Att folk inte följer kostråden är ju inget nytt. De officiella kostråden kanske skulle funka - om fler än några få klarade av att följa dem. Grejen är att det finns en anledning VARFÖR man inte klarar det. Det är inte så enkelt att fler och fler människor ägnar sig åt frosseri och lättja och inte bryr sig om hälsan. Det handlar inte om karaktär. Ingen vill vara fet och sjuk. Många människor kämpar hårt för att försöka följa de officiella kostråden, men det är få som klarar att göra det resten av livet.
Socker och stärkelse (kolhydrater) i maten bryts ner till enklare sockerarter i kroppen. Sedan frisätts det insulin för att bryta ner sockret vilket leder till sug och hunger, att äta ännu mer. Det är biologiskt, våra kroppar är designade för att reagera så. Det funkade på stenåldern och var livsviktigt för då var tillgången till kolhydrater väldigt liten och vi behövde energin i det lilla vi lyckades få tag i. Men med dagens kost med mycket kolhydrater (tallriksmodellen) fungerar det inte längre. Istället blir vi överviktiga, får hjärtkärlsjukdomar, diabetes, cancer, gikt o.s.v. o.s.v.
Bra mat. Bild lånad från Kostdoktorns blogg.
Jag tycker att vi har sett hur dagens officiella kostråd fungerar. De senaste 30 åren när vi har haft dessa kostråd har vi bara blivit fetare och fetare och sjukare och sjukare. Därför är det djupt oetiskt att fortsätta med dessa kostråd. Det låter bra att "man kan äta allt med inte alltid", men de flesta klarar inte det. Det blir snarare "allt och alltid". Det är dags att revidera, backa bandet och inse att vi har samma gener idag som på stenåldern och att vi måste äta på samma sätt som vi gjorde på stenåldern. DET borde vara dagens officiella kostråd.
I Sockerfilmen fick vi se hur framförallt fruktos påverkar kroppen. Fettlever, som tidigare bara drabbade alkoholister, blir vanligare och vanligare. Idag finns det även barn som är drabbade. Det är direkt kopplat till de stora mängder socker och särskilt då fruktos vi får i oss VARJE DAG. I Sockerfilmen förklarade också Damon varför en hel frukt kan vara ett bra val och varför juice av samma frukt är ett dåligt val.
När du äter en hel frukt får du även en massa fibrer som mättar. Pressar man frukten till juice kan man lätt få i sig många frukter utan att det påverkar mättnadkänslan. Man får alltså i sig mycket mer fruktos och mycket mindre fibrer. Inte ens om man tar med fruktköttet i t.ex. en apelsin i juicen blir det samma sak. Mycket försvinner på vägen. Juice innehåller faktiskt lika mycket socker som läsk.
Nu i förkylningstider vill man kanske få i sig mycket C-vitamin och det gör man bäst genom att äta grönsaker. Det finns ingenting i frukt som du inte kan få genom att äta grönsaker, men du slipper sockret. Apelsin innehåller 53 mg C-vitamin per 100 g. Broccoli 83 mg. Blomkål 79 g. Gul paprika 163 mg. Och så vidare.
Gör dig själv och din hälsa en tjänst. Skippa ALLA sötade drycker. Bara för att det är naturligt socker i vissa innebär det inte att kroppen mår bra av det.
Om man, som jag, äter abstinent kost kan det vara klurigt att veta vad man ska äta. Eller väldigt enkelt. Det finns egentligen inget rätt och fel. Det som funkar det funkar och det som inte funkar äter man inte. Vad som funkar är olika för alla. En grundregel är att utesluta gluten och socker. De flesta sockerberoende äter lågkolhydratkost.
Jag är lyckligt lottad. Jag triggar på få saker som är riktig mat. Till riktig mat räknar jag inte pizza, pommes, halvfabrikat och annan skräpmat. Jag klarar om det är pyttelite socker i maten, men när jag lagar mat själv, som jag oftast gör, så är jag väldigt noggrann med att kolla allt så att det säkert är sockerfritt. När jag äter ute brukar jag äta det jag tycker borde vara sockerfritt och kollar bara så att det är glutenfritt. Det har funkat hittills.
Jag äter 3 mål om dagen. Frukost, lunch och middag. Ibland behöver jag ett mellanmål och då är det lite knivigare. Då är det lätt att det blir för mycket om jag väljer fel. Det brukar bli ett kokt ägg och kanske någon ostbit. Ägg är väldigt säkert. Det triggar mig inte alls och det mättar bra. Har man lite sug så hjälper det ofta mot det också.
Det är en sak som jag funderar på just nu och det är mejerier. Många triggar på mejerier. Det beror på att man reagerar på proteinet kasein som finns i mjölk. Jag triggar inte på det och jag mår inte dåligt av det på något annat sätt heller vad jag har märkt, men en del får problem med att gå ner i vikt p.g.a. mejerier och det kanske stämmer in på mig. Jag dricker inte ren mjölk, men har en del vispgrädde i maten. Äter också mycket olika typer av ost. Det skulle kännas svårt att ta bort alla mejerier, men jag kan tänka mig att testa under en period om vikten forsätter att gå åt fel håll.
Sockerberoende eller inte så mår i princip alla bättre på en kost med mycket mindre kolhydrater och mer naturliga fetter. En sådan kost är antiinflamatorisk till skillnad från en kost med mycket kolhydrater som eldar på inflammationer i kroppen. Man kan få hjälp med mycket bara genom att ändra sin kost. Diabetes, depression, ledvärk, oro, ångest, svängande energinivåer och huvudvärk är bara några exempel på vanliga åkommor som lindras eller försvinner helt med lågkolhydratkost.
Läste följande, skrivet av Ulf Stenström som driver bloggen Sockerbombad: "SOCKER - Vår tids vanligaste och farligaste knark. - I stort sett alla missbrukar det utan att ens veta om det.
Konsekvenserna är bokstavligt talat dödliga eller kraftigt försämrande för hälsan och förmågan att ens tänka klart."
Med tanke på de problem jag och många andra har så är jag benägen att hålla med. Jag är glad att jag har hittat orsaken till mina problem. Livet är för dyrbart för att gå omkring och må dåligt.
Varje gång man stoppar något i munnen som innehåller kolhydrater (socker) av något slag bildar bakterierna som finns i munnan en syra som sakta bryter ner emaljen. Trots att emaljen är hårdare än benet i skelettet faller emaljytan sönder om frätangreppen blir tillräckligt många.
Karies fanns inte på stenåldern. Nu när jag äter en kost med väldigt lite kolhydrater (som man gjorde på stenåldern) funderar jag på om jag verkligen behöver använda tandkräm med flour.
Fluor är ett cellgift och kan mycket väl ge cancer i exempelvis skelettet vid riktigt höga doser. Forskning har visat att riktigt höga doser även kan ge störd hormonreglering och koncentrationssvårigheter.
Det krävs som sagt väldigt höga doser för att man ska blir förgiftad av fluor, 2-3 tuber tandkräm för ett barn som väger 10 kg, men jag tänker att vi får i oss många skadliga ämnen i små mängder varje dag. Vad blir effekten av totalen? Dessutom finns det små mängder fluor i dricksvattnet. Den kan kanske räcka med det.
Ska prova att borsta tänderna med tandkräm utan fluor på morgonen ett tag och se om det påverkar min tandhälsa något. Det finns flera tandkrämer utan fluor på marknaden. Jag testar den nedan just nu.
När jag var hos tandläkaren i slutet av förra året hade jag inga hål. Jag hade mycket hål som barn, men nu som vuxen har jag inte haft särskilt mycket. Känner mig ganska trygg i att jag inte kommer att få några problem om/när jag helt slutar med fluor.
Det är verkligen inte någon dans på rosor alla dagar. Det går upp och ner, men det jobbiga går över. Jag hoppas jag har lärt mig nu att det går att ta sig igenom det utan att äta. Att man inte behöver äta så fort det tar emot. Fast säker kan man aldrig vara.
Livet blir lite mer spännande när man inte trycker ner sina känslor med socker om inte annat. Det kommer upp en massa känslor. Den senaste rundan har jag känt en del irritation igen. Varvat med att jag har känt mig helt nollställd inför mycket. Har nästan blivit orolig för att jag inte har känt någonting alls. Sedan gick det över mer i sorg över saker som inte har hänt helt nyligen. Nu känner jag mig mer stabil igen.
Den senaste tiden har jag också funderat mycket över beroendet och vad jag gör för att tillfriskna. Det har blivit lite för mycket. Jag har en tendens att överarbeta när jag tycker någonting är kul och intressant och om jag bryr mig tillräckligt mycket. Nu är det på en mer lagom nivå.
Tyvärr så var det plus på vågen igen när jag vägde mig i morse, nästan 1 kg den här månaden. Har även mätt mig och det är lite plus på underkroppen och lite mer minus på överkroppen. Hoppas det vänder snart. Det känns som att det kommer att göra det. När kroppen har lugnat ner sig och jag är mer i balans.
När man jobbar med beroendet behöver man en matplan. Man kan få hjälp med det. Jag har inte hjälp med min, men jag har tänkt tanken att ta hjälp. Det skulle i så fall vara om vikten fortsätter åt fel håll under en längre tid och även måttbandet visar plus eller om det blir svårt att hålla abstinensen. Just nu tycker jag det tar emot att styra upp det hårdare. Det funkar bra, jag har inte mycket sug. Det är det viktigaste. Är rädd att jag tappar lusten om det blir för hårt också och om jag ska väga maten som en del gör.
Så jag kommer att köra på likadant den kommande månaden. Fast med mycket mindre kaffe och mera träning.
Nu har det gått en vecka utan kaffe och bortsett från de två första dagarna har det inte varit några problem alls. Har några tesorter som jag tycker funkar så bra att jag inte saknar kaffet. Jag tänkte tidigare att jag kanske kunde ta en kopp fettkaffe till frukost på helgen, men jag är mer sugen på fett-te just nu :). Det kommer säkert att bli aktuellt med kaffe igen. Kul att kunna variera sig lite.
Jag har tre sorters te hemma nu. Yogi-teet har jag fått av en kollega. Mycket olika kryddor i det, men milt. Det är något som är lite syrligt i det och det är gott. Det röda teet har jag själv köpt. Det var en ren chansning. Tänkte jag skulle testa något rött te och detta är jättegott. Celestial-teet fick jag tips om av min sponsor igår. Blev nyfiken så jag köpte det på vägen till jobbet idag och testade som fett-te till frukost. Det var också väldigt gott. Kryddigt och smakrikt.
Jag dricker även Pau d'arco te i den biokemiska reparationen. Just det teet är väl inte så mycket att tala om smakmässigt, men det har många bra egenskaper. Det används vid behandling av svamp, parasiter och virus.
Det är först nu som jag har börjat tycka mycket om te. Tidigare har jag mest druckit svart te om jag väl druckit te och det tycker jag inte är alls så gott som kaffe. Dessutom är det en hel del koffein i svart te och det vill jag ju undvika.
Jag har börjat komma igång med träningen igen om än väldigt långsamt. Förra veckan blev det 3 pass och denna veckan blir det kanske något mer. I slutet av april åker jag och min älskling på Triathloncamp på Mallorca och tills dess vill jag hinna träna upp mig lite mer.
Träning mår jag bra av och vill göra det för min hälsas skull. Fysisk aktivitet är en friskfaktor, det hjälper till i tillfrisknandet och hjälper till att hålla sötsuget borta. Tidigare har jag tränat väldigt mycket i perioder. Jag är inte säker på att jag kommer att ha tid och motivation att köra lika mycket framöver. Att tillfriskna och göra jobbet som behövs tar också mycket tid.
Det ska bli skönt att träna lite mer ändå och fokusera på annat än bara sockerberoendet igen. Det har blivit lite för mycket. Jag har gjort mer än jag behöver. Det har blivit lite fixerat. Jag behöver hitta en gyllene medelväg där jag gör det jag behöver göra för att vara abstinent och må bra, men på en bra nivå. Jag har känt mig lite less ett tag och det kan delvis ha att göra med att allt har kretsat kring sockerberoendet. Fler saker måste in och träning och triathlon har varit ett av mina största intressen de senaste åren.
Lägret på Mallorca blir mitt första triathlonläger. Det är första gången jag åker till Colonia san Jordi som ligger på södra delen av ön. Detta lägret ligger lite senare på våren än det läger som jag var på i fjol gjorde. Det känns bra att vara hyfsat säker på värme och bra väder.
När jag nyss kommit hem från Egypten, satt i bilen från Arlanda och jag slog på telefonen så fick jag ett meddelande från min sponsor att hon kunde sponsra mig. Sade det högt i bilen, mina föräldrar var också med. Det är kanske inte så lätt att veta vad en sponsor gör. Min dotter undrade om jag skulle bli sponsrad med pengar :). En sponsor hjälper en igenom sitt 12-stegsprogram. Läs mer här.
Det finns många olika sätt att angripa stegarbetet. Har pratat med personer och hört delningar där de berättar att man går väldigt fort fram. Andra tar det lite mer lugnt, som vi gör. Pratade med en person som berättade att hon gick igenom stegarbetet väldigt snabbt. Hon berättade att hon inte gjorde så mycket annat än jobbade, åt och sov förutom att jobba med stegen under den perioden. Det skulle inte funka så bra för mig eftersom jag har lite knappt om tid som jag bara kan lägga på mig själv. Att ta det långsamt och noga diskutera och reflektera passar mig bra.
Förutom att läsa och studera Stora boken (Anonyma Alkoholister) finns det appar där man kan lyssna på OA-medlemar som talar utifrån boken och sina egna erfarenheter, jag använder appen 12 Steps Speakers.
En annan sak som jag nyligen upptäckt och som jag gillar att lyssna på är delningar från OA-medlemmar som finns på OA´s hemsida, www.oasverige.org. Mycket givande.
Igår kände jag mig nästan sjuk på kvällen. Hade en hemsk, konstig huvudvärk hela dagen och det blev ännu värre framåt kvällen. Tog några huvudvärkstabletter under dagen, men det kändes inte som att de hjälpte särskilt mycket. Idag på dag tre har jag nästan inte känt av någon huvudvärk alls. Skönt att det gick över så fort. Jag läste att det kan ta 2-3 veckor innan besvären försvinner, men då har man kanske druckit mer kaffe än jag har gjort.
Jag känner mig piggare idag än jag gjort på ett tag. Tog visserligen en powerwalk på morgonen, det hjälper säker till, men uppenbarligen behöver jag inte kaffe för att komma igång.
Min ambition är inte att sluta med kaffe för all framtid, men jag vill inte dricka det varje dag. Jag tänker att jag kanske dricker fett-te med rött te eller örtte till frukost de flesta dagarna och tar en fettkaffe på helgen. Fast nu tänkte jag hålla uppe åtminstone en vecka till.
Idag har jag inte druckit kaffe alls. Strax före lunch började jag få lätt huvudvärk och jag har sedan haft det sedan dess. Det är inte jätteallvarligt, men mer än jag trodde att jag skulle få. Trodde inte det lilla kaffet jag druckit har påverkat mig så mycket, men det har det tydligen. Nu känns det som att jag ska fortsätta att avhålla mig från kaffe ett bra tag. Kanske så länge så att mina binjurar hinner återhämta sig ordentligt.
Har läst på lite mer om kaffets påverkan på binjureutmattning, blodsocker o.s.v. Det motiverar mig ännu mer att sluta.
När jag började fördjupa mig mer i sockerberoende och sedan också gick nystartkursen fick jag lära mig lite nya saker om kaffe och dess effekter. Att man kan bli beroende av kaffe och koffein också visste jag, men vad jag inte visste är att kaffe triggar insulinproduktionen och stressar binjurarna. Att det triggar insulinproduktionen skulle kunna medföra att sötsuget ökar, vilket är extra olämpligt om man är sockerberoende och redan kämpar med det. Många av oss sockerberoende är också utbrända med stressade binjurar, även jag, och det skulle i så fall vara ytterligare en anledning till att jag borde dra ner eller t.o.m. sluta med kaffet.
Martina Johansson har skrivit många blogginlägg om kaffet och dess effekter här. Bl.a. skriver hon att hon går ner i vikt när hon inte dricker kaffe. Fast då verkade det som att hon drack massor med kaffe, det gör ju inte jag så den effekten kanske inte jag kan räkna med att få.
Jag har aldrig känt mig uppvarvad p.g.a. av kaffe. Kanske någon gång för länge sedan när jag druckit stora mängder. Har inte känt att det triggat mig heller. Tvärtom har det räddat mig många gånger när sötsuget varit jobbigt. En kopp kaffe och så har suget varit spårlöst borta.
När jag först hörde om kaffets effekter på ev. sötsug började jag fundera, men såg ingen anledning att sluta eftersom jag inte kände av det. Däremot har mitt kaffeintag minskat lite av sig självt sedan jag blev sockerfri i oktober. Har kvar mitt fettkaffe till frukost och ibland händer det att jag tar en liten kopp vid lunch. Innan var det minst 3 koppar kaffe per dag. Tidigare har jag inte haft några problem med att dricka kaffe sent på kvällen också, men det vågar jag inte prova nu. Nu har jag också hittat örtte och rött te så det bli ofta det på eftermiddagen.
Nu när jag även har fått upp ögonen för kaffets effekter på binjurarna så har jag blivit mer motiverad att prova att dra ner ytterligare på kaffet. Provade fett-te nu ikväll på rött te, smör och kokosolja. Det var jättegott. Ska ta det till frukost i morgon istället för fettkaffe så imorgon blir det kaffefritt. Sedan får vi se :).
Jag går regelbundet på massage. Vi har massörer på jobbet som man kan boka tid hos. Ganska bra pris också. Oftast går jag på triggerpunktsmassage eftersom jag ofta får problem i axlar, nacke, skuldror och armar. Den massören jag går till ger även taktilmassage.
Om taktilmassage kan man läsa på wikipedia:
"Taktil massage, är en svensk massagemetod som består av en mjuk, följsam beröring. Den skiljer sig från annan massage eftersom man inte knådar och arbetar med musklerna.
Enligt företrädarna kan den taktila massagen ge smärtlindring, avslappning och välbefinnande genom att stimulera utsöndring av hormonet oxytocin. Forskaren Dan Larhammar har dock ifrågasatt huruvida det finns vetenskapligt stöd för att massage leder till att hormonet oxytocin frisätts. Eftersom massagemetoden är relativt ny som vårdform så finns det inte så mycket underliggande forskning på dess effekter. Dock har det på senare år startas flera forskningsprojekt för att undersöka de positiva följderna av taktil massage, varav vissa har funnit att massagen har ett inflytande på kroppens oxytocinutsöndring.
Taktil massage har använts i vården av patienter med stroke, som palliativ vård av cancersjuka, i behandlingen av ungdomar med anorexia nervosa och för kvinnor i förlossningens latensfas."
På nystartkursen pratade vi om just oxytocin vid ett kurstillfälle. Det är ett verktyg att ta till för att öka välbefinnandet och därmed lättare kunna hantera sitt beroende.
Bestämde mig för att prova detta och i fredags var det dags. Det var väldigt skönt och avkopplande. Kanske lite svårt att slappna av till en början, men efter en stund var det svårt att hålla sig vaken. Hela kroppen masseras inkusive fötter, tår, händer, fingrar och öron. Kommer säkert att göra det fler gånger.
Igår gjorde jag ostbollar som Monique hade i sin julkalender i julas. Så himla goda både som de är och rullade i pepparkakskryddor.
Mosa 200g ädelost (jag änvände 36%i-ig gräddädel från Kvibille) med 200g philadephiaost. Rulla ev. i pepparkakskryddor. Jag hade dem naturella som tillbehör till maten. Med pepparkakskryddor passar de bäst som dessert, till kaffet eller till glöggen (om man dricker det). Perfekt socker- och glutenfritt alternativ till pepparkakor med ädelost :).
När man ska tillfriskna från ett beroende behöver man fylla upp tomrummet efter drogen med annat. Det finns många olika verktyg och friskfaktorer. Var och en får hitta det som passar en bäst. Yoga och mindfulness använder sig många av. På nystartkursen fick vi tips om att måla mandala. I veckan beställde jag en mindfulnessmålarbok från Adlibris som jag började måla i. Det är avkopplande och kul och man kan inte tänka på så mycket annat när man håller på.
Jag känner kanske lite tomrum. Känner mig rastlös till och från. Har känt mig lite nere senaste veckan. Eller så är det bara tomhet. Det var i alla fall lite spännande häromdagen när jag kände mig extremt rastlös. Det enda jag kunde komma på som jag hade lust att göra var att äta något, men samtidigt var det tydligt att jag egentligen inte var varken hungrig eller sugen. Skum känsla. Att äta något är väl i och för sig det jag har gjort tidigare för att bota rastlöshet så det är kanske inte så konstigt att den tanken kom upp.
Har också känslan av att något håller på att hända med mig. Inte nödvändigtvis något negativ. Bara något. Den som lever får se.
Igår tittade jag på filmen "Kaloriräkning är för dumskallar" med ståuppkomikern Tom Naughton. Väldigt rolig och bra info mitt i allt skoj. Den ligger på Kostdoktorns medlemssidor.
I slutet av 2012 började jag känna mig riktigt deprimerad. Visst hade jag varit ledsen, nedstämd, orolig och ångestfylld åren som gått, men det kändes helt normalt eftersom det var mycket jobbiga saker som hände. Jag tänkte hela tiden att det blir nog bättre snart. Det skulle bli bättre när allt var uppordnat och vi hade kommit till ro efter allt som hänt med barnens pappa. Fast det blev bara värre.
På våren 2013 gick jag till läkare. En väldigt bra och förstående läkare som jag kunde diskutera olika alternativ med. Jag fick fylla i ett frågeformulär som visade jag var deprimerad. Var väldigt skeptiskt mot antidepressiva tabletter, jag var rädd för biverkningarna. Jag hade även problem med att sova. Hoppades att om jag bara fick sova så skulle även nedstämdheten ge med sig. Sedan var det också snart dags för semester och då skulle jag få vila upp mig tänkte jag.
Började med insomningstabletter och tyckte nog att jag kände mig lite bättre. Hankade mig fram till semestern. Nu skulle jag vila och återhämta mig. Det var bara det att när semestern kom blev barnen oroliga, ängsliga och väldigt klängiga. Särskilt dottern. Allt hann väl i kapp dem när det lugnade ner sig. När semestern var slut var jag ännu mer utmattad och nedstämd.
I september hade vi en semestervecka i Italien inbokad. Det var avkopplande och skönt i värmen, men inte tillräckligt. På en vecka hinner man inte återhämta sig så mycket när man är så utmattad. Jag orkade bara ligga på en solsäng och inte göra någonting, men kände att det fanns andra förväntningar.
Strax efter att vi kom hem från Italien gick jag till läkare igen. Träffade en annan bra läkare som jag har gått till sedan dess. Skrev om henne här. Nu var jag helt inställd på att börja ta antidepressiva tabletter (SSRI=Selektive Serotonin Reuptake Inhibitor). Insåg att det inte fanns någon annan utväg. Jag kunde inte ta mig ur det själv och behövde snabb hjälp.
Redan en vecka efter jag börjat med tabletterna kände jag mig bättre. Efter en månad mådde jag riktigt bra även om jag hade en lång väg tillbaka. Biverkningarna var ingenting att tala om och jag har aldrig ångrat att jag började med SSRI. När jag började må bättre förstod jag också att jag nog har varit lätt deprimerad under väldigt många år. Mådde nu bättre än på väldigt länge.
Har försökt trappa ner och sluta med SSRI några gånger, men varje gång har depressionen kommit tillbaka. Tror själv att jag har serotoninbrist, vilket jag har hört är vanligt hos beroendepersoner. Det är en av anledningarna till att man blir beroende. Eller också är det allt socker och en hel del stress som har utlöst serotoninbristen.
Varje gång jag har börjat med lågkolhydratkost har jag också mått bättre. Det är ofta i samband med det som jag har försökt sluta med tabletterna. När jag återigen blev gluten- och sockerfri den 18/10 förra året fick jag också snabbt mer krypningar i benen. Detta är en biverkan av SSRI, men som jag inte känt så mycket av innan. Började då trappa ner från en till en halv tablett om dagen. Det gick bra. Krypningarna blev bättre, men inte helt bra så i början av januari minskade jag ytterligare till 1/4 tablett.
Det har gått bra hittills. Den biokemiska reparationen och frånvaron av socker och gluten var kanske det jag behövde. Hade en väldigt hög stressnivå i kroppen och där börjar jag läka. Binjurarna mår bättre, jag slipper de ständiga insulinpåslagen som stressar kroppen och jag har fått verktyg som hjälper mig att hantera både mitt beroende och livet i stort. Nu när jag snart ska sluta helt med SSRI har jag fasat in lite mer naturliga alternativ. Någon typ av stöd behöver jag fortarande.
Här är en liten film om depression:
Med detta vill jag säga. Var inte rädd för SSRI. Livet är för kort för att gå omkring och må dåligt. De kan hjälpa till så att man orkar styra upp sitt liv och få det på rätt köl igen.
I lördags gjorde jag äggmuffins för att prova till frukost. Använde stekt bacon som fyllning och kryddade med oregano. De blev jättegoda. T.o.m. min snart 12-åriga dotter som inte gillar ägg tyckte om dem och åt dem till frukost. Fast hon tyckte att hon fort blev hungrig på förmiddagen så hon återgick till LCHF-pannkakor dagen därpå. Själv klarade jag mig lätt på 2 st + fettkaffe fram till lunch.
Man kan variera fyllningen i det oändliga. Nu är de jag gjorde i lördags redan slut. I morgon kommer det en leverans från Mathem med mera ägg så då blir det en ny omgång. Denna gång ska jag prova att lägga i fetaost.
