i optimal ketos. Det är ingenting jag har kämpat för den här gången, det har bara hänt ändå nu när jag har mer koll på maten. Ketonerna gör mig pigg, klartänkt, energisk och stark.

Vad är egentligen ketos? Så här förklarar Kostdoktorn:

Ketos är ett tillstånd som innebär att kroppen har extremt hög fettförbränning. Även hjärnan drivs då på fett, via ketonkroppar. Dessa är energimolekyler i blodet (liksom blodsocker) som tillverkas av fett i levern och blir bränsle för hjärnan.

För att få igång ketonproduktionen behöver mängden av hormonet insulin i blodet vara låg. Ju lägre insulin, desto högre ketonproduktion. Och när man har en välkontrollerad rejäl mängd ketoner i blodet så är det ett bevis på att insulinet är mycket lågt – och att du får maximal effekt av din lågkolhydratkost. Det kallas optimal ketos.
Mitt fasteblodsocker är fortfarande lite i högsta laget tycker jag. I går morse var det under 6 för första gången. Det är lite konstigt, förstår inte riktigt hur det här hänger ihop, men det har väl någonting med binjurarna att göra som jag skrev i ett annat inlägg. Jag mäter blodsockret nästan varje morgon nu för att se om det förändras något. Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Hur bra är det då med ketos? Med tanke på hur jag mår nu så tycker jag såklart att det är bra. Det är inte något jag har eftersträvat, men jag ser ingen anledning att ta mig ur det nu när jag ändå är där och mår så bra. Ketos är ett naturligt tillstånd och som Jonas Bergqvist skriver i det här mycket läsvärda inlägget: Ketos är inget onormalt - bara ovanligt i en sockersjuk befolkning. 

torsdag 10 mars 2016

Ju mer fett på kroppen ju mer inflammation

Hittade ett intressant inlägg om sambandet mellan mycket fett på kroppen och inflammation. http://martinajohansson.se/fett/. Martina, som har skrivit inlägget, förklarar hur det hänger ihop och berättar också att hon själv hade ett CRP-värde på strax under 20 innan hon började med LCHF. Jag läste i ett annat inlägg att hon var väldigt smal då, men hade ändå hög fettprocent. Nu har hon 1 i CRP. Det förbättrade CRP-värdet är antagligen resultatet av en lägre fettprocent samt att hon gick över till en antiinflammatorisk kost (LCHF). Själv hade jag 5 när jag kollade i somras. Helt ok.
Kolhydrater (socker och stärkelse) eldar på inflammationen i kroppen och det kan leda till t.ex. hjärt- kärlsjukdom, cancer, allergier, infektioner och ledvärk. Dels p.g.a. att sockret skadar våra känsliga organ och blodkärl och dels för att immunförsvaret har fullt upp med att ta hand om inflammationen och hinner inte med att ta hand om allt annat som behöver repareras och oskadliggöras i kroppen.

Härom dagen fick jag tips om en annan artikel som berör detta. http://www.doktorn.com/artikel/insulinresistenta-fettceller-en-f%C3%B6rklaring-till-varf%C3%B6r-%C3%B6vervikt-kan-g%C3%B6ra-oss-sjuka

onsdag 9 mars 2016

Fröknäcke

Fröknäcke brukar jag äta till frukost när jag äter frukost hemma, vilket jag oftast bara gör på helgen. Många sockerberoende triggar på det. Jag har turen att inte göra det. Mitt recept har jag hämtat från boken "LCHF för hela familjen" av Monique Forslund och sedan gjort om det lite så att det passar min smak och min ugn. "LCHF för hela familjen" är förresten en riktigt bra kokbok som jag kan rekommendera alla att köpa.

Grundreceptet innehåller:

200 g solrosfrön
60 g linfrön
100 g sesamfrön
2 msk fiberhusk
Lite salt
5 dl vatten

Blanda ihop allt ordentligt och låt stå i 10 minuter. Blanda igen. Bred ut smeten så tunt du vill ha det på två plåtar.

Jag brukar byta ut lite av fröerna ovan mot sådant jag har hemma t.ex. pumpakärnor och chiafrön. Har även rejält med rosmarin i och flingsalt ovanpå.
Knäckebröden skär man i 16 bitar per plåt innan man stoppar in dem i ugnen som ska vara inställd på 160 grader varmluft. Man kan också bryta dem när de är klara. Jag brukar ta ut dem efter halva tiden och skära igen, de brukar flyta ihop. Idag glömde jag skära innan så det blev bara efter halva tiden. Det gick bra det också. Jag brukar ha knäckebröden i ugnen i totalt 50 minuter, men det kan variera på ugn, tjocklek och kanske även på vilka fröer man har i. Prova dig fram. Har man dem inne för länge blir de för spröda och har man dem inne för kort tid hinner de inte bli hårda.

Som pålägg är min favorit just nu bregott, skivad avokado och herbamare. Mums!

tisdag 8 mars 2016

En vecka med vägning av maten

Det går riktigt bra med att väga maten. Över förväntan. Känns inte alls så jobbigt som jag inbillade mig. Det är skönt att slippa fundera. Det är det jag väger och mäter upp jag ska äta och så är det bra sedan. Det tar mycket energi att fundera också. Nu känns det mera avspänt.

Inget sug eller hunger har jag heller. Om jag skulle få det vet jag att jag klarar mig med det jag har ätit. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid. Det känns toppen i kroppen också.

Det är väldigt tydligt att mitt ögonmått inte fungerar. Det vet jag nu. Jag kommer att väga maten ett tag framöver, sedan får jag se, jag gör kanske inte det varje dag. Ska prova om det fungerar att bara göra det t.ex. en dag i veckan. Idag åt jag lunch i personalmatsalen och kunde då inte väga, men jag tyckte det gick bra ändå.
Ett annat problem till som jag blivit medveten om den här veckan är att jag inte känner när jag är mätt och att jag har svårt att veta om jag är hungrig eller bara sugen. Den förmågan har jag väl bantat och/eller ätit sönder. Trodde att jag hade återfått det när jag blev sockerfri och det kanske har blivit lite bättre, men inte tillräckligt.

Det verkar som att den energin som jag äter nu är lagom, knappt 2000 kcal. Jag har svårt att tänka mig att det skulle funka att äta mindre, men jag kan tänka mig att lägga till ett par hundra kalorier per dag om och när jag tränar mer än jag gör nu.

Jag har frågat några andra OA-medlemmar under veckan hur de gör med detta och de jag pratat med mäter eller väger maten på något sätt. Programmet inom OA säger att det kan vara nödvändigt för vissa att mäta och väga maten noggrant. Annars blir det lätt att vi fuskar. Lite extra mat till varje måltid som vi på något sätt glömmer bort att vi åt. Det är precis så det blir för mig.

måndag 7 mars 2016

Funderingar kring blodsocker

Nu när stegarbetet har kommit igång ordentligt och jag har lite mer energi och ork poppar det upp lite gamla intressen som jag vill ta reda på mer om.

Ett sådant intresse är det här med blodsocker, insulin, ketoner och fettförbränning. Bara för att det är kul att mäta köpte jag en keton- och blodsockermätare för lite drygt ett år sedan. Då ville jag prova att försöka komma in i optimal ketos för att känna på hur jag mådde på det. Det gick väldigt snabbt att komma in i optimal ketos, d.v.s. ett ketonvärde över 1.5 mmol/l. Det var svårare med blodsockret som inte alltid varit optimalt. Fasteblodsockret ska ligga på mellan 4.0 och 6.0, under 5.0 tycker några. 6.1 är gränsen för typ-2-diabetes läste jag någonstans. Mitt fasteblodsocker har ofta legat på över 6.0. Vet inte om jag är i ketos just nu, det känns inte viktigt, men jag vill gärna ha ett normalt blodsocker och det har jag inte. De senaste fem mätningarna har legat på 6.0-6.3. Något tidigare värde har varit 6.8.
Har läst mycket i Martinas blogg om det här. Enligt henne är ett blodsocker under 4.5 optimalt. Då är fettförbränningen på topp och det är extremt svårt att lägga på sig fett. Om man däremot har ett blodsocker på över 6 lägger kroppen lätt på sig fett runt höfter och lår (det har jag märkt). Martina menar att om man har ett högt fasteblodsocker trots att man inte har diabetes och kanske t.o.m. är i ketos, har man en viss stress i kroppen. Det stämmer ju på mig så det kan säkert bero på det. Hennes rekommendation är att ta hand om sina binjurar, t.ex. sova bra, stressa mindre, inte dricka kaffe, inte äta socker. De två första är lättare sagt än gjort. Jag tar även binjureextrakt i min biokemiska reparation för att stärka binjurarna.

Andra tips som Martina ger är att träna och där har jag märkt skillnad tidigare. I höstas när jag tränade mycket, typ varje dag, mätte jag blodsockret ett tag och då var det bra mycket lägre. Jag tränar nog inte tillräckligt mycket ännu för att jag ska få den effekten. Sedan finns det kosttillskott att ta som sänker blodsockret. Jag äter redan ganska många kosttillskott för tillfället så det känns som att det räcker. Kanel sänker tydligen också blodsockret, men det krävs höga doser.

Förutom att jag stör mig på att ha ett onormalt blodsockervärde och att jag har lite svårt att gå ner i vikt (som kanske kan bero på blodsockret och det påföljande insulinpåslaget?) tänker jag att det kanske inte är jättebra att jag som sockerberoende har en lever som producerar en massa glukos som kroppen måste hålla i schack med insulin. Att det är levern som producerar glukosen vet jag ju eftersom jag äter så pass lite kolhydater. Men det kommer kanske att lugna sig om ett tag när binjurarna har hämtat sig ytterligare.

Jag tycker det här är väldigt intressant och jag skulle gärna vilja att någon förklarade det lite mer ingående, men det är inte många som vet. Om det är någon som vet exakt hur detta fungerar så skicka gärna ett meddelande via min facebooksida. Sedan jag striktade till min kost har jag i alla fall mer energi till att träna så den biten kommer i alla fall att lösa sig. Sedan får vi se.