söndag 30 november 2014

Glad 1:a advent!

Idag är det första advent. Jultiden präglas av ljus och gemenskap och en massa mat och sötsaker. Glögg, pepparkakor, lussebullar, choklad o.s.v. Inte helt lätt om man är en person som är en riktig sockerråtta, men mår bäst av att låta bli socker helt och hållet. Jag tänker dock inte trilla dit, utan hålla min linje, hitta andra bra alternativ och inte komma ut på andra sidan med plus på vågen. Jag hade ett planerat avsteg i fredags, nästa planerade avsteg blir på julafton.

Fram till julafton är det nog främst konsulternas bjudkorgar på jobbet som blir jobbigast. Fast jag brukar sällan ångra mig att jag INTE åt utan snarare tvärtom. Gäller att hålla det i minnet.



Idag publicerade kostdoktorn ett inlägg med den första av fyra adventsvärdar, Birgitta Höglund. Hon tipsar om bl.a. en glögg som jag tycker verkar spännande och som jag ska prova.

lördag 29 november 2014

Igår var det fest

Igår kväll var vi bjudna på en stor 50-årsfest. Har vetat om det ett bra tag och hade planerat att inte tänka någonting på kosten alls utan äta det jag ville av det som bjöds. Risken är ju att magen slår bakut, men jag tog risken. Det var buffé med paj, crepes, tunnbrödrullar, ostar, sallad och bröd. Med facit i hand hade jag lätt kunnat hålla mig till LCHF och ätit fetaost, brieost och grönsaker, men jag åt av allt. Särskilt av västerbottenpajen och det hembakade brödet. Till kaffet blev det tårta och det åt jag också. Var supermätt när jag kom i säng, men trots alla avsteg igår mår jag oförskämt bra idag.

Tillbringade natten på hotell eftersom det var lite för långt hem. I morse var det slut på utsvävningarna och tillbaka till normala rutiner igen på hotellfrukosten. Åt brieost, vanlig ost med smör, salami, ägg med majonäs och kaffe. Oftast kan man hitta någonting bra att äta var man än befinner sig. Tog tyvärr ingen bild på min frukost i morse, men här kommer en bild på en annan bra frukost.


fredag 28 november 2014

Dagens frukost

Idag fick jag förmånen att ta det lite lugnare på morgonen och äta frukost hemma. När jag äter frukost på jobbet blir det fettkaffe och två ägg. När jag äter frukost hemma byter jag ut ett av äggen mot en skiva rostat LCHF-valnötsbröd efter recept av Birgitta Höglund. På det har jag t.ex. bregott, skinka, ost och paprika. Jättegott. Har bakat brödet en gång hittills och då minskade jag ner på brödkryddorna till 1 msk eftersom jag inte är så förtjust i det. Nästa gång provar jag utan.



Många höjer på ögonbrynen när jag gör mitt fettkaffe på jobbet. De undrar vad i hela friden jag har i kaffet och om det verkligen är gott. Det ÄR gott. Det smakar som kaffe med grädde och det lägger sig som bomull i magen :-). Om man inte är van vid att äta mycket fett kan man dock få lite fart på magen i början. Minska i så fall till hälften till att börja med. Jag mixar ihop 30 g smör, 15 g kokosolja (ekologisk från hälsokost) och ca 2,5 dl kaffe. Mixa är ett måste annars skiktar det sig.

torsdag 27 november 2014

Myter om LCHF

Tänkte skriva lite om några av de myter som finns kring LCHF. Vid det här laget har jag läst väldigt mycket om sockrets respektive fettets påverkan på våra kroppar. In i minsta detalj. För mig är det ingen tvekan om att vi har gjort fel de senaste 30 åren när vi har gått över till en fettsnål och kolhydratbaserad kost. Det är bara att se sig om i samhället. Övervikt och metabola sjukdomar, t.ex. diabetes, ökar lavinartat och gör vi ingenting kommer kostnaderna för behandling av dessa sjukdomar stiga oss över huvudet och många människor kommer att må dåligt och t.o.m. dö i onödan. Detta gör att jag inte blir påverkad eller osäker när det kommer larmrapporter om LCHF i media. Eller när Livsmedelsverket eller någon dietist försöker övertyga oss om att vi ska strunta i nyare modernare forskning och fortsätta äta kolhydrater och margarin som vi bli så sjuka av. Eller av negativa kommentarer om LCHF i allmänhet. Läs på du också!

Till myterna då:

1. LCHF är en extrem diet

För det första är LCHF inte en diet som man kör som bantningskur en kort period. Det är snarare en livsstil som är långt ifrån extrem. Min uppfattning är att det är den fettsnåla kolhydratbaserade kosten som är extrem. Eftersom vi bara blir fetare och sjukare kanske vi måste backa bandet till hur vi åt för länge sedan, innan fetmaepidemin startade eller tom till när vi utvecklades som art. Vi åt knappast mängder med stärkelse, raffinierat socker och mjöl utan snarare kött, fisk, fågel och de ätbara växter och bär vi kunde hitta i naturen. Vad är det extrema i att äta naturlig mat med mycket grönsaker och naturliga fetter?

2. När man äter LCHF måste man äta så sjukt mycket fett.

LCHF betyder Low Carb High Fat. Man får mindre energi från kolhydrater och mer från fett. Att man får en stor andel av sin energi från fett betyder inte att man behöver äta en stor mängd fett. Olivolja och smör är rent fett och även ganska små mängder ger mycket energi och mycket mättnad.

3. Man äter så himla mycket kött med LCHF. Är det så bra för miljön, plånboken och får man inte cancer av rött kött?

Det finns ingenting som säger att man måste äta mycket kött eller protein överhuvudtaget när man äter LCHF. Jag äter inte mer kött nu än jag gjorde innan, snarare tvärtom. Det finns till och med vegetarianer som äter LCHF. Särskilt om man har svårt att reglera sitt blodsocker ska man vara försiktig med att äta för mycket protein. Det protein som kroppen inte använder omvandlas nämligen till glukos och höjer blodsockret.

Inom LCHF förespråkas ekologiska varor och gräsbetat kött, vilket inte belastar miljön så mycket. Det är kor som står i en lada och tuggar snabbsmälta kolhydrater i form av spannmål som inte är bra för miljön. Här är en bild som kommer från Matfusket som visar kött från kor uppfödda på spannmål till vänster och kött från kor som ätit det de är genetiskt anpassade för - gräs - till höger. Skillnad, eller hur?


Det där med att man får tjocktarmscancer av rött kött är också omtvistat. Nyare forskning visar på annat. Det man vet säkert är att cancerceller livnär sig på socker i blodet. Kanske sockret är boven även där? Mer om det i ett annat inlägg.

4. Blodkärlen kleggar igen av allt fett.

Jag tror att mitt inlägg om kolesterol igår förklarade att det är helt fel och varför.

Det går jättebra att skicka ett meddelande till mig på facebook: Låt maten vara din medicin om du har några frågor eller kommentarer.

onsdag 26 november 2014

Kolesterol

Kolesterol är ett av kroppens viktigaste byggstenar. Kolesterol är en byggsten för kroppen när den ska tillverka bl.a. D-vitamin och könshormoner, både kvinnliga och manliga. Vad händer om man tar kolesterolsänkare, s.k. statiner? D-vitaminbrist? Brist på könshormoner? Och vad händer om man får dessa brister?

Myterna är många om kolesterol. Dr Uffe Ravnskov har listat några här. T.ex: "Kolesterol är inte ett dödligt gift, utan ett ämne som är vitalt för alla cellers konstruktion och funktion. Kolesterol är vare sig "gott" eller "ont"; däremot påverkas blodets innehåll av många faktorer, t.ex. stress, fysisk aktivitet, ändringar av kroppsvikten, rökning m.m".

En riktigt bra film om kolesterol, diabetes, socker och lågkolhydratkost finns på Kostdoktorn. Se trailern. Klicka på knappen cc längst ner till höger för att välja svensk text. För att se hela filmen blir man medlem på Kostdoktorn vilket är gratis första månaden. Ingen bindningstid. Det finns många fler filmer, föreläsningar och intervjuer som man får tillgång till som medlem på Kostdoktorn. Kan verkligen rekommendera detta!

I filmen har de ett par bra liknelser om Kolesterol. De säger att skylla åderförkalkning på kolesterolet är som att skylla bränder på brandmännen för att de alltid finns vid bränder. Eller att skylla sår på plåster för att plåster ofta sitter på sår. Åderförkalkning, som är en inflamation i kärlväggen, orsakas av socker och kolesterolet är där för att reparera skadorna i blodkärlen som sockret har orsakat. Höga kolesterolvärden är framför allt kroppens reaktion på ett högt kolhydratintag.


Bilden ovan är lånad från Kostdoktorn. Om man nu ändå ska mäta kolesterolet brukar det ser ut som på bilden. Äter man fettsnålt och kolhydratrikt ökar det "onda" kolesterolet, LDL, och partiklarna blir mindre. Det "goda" kolesterolet, HDL, minskar och triglyceriderna (TG) ökar. Inget av detta är bra. Med lågkolhydratkost och mer naturligt fett brukar nivån av LDL förbli oförändrat, men partiklarna ökar i storlek. Nivån av HDL ökar och triglyceriderna minskar. Allt detta är positivt.

Har man högt kolesterol bör man verkligen minska på kolhydraterna och äta mer av alla typer av naturliga fetter. Naturliga fetter som i t.ex. smör, grädde, avocado, nötter och fet fisk. Undvik industriellt konstgjorda fetter som margariner (t.ex. Lätta, Milda, Becel) och transfetter.

Jag gjorde en sökning på Kostdoktorn.se och hittade massor med ytterligare bra information. Se här.

tisdag 25 november 2014

Träning

Som jag skrev i förra inlägget har jag aldrig varit någon stjärna i idrott. Skolgympan var pest. På fritiden höll jag på med dans i några år från att jag var 11 år. Det blev en del aerobics, löpning och styrketräning genom åren, men det blev inte med någon kontinuitet. Det var mycket i perioder och inget alls i andra perioder.

Först i början av 2012, efter några kämpiga år som slutade med att jag blev ensamstående på heltid med två ganska små barn, kom jag igång med löpningen lite bättre. Jag började också cykla till jobbet. En kompis tipsade mig om Funbeat, en träningssite där man bl.a. kan registrera sin träning. Jag gick med där och kanske var det att registrera träningen och jämföra med kompisar som gjorde att jag fick en sporre att fortsätta träna. I början av sommaren köpte jag en bättre cykel som jag kunde träna lite längre pass med. Löpningen är enkel och bra, man kan göra det var som helst, väldigt effektivt, men jag är starkare i cykling. Jag blev nyfiken på triathlon, men tyckte det var ganska obehagligt med vatten.



Jag började jobba med mitt obehag med vatten och i maj i år kände jag mig mogen för att börja ta crawllektioner. Det gick över förväntan, jag skaffade mig en tränare på simklubben i stan som jag träffar då och då och tränar simning på egen hand varje vecka. Nästa år tänker jag göra mitt första triathlonlopp.

Det är många som säger att "det bara är att sätta igång och träna så går man ner i vikt", men jag har aldrig sett något samband mellan träning och viktnedgång hos mig själv. Vad man stoppar i sig är absolut det viktigaste. Så även om du inte gillar att träna eller inte KAN träna kan du gå ner i vikt med LCHF.

MEN jag tror det är bra för hälsan att träna. Det får mig att må bra, men jag kan också förstå att det finns människor som inte kan eller vill träna av olika anledningar. Man får utgå från sina egna förutsättningar och göra det man kan. Man behöver inte träna hårt. Promenader, simning eller yoga funkar utmärkt. Jag kommer aldrig att vinna några triathlontävlingar, men jag tränar för att det är kul och jämför mig bara med mig själv.

Men om man nu vill träna mycket och hårt. Går det att göra det på LCHF? Självklart går det. Kroppen lär sig att använda fett som bränsle istället för kolhydrater. Särskilt för uthållighetssporter är detta till och med att föredra, men när man ska prestera max under en lång tid (jag pratar typ marathon) så har man en fördel av att inta en del snabba kolhydrater under loppet. "Train low, race high" som triathleten Jonas Colting säger. Är man vanlig motionär behöver man sällan eller aldrig extra kolhydrater.

Jonas Colting

måndag 24 november 2014

Viktnedgång

Som jag skrev i mitt första inlägg upplever jag att jag har haft problem med vikten sedan barnsben egentligen. Var inte särskilt tjock som barn, kanske lite kraftig, kanske inte, men jag upplevde i alla fall att jag var större än andra. Överallt hörde jag att det bara var att hålla igen och dra ner på kalorier och fett. Träna skulle man också göra. Hela skoltiden hatade jag dock skolgymnastiken intensivt. Jag var inte bra på något och blev alltid vald bland de sista när det var någon lagsport på gång. Nu, som vuxen, har jag hittat någonting jag gillar och tränar flera pass i veckan, men mer om det i nästa inlägg.

Vikten ökade genom åren. För varje diet vägde jag mer efter än innan. Det ständiga sötsuget var väldigt påfrestande. Jag var nästan alltid sugen på "något" (onyttigt), men om jag har gav efter för suget fick jag ångest eftersom det inte är gynnsamt varken för vikten eller hälsan. För mig har det inte fungerat att äta mindre och träna mer. Korta perioder kanske, men inte i längden. Jag tänkte alltid på mat och ofta då onyttig mat, kakor, glass och godis. När ska jag äta, vad ska jag äta, vad borde jag äta och vad borde jag inte äta. Ohållbart.



Jag kände mig onormal. Varför kunde "alla andra" hålla vikten och inte jag. Jag kunde inte acceptera att jag var en sådan sort som inte skulle kunna ha normal vikt och vara välmående. Efter många år hittade jag till slut LCHF och efter en del testande och återfall känns det nu som att jag har hittat rätt. Jag har hittat någonting som funkar för mig. Nu är jag sällan sugen på "något". Väldigt skönt att slippa det.

Numera tänker jag sällan på mat överhuvudtaget mer än när jag verkligen är hungrig. Jag har inte särskilt många extrakilon nu, men några är det och de försvinner ett efter ett. Samtidigt som jag får äta en massa god och nyttig mat. Varje dag. Kan det bli bättre?

Jag har inga problem med att låta viktminskningen ta tid. Detta är ingen tillfällig diet utan en livsstil som jag trivs med och mår bra av. Det är det viktigaste.

söndag 23 november 2014

Beror övervikt på dålig karaktär?

Den allmänna uppfattningen om överviktiga tycks vara att om man har övervikt har man dålig karaktär. De är glupska och lata. Det är ju så enkelt. Det är bara att äta mindre och träna mer. Eller?



Man drar alltså ner på portionerna och börjar kanske också träna. Två saker som ökar hungern. Dessutom fortsätter man att äta lika stor del kolhydrater som gör att vi blir ännu mer hungriga och sugna. Rena självplågeriet och självklart orkar man inte så länge. Man blir trött och orkeslös. Många märker dessutom att de inte går ner i vikt trots ansträngningarna. Varför blir vi då hungriga och sugna av kolhydrater och varför uteblir viktnedgången? Svaret heter INSULIN. Detta förklaras i nedanstående video i en intervju som Kostdoktorn har gjort med Robert Lustig som är professor i klinisk pediatrik och är särskilt intresserad av övervikt hos barn.


På 80-talet och framåt fick vi alltså lära oss att dra ner på det, som man felaktigt trodde, farliga fettet och istället äta olika kolhydratrika livsmedel för att bli mätta och gärna mycket fibrer. På senare år har GI blivit ett populärt begrepp. Vi ska äta långsamma kolhydrater. Sanningen är den att alla typer av kolhydrater bryts ner till enklare sockerarter i kroppen och höjer blodsockret. Kroppen frisätter insulin för att bryta ner sockret. Det socker som inte får plats i muskel- eller leverdepåer, ca 500 g, omvandlas raskt till fett.

Överviktiga personer är alltså vaken glupska eller lata. Det kanske snarare är så att övervikten är ett tecken på att man har låg insulinkänslighet och mer insulin krävs för att ta hand om sockret i blodet. Fettinlagringen blir då större, hungern och sötsuget ökar och man vill äta ännu mer.

Drar vi ner på kolhydraterna blir det inga insulinhöjningar, ingen fettinlagring och inget sockersug. En frisk människa behöver inte vara orolig för att blodsockret ska bli för lågt. Kroppen tillverkar själv den glukos den behöver. Detta sker i levern via fettsyracykeln och glukoneogenesen. Detta kostar mycket energi och fettförbränningen drar igång ordentligt. Vilket är precis det man vill.

lördag 22 november 2014

Fettskräck- varför blev det så?

Hur kom det sig att vi började tro att fett är farligt och särskilt då mättat fett?

Ancel Keys var en ansedd amerikansk forskare som hade en teori om att mättat fett orsakade hjärtsjukdom. 1958 startade han en studie som pågick till 1970 där han studerade 12000 män i åldern 40-59 år i 7 olika länder. Studien kallas för "Seven Countries Study". Resultaten Ancel Keys redovisade visade att hans teori stämde. Problemet är att om man granskar samtliga resultat från studien ser man att studien omfattade många fler länder från början, men Keys uteslöt de resultat som inte stödde hans terori. Eftersom Keys var väldigt respekterad var det få som ifrågasatte hans forskning och fettskräcken var ett faktum.

1984 publicerade tidskriften Time en artikel om det skadliga mättade fettet och det var ungefär då bollen kom i rullning på allvar.


De fettsnåla kostråden infördes i hela västvärlden utan några som helst kunskap om vad det skulle göra med våra kroppar. Resultatet ser vi ju nu. Det var på 80-talet som fetma började öka bland befolkningen. Det finns 3 gånger fler feta personer i Sverige idag än på 80-talet. Det är knappast en slump.

På senare år har allt fler börjat ifrågasätta de här råden och modern forskning visar också att naturligt fett inte är farligt. Även naturligt mättat fett är bättre för kroppen än kolhydrater. Tidigare i år kom Time ut med ett temanummer om hur vi fick för oss att smör var farligt.


Kostdoktorns blogg finns mycket mer att läsa om detta. Sök på "mättat fett" högst upp till höger på förstasidan.


fredag 21 november 2014

En vanlig matdag före och efter

Under hela mitt vuxna liv har min matdag oftast börjat med frukost så fort jag kommit upp ur sängen. Senaste åren har frukosten varit ganska bra. Den har bestått av ett ägg, en blandning av turkisk yoghurt, keso, hallon och lite vaniljyoghurt. För längre sedan har det varit smörgås och t.ex. yoghurt. Något mellanmål på förmiddagen oftast i form av frukt, eller på senare år ägg och mandlar/nötter. Lunchen har varit "vanlig" lunch, men på senare år allt mer LCHF-inspirerad. På eftermiddagen har sötsuget satt in. I bästa fall har mellanmålet bestått av ägg och nötter även då, men ofta har sötsuget varit för svårt att stå emot och det har blivit en del sötsaker. Middag ungefär som lunchen, sötsuget fortsätter och senare på kvällen har det blivit skåpätning av de kolhydratrika "livsmedel" som råkar finnas hemma.

Då var jag alltid antingen hungrig, sugen eller övermätt. Min kropp fungerar så att när jag äter en massa kolhydrater av olika slag så försvinner mättnadskänslorna. Jag kan sitta och äta och tänka att nu borde jag vara mätt, men jag känner mig inte mätt.

Jag började med LCHF lite mer på allvar i januari 2013, men tog mig inte riktigt tid att prova mig fram och hitta någonting som passade mig. Det har sviktat lite med kosten fram till nu, men sedan början av oktober har jag kört ganska strikt vilket verkar passa mig bäst. Jag kör striktare än jag har gjort förut och kör dessutom 16:8-fasta. Fasta ska jag skriva mer om i ett annat inlägg. Den som är nyfiken kan googla så länge.

Sedan i början av oktober äter jag frukost först vid 9-9.30 och då blir det fettkaffe bestående av 30 g smör och 15 g kokosolja eller brain octane olja och 2 kokta ägg till det. Lunch blir det någon gång mellan 11.30 och 13 beroende på om jag tränar först eller inte. Idag blev det köttfärslimpa med blomkålsmos, spenat, tomat och olivolja.



Sedan blir det middag runt 17.30. Idag blev det ostpanerad omelett från Jills mat. Man kan välja fyllning själv efter tycke och smak eller vad man råkar ha hemma. Idag tog jag mozzarella, smörgåsskinka och basilika. Till detta en sallad med olivolja. Väldigt gott!



2-3 koppar svart kaffe blir det också per dag. Detta klarar jag mig på utan problem. Första veckorna åt jag mellanmål på eftermiddagen i form av ägg och lite nötter, men jag upptäckte ganska snabbt att jag inte behövde det mellanmålet. Jag är sällan hungrig eller sugen. Aptiten har normaliserats och när jag väl blir hungrig är jag verkligen hungrig och inte bara sugen.

På helgerna blir det ofta ett par glas vin och ibland tyvärr lite för mycket godis på lördagkvällen. Jag kan inte ta bara ett par bitar godis utan blir det en blir det många. Lika bra att låta bli helt. Mörk choklad funkar bra.

torsdag 20 november 2014

Lunch på stan

Jag brukar oftast ta med mig matlåda på jobbet, dels för att det blir billigare, men också för att utbudet av bra mat på stan är ganska begränsat. 3-4 gånger per månad träffar jag någon kompis eller går med kollegorna ner på stan på lunchen. Då får man försöka hitta något som funkar hyfsat.



Idag åt vi på en av de bättre lunchrestaurangerna i stan. Där serverar de riktig mat och inte en massa halvfabrikat. Idag, precis som förra gången vi var där, valde jag köttbullar med potatispuré fast utan potatispuré. Det var goda hemlagade köttbullar, men de innehöll säkert ströbröd. Jag bad dem ta bort potatispurén och frågade om jag kunde få lite grönsaker i stället. Tjejen i kassan verkade inte så pigg på det. De hade så mycket bra grönsaker på salladsbordet tyckte hon. På salladsbordet fanns det någon blandning med grönsaker och matvete. En sallad med kidneybönor (tror jag, jag gillar inte bönor) och en sallad med gurka, tomat och isbergssallad. Ingen olivolja. Hon skulle kolla om jag kunde få lite haricot vertes. Jag tog salladen med tomat, gurka och isbergssallad och en stooor klick smör från salladsbordet som jag åt till mina köttbullar och haricot vertes. Mätt blev jag  i alla fall och så hade jag trevligt sällskap.

Med tanke på hur många det är som gärna drar ner på kolhydraterna är det konstigt att det inte är fler restauranger som erbjuder åtminstone ETT bra LCHF-alternativ.

onsdag 19 november 2014

Att anpassa sin kost

Det jag förmedlar här på bloggen är mitt eget tyckande och tänkande. En del har jag tagit från vetenskapliga artiklar eller böcker i ämnet, men jag lägger inte tid på källhänvisningar o.dl. Den som undrar över någonting jag skriver och vill veta mer så rekommenderar jag att söka på google. Det finns mycket mer att läsa.

Jag har inga medicinska problem eller sjukdomar. För mig är lågkolhydratkost eller LCHF ett verktyg för att bl.a. slippa bekymmer med magen, få en normal aptit och därmed hålla vikten. För många andra som har medicinska problem, t.ex. diabetes, har LCHF-kosten gett dem ett nytt liv. Det är ju inte så konstigt. Har man diabetes så tål man inte kolhydrater. Kroppen klarar inte av att ta hand om det. Alla kolhydrater bryts nämligen ner till socker i kroppen och höjer blodsockret. Man får ta medicin för att inte hamna i ett livshotande tillstånd. För mig är det obegripligt att man får rådet äta det man inte tål. Skulle man utsätta sig för något annat man inte tål? T.ex. nötter eller pälsdjur? Att följa sjukvårdens kostråd vid diabetes är tyvärr ingen garanti för att må bra. Det är kanske till och med tvärtom.

Vem tjänar på att vi fortsätter äta stora mängder socker och stärkelse och att en del av oss får ta mediciner för att kroppen ska kunna ta hand om det? Just det, livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin. Det ligger otroligt mycket pengar i detta och det kämpas med näbbar och klor för att vi ska fortsätta som förut. Vad skulle de annars tjäna pengar på?

Livsmedelsindustrin nästlar sig in överallt. Barnläkaren och fetmaforskaren Claude Marcus samarbetar eller har samarbetat med McDonalds, Unilever, Viktväktarna och Wasabröd. Jag antar att han tjänar något på det samarbetet. Skulle han erkänna att McDonalds säljer skräpmat? Tror inte det. Ett annat exempel är att Unilever (som tillverkar margarin) sponsrar en stor konferens för dietister. Är det konstigt att dietister fortfarande tycker att vi ska äta margarin och inte naturligt smör? I ett annat inlägg ska jag gå in mer på vad margarin egentligen är och hur det går till när det tillverkas.



Vem tjänar då pengar på att folk äter lågkolhydratkost? Först och främst den enskilda individen i form av en bättre hälsa, men samhället har också mycket att spara. Bara kostnaden för diabetesbehandling i Sverige är 10 miljarder kronor per år. Därtill kommer behandling av alla andra åkommor som kommer av felaktig kost. Tänk vad man skulle spara i form av minskat behov av läkemedel och minskade komplikationer.

Men behöver man inte kolhydrater för att t.ex. hjärnan ska fungera? Svaret på den frågan är NEJ - det finns faktiskt inga essentiella kolhydrater. Kroppen kan tillverka de kolhydrater den behöver. Detta sker i levern som kan omvandla fett till kolhydrater. Man blir inte trög och dum av LCHF heller. Mattias Ribbing - trefaldig svensk mästare i minne äter LCHF och strikt sådan 3 veckor innan tävling för att bli mer skärpt.

tisdag 18 november 2014

Boktips

Jag varken hinner eller orka läsa så mycket böcker, men ibland hittar jag någon bok jag tycker verkar intressant och då sträckläser jag. Senaste boken jag avslutade var Gnisselzonen av Anna Hallén.



Jag har många gånger tänkt att jag är så trött, seg och energilös och att jag verkligen inte vill ha det så. Att jag är så trött på att vara trött. Den här boken handlar om hur man kan komma tillrätta med sånt. När man inte har någon sjukdom, men ändå inte känner sig frisk.

Nästa bok jag tänkte läsa fick jag hem i min brevlåda idag. Fettfrälst av Martina Johansson.



Nu är jag ju redan fettfrälst, men jag läser Martinas blogg så jag tänkte det kunde vara kul att läsa hennes bok också. Martina har också nyligen gett ut boken Hormonbibeln som jag misstänker också kommer att landa i min brevlåda snart.



Precis som Det sötaste vi har av Ann Fernholm.


Det sötaste vi har är Ann Fernholms andra bok. Den första, Ett sötare blod, läste jag förra året. Mycket läsvärd även den.



torsdag 6 november 2014

Min mat och min vikt

Jag minns inte när jag började uppleva att jag hade problem med min vikt. Tror tyvärr att det var redan på lågstadiet som jag började jämföra mig med andra tjejer. Förstår inte var det här kom ifrån för jag kan inte komma ihåg att mina föräldrar pratade om sånt. Det konstigaste är att när jag tittar på foton av mig själv när jag var barn var jag verkligen inte tjock.
Tror det var i puberteten som jag på riktigt började väga lite för mycket. Minns inte hur och när jag började med olika dieter, men på gymnasiet gick jag med i Viktväktarna och det var inte min första diet. Hade bara några få kilon att gå ner då. Gick ner dem snabbt, men gick upp dem lika snabbt som jag gick ner - och lite till. När jag flyttade till en annan stad och började plugga skrev jag in mig på Viktväktarna igen och sedan rullade det på genom åren.
I början av 2001 hade jag lyckats gå upp till 96 kg till mina 172 cm. Då skaffade jag Viktväktarnas kurs på CD och körde hemma. Till jul 2001 hade jag nått min målvikt, 67 kg. Efter det har jag fortsatt att pendla mycket i vikt, men aldrig vägt så där mycket igen.
Har aldrig klarat stå emot sötsuget och hungern i längden och har förstått att jag måste göra något åt det, men har inte vetat hur. Det verkade hopplöst. Först när jag på allvar började överväga LCHF och började läsa på om det trillade polletten ner.
Jag hade varit inne på det under en längre tid, men det var först i januari 2013 som jag verkligen började läsa på och förstå tanken bakom LCHF och vad socker gör med våra kroppar. Min största infomationskälla var och är Kostdoktorn
Redan efter någon dag på LCHF blev jag väldigt pigg och full av energi. Hade varit förkyld av och till hela hösten och vintern fram tills dess, men nu blev jag frisk och höll mig frisk. Tyvärr gjorde jag lite fel. Trots att jag läste allt jag kom åt om LCHF vågade jag ändå inte sluta räkna kalorier. Gick hungrig och "unnade mig" lite för mycket sötsaker på helgerna. När den mentala energin började tryta på våren och försommaren började jag falla tillbaka i gamla matvanor igen.
Samma visa under höst och vinter igen. Förkylningarna avlöste varandra tills i början av 2014 när jag återigen kom in i bra matvanor. 

Under 2014 har det också sviktat, tyvärr, och jag har fått starta om. Hur som helst, nu funkar det bra och när jag är på rätt spår räknar jag aldrig kalorier och är nästan aldrig sötsugen. Hungrig blir jag när det har gått några timmar sedan förra måltiden eller om jag ätit för lite fett, men jag blir sällan så där akuthungrig eller på dåligt humör för att jag är hungrig längre.

Tidigare har jag alltid tänkt på mat och vad jag ska äta. Har jag ätit för mycket har jag haft ångest för det och har jag försökt att hålla igen har jag varit konstant hungrig och sugen och kämpat med det. Och inte klarat att hålla emot i längden.
Förutom att jag tappar i vikt och slipper förkylningar har jag vunnit en del annat genom att äta LCHF. T.ex. hade jag magknip varje kväll, nu är min mage för det mesta helt lugn. Jag är piggare och det känns inte längre som att ha bomull i huvudet.
En del anser att LCHF är en extrem diet och att fett är farligt, men jag menar att det är helt fel. Det är snarare det som idag kallas "vanlig mat" som är extremt. Vi är inte designade för att äta en massa kolhydrater i olika former och naturligt fett som smör är inte farligt. Flera nya studier visar på detta. Information och kommentarer om dessa hittar man hos Kostdoktorn och även hos vetenskapsjournalisten Ann Fernholm.
Som jag ser det är LCHF en sund livsstil där man äter naturlig kost och får mindre energi från kolhydrater och mer från fett. Dessutom väljer man så rena livsmedel som möjligt och gärna ekologiskt.
Vill till sist tipsa om en jättebra föreläsning med kostdoktorn själv som finns här: Matrevolutionen - ät dig frisk med riktig mat