Gott Nytt År!

Årets sista dag. Började dagen med att ringa in på ett OA-möte medan jag fortfarande låg i sängen :). Efter frukost bytte jag däck på min racer till ett trainerdäck och invigde trainern som jag fick av min älskling i födelsedagspresent. Det var på tiden.

Lite småpyssel under dagen. Ikväll ska vi bara vara hemma med vänner som kommer över. Nyårsmiddagen består av helstekt oxfilé, broccoligratäng, bea, vitlökssmör och en sallad till det. Mat som jag själv väljer och lagar. Det blir alltså en väldigt lugn nyårsafton på alla sätt och vis.

Några nyårslöften avlägger jag inte, men jag har planer för nästa år som jag har skrivit om innan. Mitt nya liv började ju redan den 18:e oktober och det livet tänker jag fortsätta med.

Enskilt samtal

Idag hade jag det andra enskilda coachande samtalet som ingår i nystartkursen jag har gått. Lite knyta ihop säcken-samtal. Vi gick igenom hur jag ska fortsätta jobba framåt. Har en ganska klar bild av det så det var mest en avstämning.

Det finns gruppcoaching på SockerSkolan, men jag ska förhoppningsvis börja jobba i de 12 stegen snart så det finns det inte tid och behov av just nu.

Det kommer att bli en återfallsweekend i maj. Den skulle vara kul att vara med på. Det blir en möjlighet att träffa andra som gått nystart IRL. Har dock anmält mig till Göteborgsvarvet då så vi får se.

Det blir en fördjupningskurs som jag tror att jag ska gå och även en skamkurs som jag tror att jag inte ska gå. Ska läsa boken Skamfilad som är skriven av Göran Larsson som också håller i kursen. Får ta ordentlig ställning efter det.

Vi pratade också om vilka verktyg som är viktigast för mig. Har ganska många verktyg som jag känner är viktiga. Det absolut viktigaste är samtal med andra sockerberoende. Det är skönt att kunna ringa och prata med någon i samma situation och jag blir alltid lika glad när någon ringer mig.

Vi har också ett forum på Facebook som bara är för oss som gått nystartkursen. Där kan man ställa frågor, be om hjälp eller ha som en virtuell GodCan. Nu har vi sex som gått kursen tillsammans nu i november och december öppnat en egen hemlig grupp där vi delar matplaner, tacksamhetslistor och stolthetslistor.

Vi har också bestämt tid och dag för Skypemöten. Att ha inbokade aktiviteter är jättebra för mig. Tror det kan bli bra det här :).

Återblick 2015

När jag ser tillbaka på 2015 har det handlat väldigt mycket om att exprimentera med kosten. Några dagar in på året, efter en jul i frosseri, började jag med en striktare LCHF än jag tidigare ätit. Målet var att nå optimal ketos. Ketos innebär att kroppen främst använder sig av fett som bränsle och tillverkar ketoner som bränsle till hjärnan och musklerna. En stor fördel med detta är att sötsug minskar betydligt och aptiten blir mer normal.

Mår jättebra när jag äter strikt LCHF, men trots att jag mår så bra på det och trots att jag mår så dåligt när jag äter socker och andra kolhydater (framför allt för att det blir sådana extrema mängder) höll det bara ett tag. Det började vackla och halta och gjorde så hela våren. När semestern kom i juli började jag om på nytt. Någonstans här började jag tänka att jag nog är sockerberoende. Historien upprepade sig på nytt. När jag började jobba igen i augusti började det svikta igen. Tänkte att nu ska det nog gå bra, jag är nog inte sockerberoende ändå. En ruta choklad en lördag blev snabbt fler de följande lördagarna. Sedan ökade mängd, produkterna jag åt och dagarna jag åt ganska snabbt efter det.

Till slut var det värre än på länge. I mitten av oktober fattade jag äntligen att jag behöver hjälp. Gick bl.a. med i Facebookgruppen "Sockerbomben i din hjärna" och hittade genom den SockerSkolan. Hade riktig flyt där. De hade en kurs (alla deras kurser går via webben) som började redan den 2/11 och var dessutom kl. 7 på morgnarna. En tid som jag hade möjlighet att vara med. Den kursen är något av det bästa jag gjort. Den gjorde hela skillnaden för mig. Den var mycket mer omfattande än jag trodde från början. Har också inlett biokemisk reparation. Allt detta har gjort att jag sakta med säkert komma på fötter igen. Nu har jag varit socker- och glutenfri i över 10 veckor.

En annan sak som jag lagt ner mycket tid på under året är träning. Kom på att det inte var så dumt att träna på morgonen före frukost. Hade bestämt mig för att köra min första triathlontävling under sommaren. Åkte på en cykelresa till Mallorca i april och det tyckte jag var väldigt roligt. Första tävlingen blev Görslitet i Karlstad i början av augusti och Mörkö triathlon i slutet av augusti. Båda sprintdistans. Är nöjd med båda tävlingarna och tyckte framför allt Görslitet var riktigt roligt. En bra och välorganiserad tävling där det var en härlig stämning. Som en liten extra grej sprang jag sedan Hultsfred halvmarathon i september.

Sedan jag började på SockerSkolan har jag dragit ner rejält på träningen. Det har i princip inte funnits någon tid över. Särskilt inte de första veckorna när det vara flera lektioner i veckan plus uppgifter. Jag tror inte att jag kommer att träna riktigt så mycket som jag gjort innan framöver heller. Det är en fin balansgång. Träning mår jag bra av, men det får inte bli stress för då riskerar jag min abstinens.

För ett år sedan summerade jag mängden träning för 2014 så det tänkte jag göra nu också. Det har blivit 103 timmar löpning, 109 timmar cykling och 42 timmar simning. Något mer löpning, mycket mer cykling och något mindre simning än 2014.

Förra året avslutade jag återblicken med följande: "Nu ser jag fram emot ett nytt år med kärlek, hälsa, en massa träning och bra mat." Det blir samma önskningar för nästa år. Kanske med tillägget abstinent mat :).

Kurstillfälle 18 - Det är inte slut, det är en ny början

Sista kurstillfället idag. Dags för avslut. Vår kursledare pratade idag om att vi beroendepersoner ofta har svårt för avslut. Hon tog ett exempel som jag känner igen mig i så väl. I stället för att själv ta steget att avsluta en relation har jag gjort mig omöjlig så att den andre till slut har dragit sig ur.

Nu blir det ju inte riktigt ett avslut. Arbetet kommer att behöva fortsätta resten av livet och jag har planer för hur jag ska gå vidare. Är ivrig att komma igång med det. Det är fantastiskt att se vad jag själv har uppnått och vad mina kurskamrater har uppnått. Har haft sådan tur som har fått lära känna dessa starka kvinnor som fajtas varje dag mot den här sjukdomen. Vilken kraft det finns i oss.

Vad det gäller oss som gått kursen nu finns det planer på Skypemöten och mailkedja där vi kan skicka matplan, tacksamhets- och stolthetslistor till varandra. Det känns bra.

Sedan ska jag så fort som möjligt börja 12-stegsprogrammet. Jag har kanske, kanske hittat en sponsor. Har pratat ett par gånger med henne i telefon och det känns bra. Hoppas det går i lås, får nog veta det snart. Om det inte går i lås hittar jag säkert en på något OA- eller FAA-möte snart. Nu när julen är över kanske fler känner att de har tid att sponsra.

Borta bra, men hemma bäst ❤️

Hemma hos mig efter julfirandet. Äntligen är det över. Hur roligt det än är att träffa alla så är det tufft när det dyker upp kakor, choklad, godis och efterrätter till höger och vänster hela tiden. Men jag är grymt stolt över att jag har varit fri från socker och gluten hela julen. Har inte överätit något "tillåtet" heller.

Jag har det nog lättare än många andra ändå. Det är INGEN i min familj eller släkt som ifrågasätter mitt sätt att äta. På sin höjd någon intresserad fråga, men de svarar jag gärna på.

Tur att det är fortsatt ledigt ett tag till. Nu behöver jag landa och jobba med mina friskfaktorer. Började redan på vägen hem med att ringa en kvinna i min kurs. Sedan när jag kom hem pratade jag med en annan kvinna som gått nystartkursen tidigare. De här samtalen ger mig en massa energi.

Min hjärna börjar lugna ner sig

Hade en period då det var väldigt mycket känslor som vällde upp. Framför allt ilska och irritation över saker som jag inte riktigt kunde säga vad det var. De försvann ganska plötsligt för att mer gå över i nedstämdhet på morgonen/förmiddagen och sedan kände jag mig ok på eftermiddagen. Sedan någon vecka tillbaka känner jag mig lugnare. Jag har nog börjat lära mig vilka verktyg som fungerar när det börjar krypa i kroppen också.

Trots att jag laddade med extra sömn de dagar jag var ensam hemma i början på veckan har jag känt mig tröttare än vanligt nu under julfirandet. Blir mer påverkad av det sociala. Hur trevligt det än är att träffa alla som jag inte träffar så ofta tröttar det ut mig. Säkert är det också till viss del att jag är på spänn och på min vakt när det dyker upp sötsaker, vilket händer rätt ofta så här runt jul. Vanan att själv konstant äta en massa fel saker är också i färskt minne.

Antar att det blir lättare och lättare ju längre tid jag är sockerfri även om jag måste fortsätta jobba med det resten av livet.

En God Sockerfri Jul

Det har varit en härlig julafton med trevligt sällskap och god mat. Dagen började för min del med ett OA-möte på telefon. Sedan var det frukost när jag bl.a. provsmakade den inlagda örtsillen som mamma hade gjort efter SockerSkolans recept. Jättegod.

Hann med en kortare joggingtur, yoga nidra och en stunds läsning också innan det var dags att bege sig hem till min moster där större delen av släkten skulle fira jul.

Hade med mig några saker själv till min jultallrik. Det var en bit varmrökt lax, örtsill och janssons frestelse som vi fick recept på när vi var på julbrunch på SockerSkolan, glutenfria köttbullar och fröknäcke. Detta kompletterades med ägg, smör, ostar och stuvad grönkål.

Sedan blev det inget mer ätbart för mig. Godisbordet fick mig lite ur balans, men jag gjorde en kopp thé med kokosolja i och försöke fokusera på annat så det gick ändå. Himla nöjd över att julaftonen blev som planerat.

Äntligen lite ledighet

Jobbade några timmar idag också tills det var dags att hämta barnen hos farmor och farfar och sedan åka vidare till mina föräldrar. Bilresan gick bra. Det var mycket trafik bitvis och riktigt skitväder, men det gick det med. Lowcarb-målet på Max var ok, men inte tillräckligt för att jag skulle vara nöjd hela kvällen som jag brukar. Fick komplettera när jag kom fram.

Ska bli så skönt med ledighet. Ska vara ledig i 10 dagar nu, sedan jobba 2 dagar och sedan vara ledig 8 dagar till då vi åker till Egypten.

Förutom att umgås med familjen och släkten så blir det mycket avkoppling. Vila, läsa, yoga, förhoppningsvis motionera, ringa och bara ta hand om mig själv och barnen. Barnen har jag ju hjälp med dessutom. Fyller dagarna med friskfaktorer :).

Ha en riktigt GOD JUL!

Redo för julfirande

Julklapparna är fixade och inslagna, väskan är (nästan) packad, kattvakt ordnad, maten på julafton planerad. Nu återstår bara en lång bilresa imorgon till min familj. Känner mig lite orolig för att köra bil så långt just dagen före julafton, det lär vara mycket trafik, men det ska nog gå bra. Försöker komma iväg tidigt på eftermiddagen och tar det lugnt.

Har naturligtvis planerat var vi ska äta middag på färden. Det blir Lowcarb-mål utan dressing (den är det socker i) på Max i Jönköping. Att bara åka och se vart man hamnar finns inte. Måste planera.

Till alla er som ska ut på vägarna. Ta det försiktigt, håll avståndet. Bättre att komma fram lite senare än att inte komma fram alls.

Kurstillfälle 17 - Disciplin för livet

Näst sista kurstillfället idag. Känns lite konstigt att det snart är slut, men samtidigt känner jag mig redo att gå vidare. Som jag har skrivit om tidigare kommer jag att börja med 12-stegsprogrammet inom OA så fort jag får en sponsor. Fram tills dess läser jag den litteratur man använder sig av i arbetet. Det är inte omöjligt att jag går på gruppcoaching på SockerSkolan framöver. Det kommer även en fördjupningskurs där som kan vara intressant för mig.

Jag hoppas att vi som går kurs ihop nu kommer att hålla kontakten och träffas via Skype ibland, men vi får se hur det blir. Det är sånt man säger  när man skiljs åt, men sedan rinner det ofta ut i sanden. Jag kommer i alla fall att ringa till folk. Kanske inte alla varje vecka, men jag håller på att bygga upp en bank med folk som jag gillar att prata med och som ger mig energi.

På dagens lektion pratade vi bl.a. om vad som är nykterhet i maten för var och en av oss. Vad är abstinens? En uppgift till nästa vecka är att skriva ner det och bolla det med några andra som har gått kursen. Målet är att jag ska veta om jag varit abstinent eller inte när jag går och lägger mig på kvällen. Abstinens är ju olika för olika personer.

En sak som vår kursledare ofta pratar om är "En sak i taget" och "En dag i taget". Det är så vi måste tänka. Om jag tänker att jag aldrig mer får äta godis eller fika känns det jobbigt, men om jag tänker att just idag ska jag inte äta godis och inte tänker på vad som kommer imorgon känns det mycket lättare.

Sista rycket innan jul

Fyra dagar till julafton. Knappt tre dagar kvar att jobba, onsdag slutar jag tidigt. Barnen har åkt till farmor och farfar för att vara där fram till onsdag medan jag jobbar. Själv ska jag njuta av lyxen att vara ensam hemma. Även om jag jobbar så känns det nästan som semester när jag bara behöver tänka på mig själv. Jag ska bädda bra för julen genom att sova mer, läsa, ringa sockervänner och in på möten, pyssla om mig själv extra mycket. Lägga extra tid på alla mina friskfaktorer. Göda min blåa hund så att den röda inte har en chans att komma till tals i jul.

Nu känns det inte som att det är själva julafton som blir den värsta dagen. Hela december har det nästan varit svårt att värja sig för allt godis, pepparkakor o.s.v. På mitt jobb har inte mindre än 4 stora lådor och en stor korg med godis passerat fikarummet. Kollegorna är duktiga på att äta så det tar tack och lov slut fort, men det är rätt sjukt. För att inte snacka om julborden. Vem mår bra efter en sådan ätorgie? Jag bara undrar.

Semesterresa på gång

Om 18 dagar åker vi till Egypten för sol, värme, bad och avkoppling. Det ska bli skönt med en veckas extra ledighet. Det är ca 25 grader varmt på där på dagarna nu och det känns ju inte helt fel i början av januari.

Det kommer samtidigt att bli en utmaning för mig. Det är all inclusive med buffé frukost, lunch och middag. Hoppas och tror att det finns en del "ren" mat, t.ex. fisk och kött med mycket grönsaker som jag kan äta. Ska också ha med mig kokosolja, smör och neskaffe så att jag kan göra fettkaffe, babybel, nötter, olivolja och kokta ägg som jag kan komplettera med om det behövs.

L-glutamin lugnar bra vid sug. Det tar jag varje dag på eftermiddagen nu oavsett sug eller inte. Det ska självklart med och det kan hända att jag ökar dosen vid behov.

De tär väldigt dyrt att ringa från Egypten, men jag hoppas att det är billigare med wi-fi på hotellet och att det funkar tillräckligt bra för att jag ska kunna kommunicera via det. Sedan har jag appen Yoga Nidra i telefonen. Har kört det hela veckan innan sovdags och det fungerar jättebra för att varva ner. Har somnat fort och sovit bra.

Jag hoppas min planering kommer att fungera. Att jag kan fokusera på hälsan, avkopplingen och umgänget och komma hem stark och full av energi.

Två månader och FuckSugar

Idag på morgonen var det dags för vägning. Har inte vägt mig på en månad för att jag inte vill fokusera på vikten och tappa motivationen om det inte går så fort. Antalet sockerfria dagar är det viktigaste. Vågen visade -1.1 kg sedan den 18/11. Trodde det var mer, tycker det känns så, men jag får vara nöjd med det. Det är trots allt ett kilo minus utan hunger. Det kan ju inte ha varit några jättekliv nedåt varje vecka så det är bra att jag inte väger mig oftare. Har inte så många kilon att gå ner och det gör säkert också att det går långsammare. Även om man inte ska stirra sig blind på BMI har jag det som riktmärke och då har jag knappt 2 kg kvar till normalt BMI.

Igår kom min t-shirt från FuckSugar shop där hälften av vinsten går till Kostfonden. FuckSugar arbetar för att minska barnfetman och stödja kostforskningen. Läs deras pressmeddelande:

Nu drar vi igång “Fuck Sugar” – kampanjen som ska minska barnfetman och stödja kostforskningen

Barn under 18 år fetmaopereras i Sverige. En del har åldersdiabetes innan de hunnit fylla 30 år och löper därav en extrem risk att dö i förtid. En viktig orsak är: Den historiskt höga sockerkonsumtionen! Svensken äter mest godis i hela världen. Socker förstör helt enkelt mångas liv.

Vi tycker att det är dags att vända trenden. Därför drar vi – Thess Olofsson, bartender och inspiratör, och Martina Johansson, entreprenör och författare, nu igång kampanjen “Fuck Sugar” med målet att fler människor ska få leva friska.

På vår sajt, fucksugarshop.se, säljer vi från och med den 30.e november bland annat tröjor, gymbags, och vattenflaskor med budskapet ”Fuck Sugar”. Hälften av vinsten kommer att gå till ideella Kostfonden, som stödjer oberoende kostforskning.
Varför gör vi det här?

För ett år sedan läste vi om en studie där 90 svenska barn mellan 13-18 år hade fetmaopererats. Hade detta hänt för 20 år sedan kunde Thess Olofsson ha varit ett av dessa barn.

Som 13-åring hade hon en ordentlig övervikt. Om möjligheten då fanns, hade hon kanske i ren desperation beslutat sig för att låta läkarna skära bort en frisk magsäck. Som vuxen har hon nu lyckats lägga om kosten, bland annat har hon tagit bort allt socker, och gått ner 130 kilo i vikt.

Ett barn som är 13 år är för ungt för ta ett beslut om en fetmaoperation. Framförallt borde de aldrig behöva ställa sig frågan. Om barn åt mindre socker, skulle färre av dem få fetma. Så enkelt är det. Vårt mål är att ”Fuck Sugar” ska förebygga fetma hos både barn och vuxna.

Dessutom vill vi se en oberoende kostforskning. Idag är många etablerade forskare sponsrade av livsmedelsindustrin. Antidiabetic Food Centre vid Lunds universitet är ett exempel, där bland annat Fazer Bakeries betalar den forskning som ska förebygga diabetes.

Utan fri forskning tror vi att fetmaepidemin kommer att fortsätta. Därför har vi bestämt att hälften av vinsten från ”Fuck Sugar” ska gå till Kostfonden.

Vår vanligaste drog

Det är inte så många som vet om att sjukdomen sockerberoende existerar. Det är konstigt för det är väldigt vanligt. Svårt att se skillnaden på håll om det är missbruk eller skadligt bruk det handlar om, men många visar tecken på att det finns ett beroende. Att smyga, ljuga, ständigt bryta löften till sig själv, förlora kontrollen och isolera sig är några exempel på sådana tecken. Man behöver inte vara överviktig som sockerberoende. Många löser problemet med vikten genom att träna frenetiskt, svälta sig i perioder, kräkas, röka eller t.o.m. ta andra aptithämmande droger.

Läste någonstans att alkohol är vår vanligaste drog. Det är jag helt säker på att det INTE är. Det är socker som är vår vanligaste drog. Fast socker är ännu mer accepterat i samhället och man verkar mer konstig om man INTE äter socker än om man gör det. Många tror också fortfarande att vi behöver socker och kolhydrater för att fungera. Så är det inte som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Att söka hjälp för mitt sockerberoende är någon av det bästa jag har gjort. Det blir ett annorlunda liv utan socker, men ett mycket bättre liv. Jag säger som LCHFingenjören brukar säga: Kan jag kan du!

Skam

När jag började inse att jag är sockerberoende ville jag verkligen inte att det skulle vara så. Jag förnekade och kämpade emot. Inte bara för att det är en svår sjukdom som i värsta fall har dödlig utgång, utan för att jag skämdes. Det är egentligen lite knepigt att skämmas för en sjukdom. En sjukdom i hjärnan som man inte kan rå för. De flesta skulle inte skämmas om de fick cancer även om det i många fall är självförvållat.

Skam handlar om vem vi är (till skillnad från skuld som handlar om något vi har gjort). Skammen är motorn i alla beroendesjukdomar. Skammen får oss att känna oss ovärdiga och otillräckliga. Det är jobbigt att inte kunna hantera maten som en normal människa. Man gör hela tiden saker som strider mot ens egna moraliska värderingar. Det skapar både skuld och skam. Och för att trycka ner de känslorna drogar man ännu mer och skäms ännu mer och så är man inne i en ond cirkel.

För att minska på skammen behöver vi prata om det vi skäms för. För skammen gillar hemlighetsmakeri och tystnad. Den livnär sig på att känna sig utanför och annorlunda. Det är därför jag skriver om det här även om det tar emot ibland. För att jag inte vill skämmas mer.

OA-litteratur

Nu när nystartkursen börjar lida mot sitt slut är det dags att börja med 12-stegsprogrammet inom OA. Det är viktigt att fortsätta jobba med sjukdomen och inte tro att det är klart när kursen är slut. För att kunna jobba med de 12 stegen behöver man två saker. Litteratur och en sponsor.

Litteraturen kom med posten igår. Började läsa lite i Stora boken igår kväll. Stora boken är AA's bok som vi också använder. Programmet och beroendet är detsamma, det är bara drogen som är olika.

En sponsor är en person inom OA som har gått före mig och som har gjort de 12 stegen eller några av dem. Jag har börjat annonsera efter sponsor på de telefonmöten som jag har varit med på. Har inte fått till det riktigt ännu. Känner inte att det är någon panik ännu. Det är två tillfällen kvar på nystartkursen och jag är fortfarande så pass ny inom OA så det ger mycket bara att vara med på mötena.

Jag försöker ringa in på något möte eller ringa någon annan som gått kursen varje dag. Jag har fem kurskamrater och det är inte alltid lätt att få tag i någon, men det finns många som gått kursen tidigare som vi har fått telefonnumret till. Har pratat med några av dem också.

Kurstillfälle 16 - Kroppsuppfattning

Dagens lektion handlade om kroppsuppfattning. När man är sockerberoende kanske inte alltid kroppskostymen stämmer överens med känslan. Vi pratade om vårt fysiskt jag, vårt högre jag och beroendet. Beroenden har tagit över vårt högre jag och överskuggar det. När nu beroendet får ge med sig behöver vi fylla det tomrum, som vi tidigare fyllde med socker och mat, med någonting annat. Vi behöver stärka vårt högre jag, vår högre kraft.

Det finns många sätt att fylla sitt tomrum på. Man brukar prata om andlighet och med andlighet menar man inte nödvändigtvis att be till Gud. Att skriva tacksamhetslistor och stolthetslistor är ett sätt. Att lära känna sin kropp och utöva yoga och mindfulness är andra sätt. Vi behöver ta hand oss själva med t.ex. bra mat, god sömn och självkärlek.

Var hemma med sonen idag för att han är lite krasslig. Eftersom jag själv också är lite småföryld och trött passade jag på att lägga jobbet lite åt sidan och även ta hand om mig själv. Laddade ner appen Yoga Nidra som finns i appstore och kostar 20 kr. Yoga Nidra är en slags avslappningsyoga. Det finns en lång och en kort variant. Provade den korta på förmiddagen som är 12 minuter lång. Det var väldigt skönt. Har kört en del yoga förut, men då en mer fysisk form av yoga.

På lektionen idag pratade vi också om att prata kärleksfullt med sig själv i spegeln och ge sig själv kärlek. Det är inte så svårt att göra det de dagar man redan mår bra, men desto värre de dagar man mår mindre bra. Det blir en utmaning, men det är bara att börja träna.

Pepparkakshus och pepparkaksbak överstökat

Barnen ville gärna göra pepparkakshus och baka pepparkakor. Som jag skrev i fredags älskar jag pepparkakor. Pepparkaksdeg ännu mer. Var lite nervös för hur detta skulle påverka mig och funderade hur jag lättast skulle få det överstökat. Ville ju inte neka barnen att få göra detta som väldigt många andra barn får göra när det är jul. Pepparkakshuset köpte jag som färdig byggsats som jag med en del möda monterade ihop och så fick barnen dekorera.

Själva pepparkaksdegen som de skulle baka pepparkakor av tänkte jag först göra själv, sedan tänkte jag köpa för att slippa hålla på med det. Fast när jag läste innehållsförteckningen på den köpta degen var det så mycket konstigheter i den så jag bestämde mig ändå för att göra egen. Och det var faktiskt bra. För när jag stod där och såg allt sirap, socker och vetemjöl som skulle vara i tappade jag intresset. Kände mig inte alls sugen på att äta det. Det luktade inte alls lika gott som jag hade inbillat mig heller.

Idag var det dags för utbakning och det gick också ganska bra. Barnen klarade av det till största delen själva och jag hjälpte bara till lite på slutet.

Ska inte säga att det inte påverkade mig. Har märkt att jag inte alltid blir sugen på att äta när jag ser sådant som jag haft som last förut, men ibland blir jag skitirriterad. Det kryper i hela kroppen. Kan inte peka på exakt på vad jag blir så irriterad på. Kanske är det att jag är spänd och på min vakt för att jag inte ska trilla dit. Så även igår. Blev även väldigt sugen på "något" på eftermiddagen. Antar att jag kommer att lära mig att hantera det på ett bättre sätt så småningom. Hoppas det.

Vill du veta mer om sockerberoende?

Det finns mycket information om sockerberoende för dig som funderar på om du är sockerberoende eller bara vill veta mer om sjukdomen. Den som tog begreppet addiction till Sverige är Bitten Jonsson. Här nedan kan du se en föreläsning med henne som handlar om sockerberoende.

Det finns också en kurs om sockerberoende i flera delar på Kostdoktorns medlemssidor. Även den med Bitten. Medlemsskapet är gratis första månaden och det är ingen bindningstid.

Ytterligare information kan man få på ett gratis webbinarium på Sockerskolan där jag just nu går nystartkursen. Cristina som är min kursledare berättar om sockerberoende och sitt eget tillfrisknande. Nästa tillfälle är den 12:e januari kl. 20. Anmäl dig här.

Läs också boken Sockerbomben i din hjärna av Bitten Jonsson. Andra upplagan.

Det finns massor med mera information. Bara googla så hittar du.

En annorlunda jul

Det kommer att bli en annorlunda jul. På julen är det mycket fokus på mat och godsaker. Ibland verkar det som att det är det som är det viktigaste med julen. Att det inte blir någon riktig jul om man inte får äta sig riktigt sprängmätt och ligger utslagen på soffan större delen av julhelgen.

För mig blir det annat fokus i år. Fokus på hälsan, relationer, samtal, umgås, vila och att bara vara. Jag ser fram emot julen mer än någonsin. Det kommer att bli utmanande med alla andra som äter, dofter och synintryck. Kanske kommer någon att undra och tycka att det är konstigt att jag inte äter någonting sött alls. Inte ens på julen. Att jag väljer bort godis och kakor är väl en sak, men det är väldigt mycket som innehåller socker som man kanske inte tänker på. Som t.ex. skinka, charkuterier, gravad lax, sill, soja, buljong, marinader o.s.v. Jag planerar och garderar mig. Väskan kommer att vara packad och jag kommer att ha med mig egen mat som jag kan äta. Den här utmaningen ska jag klara. Det kommer inte att bli den sista.

När det är jul vill även barnen baka pepparkakor och det är jobbigt. Doften alltså. Jag älskar pepparkakor. Brukar äta galna mängder med smör eller ädelost. Tänkte ett tag på att köpa färdig pepparkaksdeg, men efter att jag läst innehållsförteckningen bestämde jag mig ändå för att göra egen. Funderar på att sätta en klädnypa på näsan. Om jag har tur slipper jag i alla fall att hjälpa till med att baka ut dem, Känner att om jag smakar så mycket som en smula pepparkaksdeg kommer jag att falla direkt.

Tur att det finns andra sockerberoende jag kan ringa och OA-möten på telefon jag kan delta i under hela julen.

Vikt och vägning

Idag skriver LCHF-ingenjören ett inlägg om vikt och hur mycket den kan variera av orsaker som inte är helt tydliga. Hon berättar att hon periodvis rasar i vikt för att sedan plötsligt gå upp 2 kg över en natt. Detta trots att hon äter precis likadant varje dag.

Det här är intressant tycker jag. Hur mycket vår vikt påverkas av hormoner framför allt. Vi kvinnor är såklart mest drabbade. Förändringar i hormonbalansen är naturligt, men den kan också påverkas av t.ex. stress och sömnbrist.

Just därför har jag bestämt mig för att bara väga mig en gång i månaden. Senast jag vägde mig var den 18:e november. Jag känner att jag har gått ner. Jag får på mig byxor som jag inte fick på mig för två veckor sedan, men jag vet inte hur mycket. Det är inte att gå ner i vikt som är huvudfokus för mig nu. Huvudfokus är att hålla mig sockerfri. Tidigare har jag blivit lite väl fixerad vid vikten och vågen när jag har försökt gå ner. Det har hänt att jag vägt mig flera gånger om dagen ibland och det ger ju absolut ingenting. Snarare känner jag mig uppgiven när det inte händer saker tillräckligt snabbt och motivationen sjunker som en sten.

Min plan är alltså att väga mig en gång i månaden. Om det inte har gått åt rätt håll viktmässigt på två månader i rad så ska jag fundera på då vad jag ska hitta på. Jag har inte så många kilon jag vill tappa och det är helt ok om det tar tid eller inte händer så mycket alls.

Tandläkarbesök

Idag var det dags för mitt årliga tandläkarbesök. Tyckte det skulle bli spännande att se om jag hade några hål. Har ju trots allt varit sockerfri en större del under det här året än tidigare år och det är gynnsamt även för tandhälsan. Allt som jag kan påverka själv såg faktiskt bra ut också. Har en hel del gamla fyllningar som börjar ge sig och det var en även idag som spruckit. Ingen karies i den ännu, men lika bra att byta ut den så att det inte hinner bli något. Fick det fixat direkt.

Känns toppen att tänderna mår bra och att det inte har tillkommit några hål. Tipsar om ett inlägg från Kostdoktorn som handlar om varför stenåldersmänniskan i pincip inte hade någon karies alls trots att de knappast borstade tänderna två gånger om dagen. LÄNK

Spännande liv som sockerfri :)

Jag har fört anteckningar på hur jag har mått både fysiskt och psykiskt sedan jag åter blev socker- och glutenfri den 18:e oktober. En del av de förbättringar som skett kan även bero på de rekommendationer jag fick vid samtalet om den biokemiska reparationen. Magen har definitivt blivit mycket bättre även om den är lite reaktiv fortfarande. Det känns dock inte som om maten passerar rakt igenom längre. Känner mig också piggare och har mycket energi även om tröttheten varierar väldigt mycket och snabbt. Känslorna lever också rövare. Det var väldigt länge sedan jag kände mig så arg utan anledning samtidigt som jag upplever en stark glädje och tacksamhet över vad jag har och var jag befinner mig i livet just nu.

Det är det här som är så spännande. Att observera vad som händer i kroppen när man tar bort två gifter som socker och gluten, som jag har ätit i hela mitt liv. Kroppen börjar långsamt komma i balans. Känslorna, som jag tidigare tryckte ner eller dövade med socker, löper amok. Det är helt normalt och det kommer att stabiliseras. Fick ett extra telefonsamtal med min kursledare igår eftermiddag och det lugnade mig. Det är jobbigt, men det är bara att ta en dag i taget och jobba på. Det kommer att gå över. Det känns trots allt positivt att gå igenom detta.

Kurstillfälle 15 - Stress

Stress är ett väldigt komplicerat område. Det finns olika typer av stress. Det finns fysisk, inre, social och mental stress. Själv lider jag mest av inre stress just nu d.v.s. obalans i biokemin, att jag gör saker, men handbromsen ligger i. När jag läser om de olika typerna av stress inser jag att jag har varit stressad på väldigt många olika sätt. Mycket har jag själv lyckats jobba bort, men biokemin är i obalans och det är det jag började jobba med för snart tre veckor sedan i den biokemiska reparationen.

Under dagens lektion pratade vi om olika sätt att hantera stressen. Det kommer vi även att jobba mycket med i uppgifterna som hör till.

Vi fick också i uppgift att markera de punkter i vår tillfrisknande karta som kan leda direkt till återfall. T.ex. en risksituation som kan gå direkt in till maten i mitten. För mig är just stress en sådan punkt. Det är inte alla former av stress och inte alltid, men jag har exempel på händelser då det har hänt. Det slog mig hur många punkter det är som är rikiga varningssignaler för mig.

Nu är inte nästa kurstillfälle förrän om en vecka. Det betyder inte att jag ska ligga på latsidan. Jag kommer att ringa in på OA- och FAA-möten och ringa mina kurskamrater och de som gått före mig.

Tillfrisknandekarta

Igår började jag göra min tillfrisknandekarta och gjorde klart den idag. Fick inspiration från en tidigare deltagare på nystartkursen som hade gjort sin i datorn. Jag gjorde en liknande hennes, men med vanliga papper, lim, klistermärken och penna. Blev riktigt nöjd med den. Satte upp den på sidan av frysen där jag lätt ser den, men att inte alla som kommer hit ser den direkt.

Det är ju en sammanfattning av vad vi hittills har lärt oss på kursen och det känns som ett riktigt bra verktyg. Jag kommer att jobba hårt på mina friskfaktorer för att lägga en bra grund tills det kommer tuffare tider. Den dagen jag mår sämre eller utsätts för större utmaningar ska jag förhoppningsvis inte komma ända längst in i mitten av kartan.

Passar bra idag när det är dag 50 sedan senaste sockersvackan. Det har gått väldigt fort och förhållandevis lätt hittills, men det gäller att fortsätta gå, aldrig stå stilla.

Julbrunch

Idag var det julföreläsning och julbrunch på Sockerskolan. Tre av mina fem kurskamrater var på plats och det var så härligt att träffa dem samt kursledaren live för första gången. Tidigare har vi bara setts på datorn. Tänker på att jag har haft en sådan tur att jag hamnat i den här kursen med dessa människor. Vi hade massor att prata om och vi pratade även med några som var där som precis börjat inse att de kanske är sockerberoende. De hade många frågor och vi svarade så gott vi kunde.

Först var det en föreläsning på ca 1 timme som sockerberoende och hur man klarar julen, sedan var det dags för julbrunchen. Allt var socker- och glutenfritt. Det fanns bröd, fröknäcke, tapenade, hummus, två olika sorters inlagd sill, kycklingleverpastej, ägg med majonnäs, gravad lax, linssoppa, Janssons frestelse, skinka, köttbullar m.m. Mina favoriter var en av de inlagda sillarna, kycklingleverpastejen och janssons frestelse. Janssons var gjord på kålrabbi och kokoskräm. Jag gillar inte vanlig Janssons, men denna var jättegod. Vi kommer att få alla recepten så nu har jag lite idéer om vad jag ska äta på julafton. Vi kommer att fira jul hos min moster. Det är knytkalas så alla tar med sig något till julbordet. Det lutar åt att jag tar med mig min helt egna tallrik med julmat. Det känns bra.

           

           

           

Julkalendrar och "LCHF"-bakverk

Den här julen verkar nästan ALLA bloggare och websidor ha en julkalender. Idag har jag kikat in på fem stycken. Fyra av dessa är LCHF-bloggar. Den femte är Sockerskolans julkalender som jag tycker har haft bra luckor än så länge. Inga recept på något som innehåller socker eller sötningsmedel och bra tankar och tips. En av de fyra LCHF-bloggarna lottar idag ut ett presentkort på ICA MAXI. En jättebra grej tycker jag.

MEN, tre av LCHF-bloggarna har idag luckor med någon typ av bakverk eller dessert som innehåller honung eller sötningsmedel. Jag tycker inte att kakor hör hemma i LCHF överhuvudtaget och hur man kan sätta LCHF-stämpel på något som innehåller honung förstår jag inte alls. Honung är ju rent socker.

För oss sockerberoende fungerar ingen form av socker. Inte heller sötningsmedel som kan trigga med den söta smaken. Bakverk i sig kan också trigga oavsett om det innehåller socker eller sötningsmedel eller inte. Det gäller alltså att hålla sig borta från sådant helt.

Göra annorlunda

Jag tänker ofta på hur många gånger man ska behöva slå huvudet i väggen och göra om samma misstag om och om igen innan man fattar. Fattar att man måste göra annorlunda för att det ska bli en förändring. T.ex. om man tänker för tusende gången att NU ska jag minsann börja träna och sluta med dålig mat och sötsaker. Har det aldrig fungerat innan så kommer det inte att fungera den här gången heller. Om man vill gå ner i vikt så kan rådet "ät mindre och rör dig mer" tyckas vara logiskt, men i själva verket fungerar det inte för särskilt många. Man gör två saker som gör att man blir mer hungrig, man börjar träna och dessutom äter man mindre. INGEN orkar gå runt att vara hungrig i längden. Förr eller senare trillar man dit igen och går upp allt man eventuellt har lyckats gå ner och kanske lite till. Det är samma sak med allt annat i livet. Vill man att något ska förändras måste man göra något annorlunda, annars hamnar man på samma ställe igen.

När jag började med LCHF för första gången var det något helt nytt i jämförelse med det jag provat innan, vilket var det jag beskriver ovan i olika former. För första gången försvann suget och aptiten blev mer normal. När jag var inne i det trodde jag att jag aldrig skulle trilla dit igen. Sedan gjorde jag det i alla fall. Inte bara en gång utan flera gånger. Innan jag insåg att jag behöver hjälp. Jag fixar inte det här ensam. Så jag skaffade hjälp och det är något av det bästa jag har gjort. Det känns som ett sådant privilegium att få jobba på det här sättet med mig själv, få lära mig så mycket nytt, träffa fantastiska människor och komma i balans i kropp och själ.

Avslutar med Självbiografi i fem korta kapitel av Portia Nelson:

Jag går ner för gatan
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag ramlar ner
Jag är förlorad...jag är hjälplös
Det är inte mitt fel
Det tar evigheter att ta sig upp

Jag går nerför samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag låtsas att jag inte ser det
Jag ramlar ner igen
Jag kan inte fatta att jag är här igen
Men det är inte mitt fel
Det tar lång tid att ta sig upp

Jag går nerför samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag ser det
Jag ramlar ner...det är en vana
men min ögon är öppna, jag vet var jag är
Det är mitt fel
Jag kommer upp gå en gång

Jag går nerför samma gata
De tär ett djupt hål i trottoaren
Jag går runt det

Jag går nerför en annan gata

Kurstillfälle 14 - Cravings och att säga Nej

Cravings är en känsla då vi är sugna på allt och inget. Vi går runt i skåp, kylskåp och lådor som en osalig ande. Det är en väldigt obehaglig känsla. En craving kan utlösas av t.ex. känslor, händelser eller stress.

För mig är det framför allt känslor som utlöser cravings. Särskilt om jag blir riktigt arg eller känner mig kränkt.

Vi pratade så klart om vad vi kan göra åt dessa cravings för att få dem att ge med sig utan att vi för den skull behöver äta något. Som så ofta under de här lektionerna känner jag igen mig och då är det bra att få exempel på hur man ska hantera situationen på ett bättre sätt.

En uppgift efter den här lektionen är att göra en tillfrisknandekarta. Det är en karta med fem ringar. Ytterst finns det man vill ha, d.v.s alla fördelar med ett sockerfritt liv. Sedan består varje ring av olika saker som händer innan ett återfall. Längst in finns triggerprodukterna/återfallet. Det är en slags sammanfattning av det vi har lärt oss hittills. Med en sådan här karta kan man stämma av med sig själv var man befinner sig och se hur man kan ta sig längre ut på tillfrisknandekartan. Det ska bli spännande och kul att göra min tillfrisknandekarta och att börja använda den. Foto kommer!

Morgonrutin

På kursen igår pratade vi om att vi ska skaffa oss en kort morgonrutin för att ta kontakt med att vi också idag är sockerberoende. Förhoppningsvis vaknar blåa hund (jaget) före röda hund (beroendet), men om den inte gör det får man hjälpa den på traven. Man tar sin morgonmedicin. Det behöver bara ta några minuter.

Så imorse öppnade jag Food for thought-appen det första jag gjorde och läste dagens tanke. Idag handlade den om emotionell smärta och hur vi sockerberoende och överätare har dövat den smärtan med socker och mat. När vi tar bort drogen kan vi ibland känna oss överväldigade av känslor som inte längre är dövade med mat. Då kan man överlämna dessa tankar till en högre makt, t.ex. skriva ner den på en lapp och lägga den i sin GodCan. Det passar ju väldigt bra att jag nyss gjort en GodCan. Lade en lapp i den i morse.

Det får bli min morgonrutin. I morse ringde jag dessutom in på mitt första OA-möte. De har 15-minutersmöten varje morgon. Det var lite småtrevligt tycker jag. Det ringde många fler människor än jag kunnat tro. Det kändes skönt att upptäcka att det finns många, många fler med liknande problem som jag. Man behöver inte känna sig ensam. De där morgonmötena kan också bli en bra morgonrutin. Det kommer inte att bli varje dag, men ofta.

Ytterligare en grej man kan göra varje dag nu i december är att kolla in Sockerskolans julkalender. Luckan öppnas kl. 05.00 varje morgon. Missa inte det!

Kurstillfälle 13 - Friskfaktorer och 12 steg

Det är dags att börja ringa in på möten på OA (Anonyma överätare) och FAA (Anonyma matmissbrukare). Nystartkursen varar inte för evigt och jag känner starkt att jag måste behålla fokus genom att delta i någon form av möten och ha kontakt med andra som gått nystartkursen. Risken är annars att jag faller tillbaka. Många som har gått före mig har den erfarenheten och det misstaget tänker inte jag göra. Det finns inga live-möten där jag bor, men det finns telefonmöten man kan delta i varje dag.

Dessa organisationer arbetar med 12 steg som är samma som för Anonyma alkolister o.s.v. men anpassade för matmissbrukare och sockerberoende. Förutom att delta på möten ska man hitta en sponsor som leder en igenom de olika stegen. Sponsorn är en person som är längre fram i sitt 12-stegsprogram eller redan har gått igenom hela programmet.

Vi pratade också om friskfaktorer och vikten av morgonrutin idag. Uppgiften som gäller friskfaktorer som jag ska göra till nästa gång är att lista saker som ger mig positivt tänkande, hjälper mig att stanna frisk och skänker glädje och lugn.

Morgonrutinen är till för att man ska ta kontakt med att jag också idag är sockerberoende. Det ska vara någonting som inte tar så många minuter. Jag tror att jag kommer att lägga en tanke i min GodCan och så har jag laddat ner en app som heter Food for Thought. Appen levererar dagliga tankar och meditationer för överätare. Tror det kan bli bra.

Tacksamhet, stolthet och GodCan

På nystartkursen jobbar vi mycket med tacksamhet och stolthet. Varje dag ska jag skriva upp tre saker jag är tacksam för och tre saker jag är stolt över. Det är inte alltid lätt, men det går ganska bra. Man kan ju också vara tacksam och stolt över samma sak flera gånger. Nu när fyra veckor av kursen har passerat har det blivit en lång lista över saker som jag kanske inte hade reflekterat över annars.

Det är en nyttig övning. Lite mental träning. Mer mental träning fick jag idag när vi hade till uppgift att göra en s.k. GodCan. En GodCan är en behållare av någon slag som fungerar som ett kommunikationsverktyg till din högre kraft/högre jag/universum eller vad man nu vill kalla den. Man skriver ner de tankar och beteenden vi inte längre vill ha eller annat som vår högre kraft ska få veta och lägger lappen i GodCan. När behållaren sedan är full kan man göra sig av med den, t.ex. elda upp den, som en symbol för att man låtit alla dessa tankar och beteenden försvinna.
Sådana här typer av övningar är tänkta att stimulera områden i hjärnan som vi inte använder så ofta. Skapa nya kopplingar. Förutom att skriva ner sina negativa tankar och beteenden på lappar blev det en kreativ övning att skapa behållaren. Att skapa är även det någonting som jag inte gör så ofta.

Behöver hjärnan glukos? Ja, men vi behöver inte äta kolhydater för det

Världen börja långsamt förstå hur hur farligt det är med socker och gluten och att den rädsla som vi har haft för mättat fett är helt onödig. Som sockerberoende rekommenderas man att äta artegen föda, d.v.s. föda som vi ätit sedan människans födelse. Vi var jägare och samlare. Man åt det man kom över. Det var kött från vilt man lyckades fälla (och då åt man precis allt på djuret) och nötter, bär, frukt, rötter o.s.v. som man hittade i naturen. Detta var ju också väldigt mycket beroende på säsong vad man fick tag i. Om man verkligen fick hjärt- kärlsjukdomar av mättat fett och om våra hjärnor behövde kolhydrater skulle vi inte suttit här idag. Vår art skulle dött ut helt enkelt. Artegen föda är inte bara det bästa för sockerberoende. Det det är det bästa för alla.

Det är fler och fler som förstår det ovanstående, men det går lite för långsamt. Diabetes ökar i befolkningen explosionsartat och så länge sjukvården ger rådet att äta fettsnålt och att det inte är någon fara med kolhydater kommer det inte att bli bättre. Dessutom utbildas sjukvårdspersonal och andra hälsoyrken fortfarande i att det är så här det är.

Om man har varit läkare i 30 år eller stått och undervisat på universitiet, högskolor, kostrådgivarutbildningar och PT-utbildningar i åratal kan det nog vara svårt att släppa prestigen och säga att man har haft fel i alla dessa år. Man kan ju tycka att deltagarna på dessa utbildningar skulle kunna tänka själva, men det är kanske svårt att tänka tanken att den utbildningen man valt, säkert med stor omsorg och betalat mycket pengar för, lär ut mossiga fakta som kom till på falska grunder.

Men behöver inte hjärnan kolhydater då? Jo, det gör den. Hjärnan förbränner ca 120 g glukos per dygn om den har tillgång till det. Har den inte det förbränner den 20-30 g glukos per dygn som levern kan tillverka av bl.a. aminosyror. Resten av den energi som hjärnan behöver tillgodoses av ketoner. Ketoner tillverkas i levern av fettsyror. Ketoner är dessutom ett utmärkt bränsle för musklerna. Man behöver därför inte äta ett enda gram kolhydrater för att hjärnan eller musklerna ska fungera. Det finns inga essentiella (livsnödvändiga) kolhydater. Däremot finns det essentiella fettsyror och aminosyror och därför ska vi äta det. Fett och kolesterol är enormt viktigt för hjärnan, men mer om det i ett annat inlägg.

Kurstillfälle 12 - Anhöriglektion

Det var faktiskt ett kurstillfälle idag också, fast för anhöriga. Vi som går kursen i vanliga fall var inte med. Mina föräldrar och min särbo kopplade upp sig och deltog i lektionen. Jag tycker det är bra att anhöriga har ett tillfälle också. Det kan finnas frågor man tycker är jobbiga att ställa till sin anhöriga eller svar man vill höra från någon annan också.

Det verkar ha varit ett bra möte och jag och min mamma pratade en del om det efteråt. Vi pratade bl.a. om jag tycker att andra kan äta sånt som jag inte kan äta i min närvaro. En del menar att den som inte är sockerberoende ska "ställa upp" för den sockerberoende och inte äta något som triggar eller ens ha det hemma. Jag kan inte hålla med om det. Det är klart att det är lättare om man aldrig behöver se någonting som triggar en, men jag tycker inte att man kan förbjuda andra att äta. Sedan kanske de inte behöver sitta och tugga och smaska mer än nödvändigt.

Sedan måste man ju kunna leva ett normalt liv med restaurangbesök och födelsedagskalas. Man kan ju inte isolera sig. Just nu går det ganska lätt för mig. Jag kan bli sugen, men har inga problem med att avstå. Jag har blivit väldigt medveten hur socker och gluten påverkat mig och jag vill inte tillbaka dit. Samma sak ser jag hos många andra i min omgivning. Man mår inte bra och vill inte ta in att det kanske beror på det man stoppar i sig. Det kan vara frustrerande att se, men en dag kanske...

Restaurangbesök

Idag skulle vi ha avslutningsmiddag med gruppen på jobbet. Vi är fyra som ska fortsätta jobba ihop i den nya organisationen som vi håller på att gå in i och tre som ska göra annat. Att gå på restaurang kan vara en utmaning som sockerberoende och LCHFare, men idag var det inga problem alls. Eftersom vi var några stycken som skulle äta printade vi ut menyn och förbeställde maten. Jag åt buffelmozzarella med körsbärstomater, parmaskinka och basilikasås till förrätt och grillade oxfilémedaljonger med karl-johancremesås, grönsaker och bacon till varmrätt. Det var även potatis till varmrätten, men den valde jag bort redan i förbesällningen så den kom aldrig med på min tallrik. Restaurangen hade, utan att jag bad om det, lagt på extra grillad aubergine och zuccini. Såsen kollade jag innan så att den var glutenfri. Efterrätten hoppade jag såklart över. Var ändå mätt och kände inget behov alls. En god dubbel espresso var perfekt.

Det behöver inte vara komplicerat att gå ut på restaurang när man äter LCHF. Man får välja ställen med kvalitet och med vettig mat på menyn, men det vill man väl alltid ha?

Kurstillfälle 11 - Mental besatthet

Jag trodde mental besatthet handlade om besatthet av drogen, d.v.s. socker. Det visade sig att det är så mycket större. Det handlar om att man t.ex. förnekar sitt problem, skyller på andra, kontrollerar omgivningen, tar på sig offerkoftan och tycker synd som sig själv. Vi pratade om Jaget (Blåa hund) och sjukdomen (Röda hund) och att den man göder vinner. Vi pratade om mycket mer än så, men det var mycket att ta in och smälta idag också och det kommer att ta tid att fundera igenom allt. Orkar inte ens ta tag i det nu. Nu är inte nästa kurstillfälle förrän på måndag och det känns bra. Tror att vi alla behöver ringa runt och prata med varandra om detta några dagar. Vi har ju varandra i kursen, sedan la vi ut ett inlägg på vår hemliga facebookgrupp idag för att få kontakt med personer som gått kursen tidigare. Det ska bli kul att prata med dem också.

På fredag är det dags för våra anhöriga att koppla upp sig för att få information om sockerberoende och hur de kan stötta oss. Min särbo och mina föräldrar ska vara med. Tycker det är jättebra att anhöriga får information och svar på frågor från någon proffessionell person och inte bara från oss som går kursen.

Jag känner mig så otroligt glad och tacksam för att jag hittade den här kursen. Känner redan att den har förändrat mitt liv. Det ska bli så spännande och se vad som händer med mig under de närmaste månaderna medan jag läker och bearbetar allt jag lärt mig och insett.

Fast i pastaträsket?

Det var länge sedan jag åt pasta nu. Tycker inte det är gott. Mycket för att jag vet vilken oreda alla kolhydrater och gluten ställer till med i kroppen. Det finns mycket godare, hälsosammare och fräschare tillbehör som dessutom ser mycket trevligare ut på tallriken än en hög med kokt deg.

Några exempel:
Smörstekt blomkål

Gräddstuvad vitkål, rödkål eller grönkål (med ägg som "redning")

Gräddstuvad spenat

Blomkålsmos

Broccolimos

Rättika eller kålrabbigratäng
Fetaostgratäng
Blomkålsris
Zuccinipasta
Vitkålspasta
Broccoligratäng
Falsk potatissallad

Guacamole

Hemgjord bearnaisesås

Hemgjord hollandaisesås

Hemgjord majonnäs

Coleslaw

Ostbollar
Kryddsmör
Oliv- och fetaoströra

Det finns hur många alternativ som helst. Bara att Googla i kombination med LCHF och sätta igång.

Kurstillfälle 10 - Risksituationer

Idag pratade vi om risksituationer. Vi fick även öva på att lämna över sina problem till andra. T.ex. om jag ska gå på middag hos någon jag inte känner så bra och är orolig för hur det ska gå. Då kan jag fråga olika personer hur de skulle göra om de var i den situationen. Chansen är rätt stor att man får något bra tips som man kan använda.

Risksituationer behöver inte alltid vara situationer, det kan även vara personer eller platser. Nu har vi till uppgift att börja identifiera dessa situationer, personer och platser. Det blir en nyttig övning. Jag kan direkt komma på stora utmaningar jag har framför mig. Det är snart jul, t.ex. och så ska vi åka på semester till Egypten i en vecka i början på januari.

Återigen ett riktigt tungt kurstillfälle som väckte mycket tankar. Efteråt satt vi bara och tittade på varandra där i datorn.

En lite mindre utmaning, men dock en utmaning, kommer redan på lördag. Då ska jag åka bil i två timmar med min dotter för att hon ska tävla. Sedan ska jag sitta och titta på tävlingarna i flera timmar. Det finns gott om mat och sötsaker att köpa, men jag ska planera och ta med mig hemifrån. Då borde det inte vara någon risk för sug eller hunger.

Träningen får vänta ett tag till

När jag började nystartkursen insåg jag att jag behövde dra ner på träningen. De tre första veckorna tar kursen 4,5 timmar plus uppgifterna. Totalt blir det ca 10 timmar i veckan. Den tiden var ingenting jag hade över utan någonting annat fick tas bort för att det skulle gå. Träningen var det enda möjliga. Det kändes som att det var det enda rätta att göra. När jag hade samtalet om biokemisk reparation sa min coach att det är bra att jag dragit ner på träningen och det är bra om jag tar det lite lugnt framöver också. Hon uttryckte det ungefär så här: Nu har du minus på energikontot och vi börjar sätta in på det kontot. Det är bra om du inte sätter igång och tränar för fullt så fort du känner att du börjar få mer energi. Du ska komma upp på plus nu och stanna där.

De få gånger jag har tränat sedan kursen startade har jag känt mig lite förkyld dagen efter så jag är nog inte i skick att träna heller. Jag behöver återhämta mig mer först.

Igår och idag har jag känt mig piggare än på väldigt länge och i nästa vecka går kursen ner på två tillfällen. Då planerar jag att komma igång lite lätt med träningen igen. Det viktigaste för mig är dock att vara sockerfri. Det kommer alltid i första hand. Jag har förstått att jag måste fokusera på det i resten av mitt liv. Ingenting annat får "ta över" och göra så att jag blir stressad eller ofokuserad. Då riskerar jag att trilla dit på sockret igen. Hur mycket tid jag kan lägga på träningen framöver återstår att se.

En föreläsning om Stress

I onsdags bjöd Unionen in sina medlemmar till en föreläsning om stress. Det var en coach anställd av Unionen som höll i föreläsningen. Jag har varit på flera olika föreläsningar om stress, men det var länge sedan och jag tyckte det kunde vara intressant att gå nu efter allt jag lärt mig de senaste veckorna. Särskilt efter samtalet om biokemisk reparation då jag fick veta det som jag kanske egentligen visste. Att jag har en väldigt hög stressnivå i kroppen och att jag var/är nära att gå in i väggen.

Jag har nog levt i förnekelse vad det gäller min stress. Visst är det fullt upp hela tiden, det är det ju för alla föräldrar. Jag är ju dessutom ensam vuxen här hemma för det mesta. Visst känner jag mig stressad ibland, men det rullar oftast på ganska bra och jag har tänkt att "det är nog inte så farligt". Det svåraste är nog ändå att vara ensam med allt ansvar för barnen.

Under samtalen om biokemisk reparation i tisdags började jag förstå att det har gått ganska långt. På föreläsningen i onsdags tog föreläsaren upp olika symptom på stress och utmattning. Det var något enstaka fysiskt symptom som stämde in på mig, men jag kände igen mig i alla de psykiska symptomen. Jag har känt allt det där som t.ex. sömnstörningar, minnessvårigheter, likgiltighet och oföretagsamhet. Jag har suttit på jobbet och hört att kollegorna har pratat, men jag har inte förstått vad de pratar om. Om det är något jag MÅSTE sätta mig in i och utföra har det krävts väldigt mycket energi för att fokusera. Allt detta har jag bara viftat bort.

Det var verkligen hög tid att öppna ögonen och ta tag i det. Nu kan det bara bli bättre. Nu ska jag återhämta mig, leva socker- och glutenfritt och komma i biokemisk balans.

Kurstillfälle 9 - Äkta och falska känslor

Idag var det mera känslor på schemat. Äkta och falska sådana. Äkta känslor är oundvikliga (reaktion på händelser), välgörande, utvecklande och tillhör livet. Falska känslor däremot blir inte bättre av terapi, minskar inte, är svåra att hantera och påverkar i stor utsträckning det dagliga livet. Det gäller att lära sig att skilja på vad som är vad. Allt socker har ställt till det i hjärnan och har man dessutom en biokemisk obalans får man vara försiktig så att man inte helt plötsligt står där med godispåsen i näven. Det tar minst 6 månader innan man har läkt och kan lita på sina känslor fullt ut.

Vi fick en "Känslohjälp" på sex punkter som vi ska kunna. Ett exempel på känslohjälp är "Sluta äta sånt som påverkar negativt" (socker och gluten).

Sedan gick vi igenom verktygslådan med alla de verktyg som vi fått hittills på kursen. Det är inte mindre än 26 st!

Nu kommer vi att ses två gånger per vecka under ett par veckor och sedan bara en gång i veckan resten av kursen. Det känns lite läskigt att behöva stå mer på egna ben och inte ha kurstillfällena och uppgifterna att fokusera på. Jag kommer att se till att ringa mina kurskamrater ofta även efter kursen och även hålla kontakten med sockerskolan och gå på deras event. Det finns också möjlighet till mer coaching emellanåt om man behöver det.

Alldeles nyss fick jag hem det sista kosttillskottet som jag fick rekommenderat på samtalet om biokemisk reparation i tisdags så nu är det bara att köra på. Min coach betonade hur viktigt det är att råda bot på den obalans och utmattning jag har i kroppen, annars kommer jag inte att orka hålla mig sockerfri i längden. Ytterligare ett verktyg i mitt sockerfria liv alltså.

Kurstillfälle 8 - Andliga principer

Igår hade vi kurstillfälle 8 på nystartkursen. Det handlade om andliga principer. Att få ordning på maten är bara 10 % av tillfrisknandet. Det är så mycket som påverkas och har påverkats av beroendet och man behöver jobba med alla bitar för att nå ända fram.

Vi fick en lång lista över positiva andliga principer. Man fick välja den princip som tilltalade en mest. Sedan pratade vi om motsatsen till den positiva andliga principen. Uppdraget är nu att tillämpa denna princip på vår omgivning och se vad som händer. Man jobbar med en positiv andlig princip i taget. När man känner att man har koll på den första kan man välja ytterligare en. Exempel på principer är sanning, tacksamhet, kapitulation, osjälviskhet och ödmjukhet.

Man ska arbeta med dessa principer för att tillfriskna andligt och återta sina värderingar från sjukdomen.

Detta är så himla spännande och intressant. Den här kursen omfattar så mycket mer än jag kunde föreställa mig. Det känns tryggt och bra för framtiden att få alla dessa verktyg.

En månad - vad händer med vikten samt bloggen fyller år

Idag har jag varit socker- och glutenfri i en månad. Känns fantastiskt bra. Tycker jag har känt på kläderna och i kroppen att jag har gått ner i vikt. Har inte vägt mig sedan den 30/9, då hade jag gått upp drygt 2 kg från lägstanoteringen p.g.a. allt slarv. Efter den 30/9 gick det två och en halv vecka till med alldeles för mycket socker och gluten innan jag slutligen kom in i rätt banor igen den 18/10. Vikten idag var -0.2 kg från vikten den 30/9. Fortfarande lite plus, men det försvinner nog ganska snart. Det viktigaste är att jag är socker- och glutenfri. Tänker inte väga mig igen förrän om en månad.

Idag är det ett år sedan jag la ut min blogg offentligt. Bloggen har gett mig mycket. Tycker det är roligt att skriva och att det är så många som läser. Bloggen skapade jag egentligen mest för min egen skull. Ville säga min åsikt utan att pracka på folk i min omgivning dessa åsikter för mycket. Det var tänkt att bloggen skulle handla om LCHF, träning och vårt sjuka sockersamhälle. Den handlar fortfarande mycket om det, men efterhand som jag har insett att jag är sockerberoende så handlar den ju mycket om det också.

Här är de mest lästa inläggen under året:

1. Sånt som ingen borde köpa 1
2. Idag träffade jag en intressant läkare
3. Godis och kaffebröd på jobbet
4. Hälsocheck
5. Myter om LCHF 2

Samtal om Biokemisk reparation

Idag hade jag då äntligen samtalet om biokemisk reparation. Jag har fyllt i en mängd formulär och även skickat in resultaten på alla de prover jag lämnade i somras. Min kursledare och coach har sedan gjort en sammanställning och bedömning som hon presenterade för mig idag.

Hon började med säga att hon förstår att jag mår som jag gör. Jag har höga binjurevärden, vilket tyder på utmattning och att jag håller på att gå in i väggen. Även sköldkörteln är stressad, men man behöver arbeta med binjurarna först. Mitt hjärnkemivärde (kommer inte ihåg om det har något särskilt namn) var 36 eller 39, det ska vara under 10.

Jag har skrattat lite åt att jag kan vara toktrött hela dagen, särskilt på eftermiddagen för att sedan piggna till på kvällen och inte kunna sova. Det fick sin förklaring idag. Det är förresten mycket som har fått sin förklaring under de här dryga 2 veckorna som jag har gått nystartkursen.

Nu ska vi jobba med att stötta binjurarna. Det viktigaste är att äta en socker- och glutenfri kost. Alla blodsockerfall stressar kroppen så det vill vi undvika. Jag ska fortsätta med de tillskott som jag redan äter och lägga till andra. Vi ska få upp min energi på dagen och se till att jag är trött på kvällen och kan sova.

Vi ska även jobba med min känsliga mage. Den mår mycket bättre utan socker, men är lite i olag för det mesta ändå. Det är viktigt att magen fungerar så att man kan ta upp näringen ur maten på bästa sätt och kommer kroppen till nytta. Jag ska äta mycket gröna grönsaker och skippa mögelostar en period.

Det var mycket nytt idag. Väldigt spännande och intressant. Det kommer att ta tid att komma i balans, men jag ser fram emot resultatet.

Kurstillfälle 7 - Familjen är med på resan

Idag pratade vi om hur familj, vänner, kollegor o.s.v. kan vara med oss på den här resan mot tillfrisknande. Vad ska man berätta för vem? De närmaste är viktiga att berätta för, man behöver hjälp och stöd, men man kanske inte behöver berätta precis allt för kollegor eller bekanta som man inte träffar så ofta.

Jag skriver ganska öppet om mitt sockerberoende och att jag nu går en kurs för att lära mig hantera det här på bloggen. De som vet vem jag är får veta mycket här. Annars pratar jag mest med min särbo om det. Ibland kan jag känna att jag vill berätta för någon, men sedan inte prata så mycket mer om det med den personen. Alla förstår inte och kommer aldrig att göra det och då känns det bara som att slå huvudet i väggen att prata med en sådan person. Risken är att man får konstiga kommentarer som man bara blir ledsen av. Några kollegor vet, men vi pratar inte så mycket om det. Det var länge sedan jag åt fikabröd eller godis på jobbet så det är ingen som tycker det är konstigt längre.

Om jag blir bjuden på mat av någon som jag inte känner så väl skulle jag vilja berätta att jag inte äter socker- och gluten för att den ska vara beredd på det. Annars kan man ju bara säga  "Nej tack" om det är något jag inte äter. Kanske något om LCHF eller så. Gäller det bara en kaka eller efterrätt säger jag bara "Nej tack", "Nej tack, jag är nöjd" eller "Nej tack, jag är mätt". Det brukar funka.

Vi fick också veta att om man i en diskussion känner att man behöver gå i försvar över sin kost eller livsstil så sitter det antagligen en annan sockerberoende på andra sidan. Då ska man bara säga att så här är det, så här gör jag och sedan inte diskutera det mer.

Jag har märkt många gånger att en del blir oerhört provocerade när jag säger att jag äter LCHF eller att jag inte äter socker och gluten. Att välja bort socker är helt livsfarligt enligt vissa. Den här bilden är mitt i prick: