Flera böcker att sluka och slapparlördag

Jag läser böcker periodvis. Det är inte alltid jag har lusten att prioritera läsning. Det ligger en del böcker hemma som väntar på att läsas, men häromdagen beställde jag ändå några fler som jag var sugen på att läsa :). Har även hittat en begagnad "Sockerbomben i din hjärna" av Bitten Jonsson som jag har beställt, men den har inte kommit än.

Idag har jag blivit överraskad av min älskling. Vi har tagit in på hotell och ska ha det lugnt och skönt bara vi två. Nu är det eftermiddagsvila en stund. Så skönt.

Sockersjuka och biokemisk reparation

En gammal benämning på diabetes, som en del fortfarande använder, är sockersjuka. Det är en ganska bra benämning egentligen eftersom som diabetiker inte tål socker och blir sjuk av det. Det är ganska många diabetiker som inte gillar ordet. Det fick mig att tänka på att det finns faktiskt väldigt många sjukdomar och tillstånd som orsakas av socker. Sockerberoende är en av dem. Det skulle man också kunna kalla en sorts sockersjuka.

Senaste två veckorna har jag funderat på om jag kan ha några biokemiska obalanser i kroppen p.g.a. allt socker. Senaste åren har jag ätit mindre socker generellt sett än vad jag gjort tidigare i livet, men periodvis har det varit extrema mängder. Under nystartkursen som börjar på måndag kommer jag att få veta om jag behöver genomgå en biokemisk reparation.

När jag först hörde talas om biokemisk reparation tänkte jag att jag nog inte har några större obalanser. Fast under webinaret i måndags började jag fundera. Är den grundläggande orsaken för mina depressioner obalans i signalsubstanserna som i sin tur beror på sockret? Ibland har jag haft lite höga levervärden. Har det sin grund i mitt sockerintag? Hur är det med candida? Tröttheten som inte alltid har någon tydlig orsak? Ser fram emot att få veta.

Provat L-glutamin

Orkar inte kämpa med sötsug och hunger mer än nödvändigt. Därför har jag några saker om jag tar till om det behövs innan det har gått för långt. Försöker vara lite generös och snäll mot mig själv och väntar inte så länge så att det blir helt outhärdligt. Svart kaffe brukar hjälpa bra på mig om det bara är sug det handlar om. Om jag är extra hungrig tar ett extra mellis i form av ett kokt ägg, en babybel eller max 10 paranötter. Paranötter är jag lite uppmärksam på. Har en regel att jag tar max 10 st per dag. Det har hänt tidigare att jag ätit för mycket. Får se hur det går. Vissa nötter klarar jag inte. T.ex. rostade, salta cashewnötter. Skulle vara trist att behöva sluta helt med nötter.

Som ytterligare en säkerhetslina har jag L-glutamin. Det är ett pulver man rör ut i kallt vatten. Det ska lindra sötsuget snabbt. Fick tillfälle att prova det för första gången i går eftermiddag. Det hjälpte faktiskt lite. Vet inte om det var placeboeffekten eller om det verkligen hjälpte. Det lär bli fler tillfällen att prova.

Idag var jag på ett BodyPump-pass på lunchen. Kände mig seg och orkeslös. Orkade inte lika mycket som vanligt. På eftermiddagen har det fortsatt. Känns nästan som lite energibrist trots att jag borde ätit tillräckligt med kalorier. Förhoppningsvis en tillfällig svacka.

Högre ketonnivå samt Boktips

Läser just nu boken Addicted om och av Camilla Näslund. Den handlar om Camillas sockerberoende och tillfrisknande. Den handlar också om den gastric bypass hon gjorde. Den handlar om de svåra komplikationer, psykiska, fysiska, sociala och andliga, hon har fått av beroende och operation. Dessutom får man många berättelser om de fördomar och kränkningar som Camilla och andra kraftigt överviktiga möter varje dag.

Camilla är gay och det framgår med all önskad tydlighet att det inte har varit en dans på rosor att vara gay i Norrland där Camilla bodde. När man läser blir man riktigt upprörd över hur folk behandlar andra för vad det ÄR. Varför kan man inte får vara den man är utan att mötas av fördomar, elakheter och t.o.m. våld?

Boken väcker mycket tankar. Mest blir jag förbannad över folks fördomar och elakheter. Över sjukvårdens okunskap om sockerberoende och förnekelse över att det existerar. Över samma sjukvårds tro att om man skär bort friska organ och folk bara går ner i vikt ska allt fixa sig. Det är bara det att sjukdomen sockerberoende sitter i hjärnan och inte i magen. En gastric bypass leder ofta till svåra komplikationer orsakad av näringsbrist inom några år och då finns det ingen hjälp att få. Dessutom kvarstår sockerberoendet om man inte behandlar det.

Idag var mitt ketonvärde plötsligt 2.2. Sprang hem från jobbet i måndags och till jobbet, på fastande mage, igår. Det gjorde nog susen :). Löpningen gör också att jag blir lite hungrigare. I går eftermiddag och kväll blev det ett par extra små mellanmål i form av ägg, några paranötter och babybel. Ska inte vara så rädd för att äta bra mellanmål om jag verkligen behöver. Hellre det än att fastna i sockerfällan igen.

Webinar om sockerberoende och keton- och blodsockervärde dag 10

Nu ikväll har jag lyssnat på ett webinar om sockerberoende som gavs av Sockerskolan. Väldigt intressant och väldigt hög igenkänningsfaktor. Kan verkligen rekommendera alla att lyssna på ett. Detta var gratis och de kanske har sådana här webinar lite då och då. Håll utkik på Sockerskolans hemsida.(www.sockerskolan.se).

Nu ser jag ännu mer fram emot nystartkursen som börjar på måndag morgon. Känn som att det kommer att bli en utmaning med barnen hemma halva kurstillfället, men det måste gå. Får planera och förbereda innan.

I morse var blodsockret 5,2, lite bättre än igår. Ketonvärdet var fortfarande ganska lågt, 0,9. Ska följa ketonvärdet och se om det ökar. Det är inte jätteviktigt med ketosen just nu. Det viktiga är att jag mår bra och inte har något sockersug. Fast på sikt vill jag gå ner de där sista kilona och då kanske det går lättare om jag är i ketos.

Dag 10 idag sedan nystart. Nu känns det bra och inte särskilt svårt, men jag oroar mig lite för hur det blir när novemberlovet är slut och det blir "som vanligt" igen. Efter min långsovning i söndags har jag förstått hur himla trött jag har varit sista tiden. Nu när barnen är hos farmor och farfar blir det mer luft och egentid, men inte så mycket som det skulle kunna vara. Min dotter är väldigt orolig för vissa saker just nu och ringer och messar mig ofta. Det får hon naturligtivs göra, men det tär ju på mig när hon inte mår riktigt bra såklart.

Vad hände med mitt blodsocker idag?

Mätte mitt fasteblodsocker i morse. Jag har alltid legat inom normalgränserna (4.0-6.0), men legat i övre regionerna i det spannet. Lite högt för att vara "frisk" tycker jag. Det var någon läkare som kostdoktorn intervjuade som sa att om man ligger över 5 så är det inte jättebra. I morse hade jag det högsta någonsin, 6.8. Ketonerna var bara 0.8. Var fastande sedan över 12 timmar och har ätit strikt LCHF i över en vecka så jag fattade inte riktigt.

Vände mig till en facebookgrupp om sockerberoende som jag är med i och frågade om blodsockret. Svaret jag fick var väl ingen nyhet. Visst är det rimligt, men jag funderar ändå på varför mitt värde ligger över normalgränsen:

"Vid strikt LCHF sk. nollning måste levern ibland producera glucos för att blodsockret inte ska sjunka för lågt under sömnen, det är kroppens överlevnadsmekanism - utan den skulle det bli väldigt farligt och livshotande. Kallas för gryningsfenomenet: att vakna med högre blodsocker än vad det var när man gick o la sig. Din kropp har bara gjort sitt jobb medans du sov - utan den hjälpen hade du kanske inte vaknat (!) Öka mängden kolhydrater något, var inte rädd för att äta grönsaker ovan jord (minus majs o söta gröna ärtor) din kropp behöver näringen som finns i grönssakerna."

Äter redan den mängd grönsaker som jag tycker är lagom så jag ser ingen anledning till att öka på det. Det blir ofta knappt 10 g kolhydrater per dag för mig och det mår jag bra på.

Bestämde mig i alla fall för att fortsätta mäta blodsockret med jämna mellanrum under dagen. Tyckte det skulle vara spännande att se hur det förändras av mat och träning. Så här blev det:

Kostdoktorn: "Normalt blodsocker fastande före måltid är mellan 4 och 6. Efter maten bör man åtminstone hålla sig under 8.7 för att det ska kunna ses som normalt."

Hände inte så jättemycket (vilket är bra) mer än att jag låg på 8.5 en halvtimme efter lunchen. Undrar vad som hade hänt om jag ätit en annan typ av lunch med mer kolhydrater. Hade blodsockret blivit högre då? Nu var det ju ändå strikt LCHF jag åt. Tycker inte det skulle blivit så stor höjning på den lunchen.

Under dagen kom det in lite kommentarer på mitt inlägg i kostdoktorns forum och det kan vara så att proteinet är boven, eller att jag bara är en sån som har lite högre fasteblodsocker. Fast det har hänt vid något tillfälle att jag har mätt väldigt lågt också så något är det som påverkar.

Det där med hur allt fungerar i kroppen skulle jag vilja veta mer om. Jag har läst mycket om det både från farmaceututbildningen i Uppsala och nu på senare tid. Grunderna kan jag, men jag skulle vilja kunna ännu mer detaljer och förstå mer.

På Jonas Bergqvists blogg hittade jag ett par inlägg som var riktigt intressanta:

http://www.jonasbergqvist.se/energiskola-1-glukos
http://www.jonasbergqvist.se/energiskola-2-fettsyror

Första helgen, inne på vecka 2

Dag 8 idag och första dagen på vecka 2. Det har varit en bra helg. Var trött igår för att jag sovit ganska dåligt på natten. Skjutsade barnen till farmor och farfar på eftermiddagen. De ska vara där några dagar nu på novemberlovet. Åkte sedan till min särbo för lite tid med honom utan mina barn och få lite extra vila och avkoppling. Sov nästa tolv timmar natten till söndag så det behövdes vila. Har varit jobbigt tankspridd och glömsk på sista tiden. Hoppas det blir bättre nu.

Det har gått bra med sockret i helgen även om sötsuget har kommit ibland. Känner mig mer stabil idag när jag är piggare.

Träningslusten finns däremot inte. Ska komma igång igen imorgon har jag tänkt. Förhoppningsvis väcks lusten igen när jag är ensam hemma några dagar och det inte är någon stress. På onsdag kommer barnen hem, men då kommer även mina föräldrar och hjälper mig med barnen resten av lovet. Det blir ju en väldig skillnad med så många vuxna i huset. 

Tråkigt restaurangbesök och L-glutamin

Häromdagen var jag med kollegorna på stan och åt lunch. Vi var på ett ställe där de visserligen har god mat, men vill man ha någonting utanför ramen så är det tydligen jobbigt. Människan bakom disken suckade och himlade med ögonen när det var ett par av oss som ville ta bort någonting från den standardrätt som de hade. Jag, t.ex. valde bort den råstekta potatisen och tomatsåsen.

Hon bakom disken for runt i restaurangen som en virvelvind och när hon serverade bordet brevid oss kastade hon fram tallrikarna. Man kunde inte undgå att hon var stressad och irriterad.

Det är farligt för någon i restaurangbranschen att få gästerna att känna sig besvärade och ovälkomna. Om man inte får det man vill ha eller känner sig dåligt bemött går man ju helt enkelt inte dit nästa gång. Rykten sprids dessutom snabbt. Den här restaurangen tror jag det dröjer innan jag besöker igen.

Det är inte så lätt att hitta någon ren LCHF-rätt på en lunchrestaurang så om man inte får ta bort och byta ut går det ju helt enkelt inte att äta ute alls.

Jag har läst en del om L-glutamin, som är en aminosyra som ingår i protein, den senaste tiden. Det verkar vara något man rekommenderar på sockerdetox-kurser att man alltid ska ha tillgång till. Den effekt man som sockerberoende vill åt hos L-glutaminet är att det ska ta bort suget väldigt snabbt och effektivt.

Beställde en förpackning i veckan och jag tänkte testa nästa gång det blir jobbigt. Just nu är det hanterbart. Har fortfarande känslan av att det är tråkigt att inte kunna äta vad jag vill. Det är nog många som skulle känna så, men jag försöker tänka på att det finns mer i livet än äta. Jag mår inte bra av en viss typ av "livsmedel" och då måste jag utesluta det. Som vem som helst som är överkänslig eller allergisk mot någonting.

AW

Ikväll har mina kollegor och chef varit hemma hos mig på AW. Supertrevligt hade vi tycker jag. Jag har varit lite nervös i veckan för hur det ska gå för mig med kolhydraterna nu när jag startat om, men det gick jättebra. Mycket för att jag planerade om efterrätt/fika en aning mot vad jag först hade tänkt.

Först bjöd jag på Pulled Pork. Till det hade jag vanliga hamburgerbröd, vilket är riskfritt för mig. Har inga problem att avstå dem. Som ytterligare tillbehör hade jag hemgjord majonnäs, hemgjord gucamole, tomat, gurka, paprika, rödlök och sockerfri pizzasallad. Till det drack vi rött vin, öl, alkoholfri cider och Loka för den som ville det. Jag drack vin. Hade tänkt ta en massa bilder på allt, men glömde helt bort :(.

Lite senare dukade jag upp en bricka med goda ostar, lchf-knäcke, vanliga kex, färska hallon, oliver, godis och mörk choklad. Jag höll mig borta från godiset såklart, men även hallonen och den mörka chokladen eftersom jag känner mig lite osäker på vad jag klarar just nu.

Idag har suget varit helt borta. Väldigt bra timing med tanke på att det nu är helg :)

Sockret är ute ur kroppen och samtal med Sockerskolan

Jag har inte kollat ketonerna på länge, men idag gjorde jag det för att kolla om jag är i ketos. Har nästan kommit in i optimal ketos. Den biten, att få ut sockret ur kroppen går ju snabbt. Värre är det med suget och kilona man har lagt på sig efter en sådan här period. Är hungrig/sugen idag också :(.

Tror inte jag har gått upp mer ett par kilo, den dåliga perioden var inte så lång, men lite är det. Det känns på kläderna. Har ingen lust att väga mig. Det är inte heller det viktiga just nu.

Mätte även mitt fasteblodsocker i morse. Det var 5.7. Jag ligger ofta där. Det är inom normalgränserna (4.0-6.0), men ändå lite högre än vad det skulle behöva vara. Det var någon läkare som Kostdoktorn intervjuade som sa att man inte bör ha över 5. Någon som vet? Kommentera eller maila mig i så fall.

Idag ringde de från Sockerskolan som avtalat. Mailade en fråga om deras Nystart-kurs häromdagen och de erbjöd mig ett kostnadsfritt samtal för att jag skulle få information och kunna ställa mina frågor. Det var ett bra samtal. Det jag mest undrade var om jag skulle kunna gå kursen eftersom den sker via datorn vid en tidpunkt då barnen är delvis hemma. Det skulle gå bra. Händer det något så får jag stänga av min mikrofon och bild och försvinna några minuter.

Kursen sträcker sig över 9 veckor och det är 18 tillfällen totalt.

Anmälde mig till kursen och fick ganska snart några formulär jag ska fylla i innan kursstart. Fick även tillgång till deras receptsamling som jag ska botanisera i när jag får tid.

Det ska bli spännande och intressant att gå den här kursen. Det var väldigt länge sedan jag gick någon kurs överhuvudtaget så det är på tiden.

Fjärde dagen - Fokus

Idag kände jag att jag behövde dra ner på tempot lite. Tog vilodag från träningen och fokuserar på det som är viktigt just nu - sockerfri. Så lite krav och stress som möjligt. Måste försöka vara snäll mot mig själv just nu och inte driva på för hårt. De (få) dagar som träningen inte känns kul så får det vara.

Har haft ont i axlarna några dagar. Ringde i morse och skulle boka massagetid. Fick komma redan 10:15 och det var så skönt. Nu känns det mycket bättre.

Var himla sötsugen på förmiddagen idag också, kändes bättre efter massagen, men rätt snart efter lunchen kom det tillbaka en stund, men det var inte överjävligt. En kopp kaffe så blev det bättre. Var hungrig före middagen, men jag tror jag åt för lite till lunch. Tycker det är svårt att bedöma hur mycket man behöver äta egentligen.

Som jag skrev häromdagen har jag gått med i två Facebook-grupper om sockerberoende. Den ena heter Sockerbomben i din hjärna och är skapad av Bitten Jonsson. Lade ut ett inlägg där i går som jag fick mycket respons och förståelse på. Känns så skönt. Det är nog inte lätt för andra som inte är sockerberoende att förstå vad detta handlar om. Det märks på deras kommentarer att de inte gör det. Om man kunde styra och "bara bestämma sig" för att inte äta, äta lite/lagom eller inte handla hem så skulle det ju inte finnas något problem.

Blir det tråkigt?

Det är inte så att det känns toppen att ta bort allt socker ut kosten. Det är jobbigt också. Fast ändå är jag ok med att utesluta allt socker och det mesta av kolhydraterna. Det funkar, jag har gjort det förr och det går om man vill. Jag vet att efter ett tag går det lättare. Värre är det av någon anledning med vin. Jag tycker det är trevligt och gott att ta ett glas vin, eller två, på helgen.

Har läst att om man är sockerberoende och slutar med socker så är det lätt att man blir beroende av något annat istället. T.ex. alkolhol. Jag har svårt att se att jag skulle bli alkoholist, men jag ska säga att jag tidigare inte har känt något större problem med att inte dricka vin på helgen. Jag har varit sugen någongång ibland, men nu känns det t.o.m. jobbigt om jag skulle behöva sluta helt. Det finns ytterligare en anledning till att inte dricka alkohol och det är att suget gärna ökar efter ett glas vin och man tappar kontrollen över ätandet lättare.

Jag vet inte. Det är sådant här som jag skulle vilja diskutera med någon som har varit i samma situation som jag är nu. Hoppas få kontakt med någon sådan person framöver.

Idag har jag varit lite tröttare och det blev stressigt när vi skulle äta och komma iväg till barnens träningar. Lite svårt att somna igår och så fick jag ta hand om en liten mus som katten släpade in tidigt i morse. Har varit lite hungrig och sugen på eftermiddagen, men p.g.a. den tidiga middagen hann det inte bli jättejobbigt. Kanske får bli ett ägg och en babybel när vi kommer hem. Sitter på sonens träning och skriver :).

Planerar för varaktigt sockerstopp

I morse vaknade jag av att klockan ringde 6:15. Ingen katt som stökade runt under natten eller tidiga morgonen. Hade inte huvudvärk när jag vaknade och kände mig ganska pigg. Snoozade en gång och klev sedan upp. Båda barnen sov fortfarande så jag gjorde mig i ordning innan jag väckte dem. Det var skönt att få en liten stund att fixa mitt eget innan det var dags att ta itu med barnen och deras frukost. Jag satt med dem medan de åt frukost och det kändes bra. Själv äter jag ju frukost på jobbet.

Cyklade till jobbet, men hoppade över styrketräningen. Skönt att röra på sig för första gången på en vecka. Sprang hem från jobbet också så det fick räcka som träningspass idag.

Lunch åt jag på stan med två kollegor som jag har känt länge. Det blev en trevlig pratstund, som vanligt. På vägen tillbaka gick jag in på Clas Ohlsons och tittade efter en whiteboardtavla. Den ska jag sätta upp på ytterdörren och använda som planeringstavla. Måste försöka ha lite bättre framförhållning så att det blir mindre stress framför allt på morgnarna. Hittade ingen som passade så jag får leta vidare.

Mitt matbeteende den senaste tiden har också gjort att jag känner att jag behöver söka ytterligare infomation och stöd kring sockerproblematiken. Gick med i två Facebook-grupper igår för att "träffa" personer med samma problem. Har även kollat runt efter föreläsningar och kurser. Anmälde mig direkt till ett webbinar om sockerberoende som är gratis på Sockerskolan.

Jag är lite chockad över att jag har trillat dit, men det är bara att ta tag i det och starta igen.

Vissen

Den senaste veckan har jag känt mig riktigt vissen. Är lite förkyld, men ingenting jag normalt skulle göra uppehåll i träningen för. Däremot har jag varit väldigt trött och så sjukt less på typ allt. Vaknade med huvudvärk varje dag så jag fick ta huvudvärkstabletter. Har varit hemma från jobbet tisdag-fredag. Tisdag-torsdag sov jag en stor del av tiden som barnen var i skolan. Fredag och lördag har det varit lite bättre, men idag har det känts tufft igen.

Det är samma visa som jag har skrivit om några gånger. Det blir för lite återhämtning och egen tid. Till slut känns det som att jag ska kvävas. Utvecklar inte det mer för jag vill inte gnälla. Det finns trots allt mycket i mitt liv som jag kan vara tacksam över.

När jag blir trött och less funkar verkligen ingenting. Jag har ingen lust att träna och kosten funkar inte heller. Det är helt galet för det är precis det som får mig att må bra och orka med allt annat. Träning och LCHF-kost löser mycket.

Det har blivit en hel del tröstmat (läs skitmat). Det blir en ond cirkel. Fel mat ökar suget ytterligare och så blir jag ännu tröttare, får huvudvärk och magen slår bakut. Idag har det i alla fall funkat och det har blivit bra mat hela dagen. Redan är magen lugn som en filbunke.

Jag har små idéer som jag ska prova och se om det blir lite lättare. Det handlar om bättre planering och förberedelser för att minska på stressen i veckorna.

Middagstips

Ikväll lagade jag "Kryddig lax med mchicha wa nazi" från Hälsa som livstil. Det var så himla gott. Lite annolunda kryddor och smaker än vad jag brukar använda. Det här kommer jag garanterat att göra fler gånger.

Bild från Hälsa som livsstil.

mchicha wa naziziazi

100 dagar

Nu har det gått 100 dagar sedan jag bestämde mig för att äta lite mer strikt och försöka fundera över i vilka situationer jag faller ur och äter sånt som jag inte hade tänkt.

På de här 100 dagarna har det tyvärr blivit allt för många ostrikta dagar och det har eskalerat de senaste veckorna. Jag har känt mig mer omotiverad. Det känns inte ok med så mycket slarv.

Trötthet och negativ stress är faktorer som helt klart påverkar mitt ätande. Mer sömn står alltid högt på önskelistan. På kvällarna är det svårt att komma i säng tidigare. Sonen är inga problem att få i säng. Vi har vår rutin och han somnar snabbt. Dottern är värre. Oftast är hon inte i säng med lampan släckt förrän 21:45, ibland ännu senare. Eftersom hon inte är hemma förrän närmare 20:30 tre kvällar i veckan är det svårt att börja kvällsrutinen tidigare. I förrgår var båda barnen i säng 21.05, vilket är extremt ovanligt. Själv brukar jag oftast göra mig klar så att jag är klar för natten när barnen lägger sig, men lite tid för att varva ner och reflektera och bara ha en lugn stund för mig själv behöver jag ju. Försöker släcka lampan senast 22:30.

Nätterna är oftast inte helt lugna heller. I natt var jag uppe fyra gånger p.g.a. vår katt. Han sprang ut och in genom kattluckan med en mus som han lekte med. Till slut lyckades jag få tag i musen. Man kan bara skratta åt det.

Negativ stress handlar oftast om att det kommer extra grejor i vardagen som gör att det är svårt att få ihop det jag verkligen vill göra, t.ex. träning. Jag behöver bli bättre på att plocka bort ett och annat träningspass som jag skulle vilja göra utan att bli frustrerad. Fast för många bortplockade träningspass är inte bra. Träningen får mig att må bra och att dra ner på träningen för att hinna mer "måsten" är ingen bra lösning i längden.

Jag ska inte klaga för mycket. Jag har det väldigt bra på många sätt. Nu tar nästa 100 dagar vid och jag får göra som vi gör när vi sätter upp mål på jobbet. Ta det gamla resultatet, utmana det och försöka göra bättre.

Fat Chance Row

I söndags tittade jag på filmen "Run on fat - Cereal Killers 2" som finns på Kostdoktorns medlemssidor. Den handlar till stor del om Meredith och Sami som rodde från Californien till Honolulu på bara lågkolhydratkost. Information om deras expedition hittar du här. Sami är långdistanstriathlet med fina meriter i bagaget, men fick trots det prediabetes. Det var så han kom in på lågkolhydratkost. Nu är hans värden perfekta och han mår bättre än någonsin.

Tyckte det var en väldigt inspirerande film. Precis en sådan man behöver när lusten till bra mat och träning inte är på topp.

Idag har jag fastat som jag har gjort en dag varje vecka förutom förra veckan då det inte funkade riktigt med resten av tillvaron. Det funkar fortfarande bra. I morse var jag dock sugen på ägg och fettkaffe efter simträningen, men det funkade bra att bara ta kaffe med kokosolja.

Att våga gå utanför komfortzonen

Skolgympan väckte inte direkt min rörelseglädje. När vi skulle välja lag blev jag vald bland de sista om det inte var kompisen som valde. Jag blev rädd att misslyckas och göra bort mig. Skolgympan var alltid en källa till ångest. Det var först många år efter jag slutat skolan som jag börja tycka om att röra på mig.

Jag är glad att jag hittade triathlonsporten. Man fokuserar på sitt eget samtidigt som man träffar likasinnade. Alla gör det för att det är kul, men en del vill göra bra resultat jämfört med andra. För andra, som mig, räcker det med upplevelsen, gemenskapen och att göra sitt bästa. Jag har aldrig upplevt att någon tycker att jag ska lägga av p.g.a. att jag är långsammare än många andra. Alla är väldigt uppmuntrande.

För mig är det stort att ha kommit dit jag är nu. Från ganska vattenrädd till att ha lärt mig crawla. Börjat cykla och är hyfsat ok på det. Gått från att tycka att löpning är mest jobbigt till att tycka att löpning är den roligaste, skönaste och enklaste sporten.

Jag har gått utanför min komfortzon många gånger de senaste åren. Att börja ta crawllektioner var jobbigt och nervöst. Tyckte fortfarande inte ens det vara ok att vara under vatten då och var osäker på om jag skulle kunna lära mig crawl överhuvudtaget. Tycker fortfarande det är lite jobbigt varje gång jag ska träffa min simtränare. Att hon ska titta på mig och bara ha mig i fokus, men det är bara att trycka undan de känslorna för när lektionen är slut känner jag mig inspirerad och motiverad att fortsätta träna på egen hand.

Alla lopp jag har ställt upp i, både i triathlon och löpning, har varit lite jobbiga. Jag har varit rädd för att misslyckas och "göra bort mig". Fast det har jag inte gjort. Om jag kommer sist så spelar det ju faktiskt ingen roll. I Mörkö kom jag sist i mål av damerna och tredje sist totalt, men vad gör det? Jag tog mig runt på en för mig bra tid.

Mitt självförtroende har växt väldigt mycket under den här resan så här långt. Det blir ju så när man klarar någonting som man inte visste om man skulle klara och tyckte var lite jobbigt att göra just därför. Nu känner jag att jag har tagit mig förbi de svåraste hindren för att kunna nå mina långsiktiga mål. Nu är det bara att träna :).