söndag 15 januari 2017

Periodisk fasta

Våren 2015 testade jag periodisk fasta ett tag. Dels provade jag s.k. 16:8-fasta d.v.s. jag lät det gå 16 timmar från middagen på kvällen tills jag åt igen dagen efter. Jag provade även att fasta från middag till middag några gånger, d.v.s. nästan 24 h. Jag gillade verkligen att fasta och det var mycket lättare än jag trodde. När jag sedan började på Sockerskolan fick jag veta att det inte var så bra att fasta om man är sockerberoende och överätare för det kan trigga överätning. I början av november förra året bestämde jag mig ändå för att testa och jag tycker det fungerar väldigt bra. Jag har läst om att fasta kan kalibrera de aptitreglerande hormonerna. Mängden av hungershormonet ghrelin minskar och mängden av mättnadshormonet leptin ökar och det tycker jag att jag känner av. Jag blir mätt fortare, eller rättare sagt, jag känner mättnad. Det gjorde jag inte så ofta tidigare. Känner också tydligare skillnad på hunger eller sug och har dessutom sug mer sällan.
När jag fastar från middag till middag gör jag så att jag äter middag som vanligt och äter ingenting mer innan jag går och lägger mig. Nästa dag dricker jag bara vatten, svart kaffe och ört-te fram tills det är dags för middag igen. När jag äter middag äter jag tills jag är mätt, vilket jag blir förvånansvärt snabbt med tanke på att jag inte har ätit på nästan ett dygn. Ibland kan jag känna mig hungrig eller tom i magen under dagen, men det avhjälps väldigt bra med en kopp kaffe eller te.

Fasta är naturligt. Våra förfäder hade knappast tillgång till mat 3-6 gånger per dygn och hälsofördelarna är många. Läs Jonas Bergqvists informativa och inspirerande inlägg om periodisk och terapeutisk fasta här.

Läs även den här artikeln där Dr Jason Fung, en Kanadensisk njurspecialist, förklarar hur du fixar din trasiga metabolism. Det finns mycket annat skrivet i ämnet av Dr. Fung på Kostdoktorn. Använd sökfunktionen och sök på ”Jason Fung”.

onsdag 4 januari 2017

Mitt 2016

2016 var för mig ett ganska tufft år med fortsatt sökande efter en bättre hälsa. Den biokemiska reparationen som påbörjades i november 2015 fortsatte hela 2016 även om jag ”släpptes” på egen hand i somras när jag tillfälligt mådde bättre. Innan dess hade jag fått prova olika kosttillskott och i juli uteslöt jag även mejerier från min kost på inrådan av den PT som jag hade kontakt med då. Teorin var att jag inte tålde mejerier och att det var p.g.a. att jag slutat med dem som jag mådde bättre. Jag ville gärna tro på det, men var lite skeptisk. Jag har aldrig känt att jag reagerat på mejerier tidigare. När jobbet drog igång i augusti så dröjde det inte länge förrän jag började må likadant igen. Trots att jag var mejerifri. Så min egen slutsats var att det var en väldigt skön och avkopplande semester, den bästa på väldigt länge, som gjorde att jag mådde bra. När jobbet och alla aktiviteter drog igång igen blev det för tufft tillsammans med den hårda träning som jag hoppade på ett par veckor in på semestern. Jag insåg också, till slut, att jag hade/har utmattningssyndrom och måste dra ner på allt jag kunde under en tid.

Någonting lärde jag min ändå av detta. Jag hoppade av träningsprogrammet helt i mitten på september och släppte på alla krav kring mat. Jag överåt ganska kraftigt vid den tidpunkten och det avtog betydligt när jag släppte på kraven. Det viktigaste med maten var och är att jag är socker- och glutenfri. Under september började jag må bättre och bättre. Träningen har jag börjat trappa upp extremt långsamt. Under september blev det bara yoga och enstaka promenader. Sedan började jag med korta löprundor som jag långsamt ökar upp.

Något som jag jobbat mycket med under hösten är acceptans och tålamod. Acceptera att det är så här just nu och att ha tålamod och tro på att det blir bättre.
När det gäller mitt sockerberoende tycker jag att jag har kommit en bra bit med att hitta vilka som är mina friskfaktorer och vad som fungerar för mig. I början av året var jag ganska aktiv inom OA (Anonyma överätare). Jag gick igenom stegen och deltog i möten och var även mötesledare. Efterhand kände jag att OA inte var något för mig, men en del saker som de jobbar med har jag tagit till mig och använder. Numera har jag inga som helst problem med att avstå socker. Har i princip aldrig sockersug. Jag kan ha sug, men då är det mer på själva tuggandet i sig tror jag. Så nu är mitt största problem överätning. Det jobbar jag med ständigt. Sedan ett par månader tillbaka fastar jag från middag till middag två gånger i veckan. Det har hjälpt mig jättemycket. Fastan ger mig sinnesro av någon anledning. Mina hunger- och mättnadskänslor fungerar bättre. Mer om det i ett annat inlägg.

Det har blivit en hel del resor under året och det har varit en utmaning att planera dem matmässigt. I januari åkte vi till Egypten på solsemester. Avkopplande och skönt och inga större problem med maten. I maj var vi på Mallorca på triathlonläger. Även där fungerade det bra med maten. Jag hade med mig smör, kokosolja, ägg och babybel som komplement på de här resorna. Mallorcaresan blev inte som jag tänkt mig, varken socialt eller träningsmässigt. Utmattningen gjorde sitt till. Tvärtröttnade på triathlon och tog en paus. Det är först nu som jag börjar känna lite lust till det igen. I augusti var vi på två kortare resor, en till Tyskland och en till Litauen p.g.a. att min älskling skulle tävla där. Då tog jag med mig en elektrisk kylbox och i princip all mat jag planerade att äta. Det fungerade bra det också, men visst skulle det varit enklare att bara kunna äta vad som helst på en restaurang.

Årets tre sista månader tycker jag att jag har mått mestadels bra. På jobbet, som det har känts tungt på under många år, börjar det kännas som ”förr”, jag känner att jag orkar göra lite mer än bara det nödvändigaste. Jag har fortfarande en del obalanser i kroppen som jag ska komma tillrätta med och även en del gamla tråkiga saker som hänt som behöver bearbetas, men det känns hoppfullt inför 2017.

måndag 2 januari 2017

Hårmineralanalys

Som jag har skrivit om tidigare har jag genomgått en Biokemisk Reparation (BKR). Började med den för lite mer än ett år sedan och mitt mående har förbättrats en del under året, men mycket tycker jag ändå har fattats. Det har långsamt gått upp för mig att jag har haft utmattningssyndrom. Trots att folk i princip har sagt det till mig rakt ut så har jag inte fattat. Först nu, när jag kört huvudet i väggen ytterligare några gånger och hört andra berättat om sin utmattning, har jag förstått.

BKR och insikterna att jag måste ta det lugnare med t.ex. träning har fört mig mig lite framåt, men inte ändra fram. För ett par månader sedan bestämde jag mig för att göra en hårmineralanalys. Man klipper av hår på några olika ställen i nacken och skickar in de innersta 2-4 cm av håret. Sedan får man vänta några veckor innan provresultatet kommer.
Sedan hade jag ett samtal med den som har hjälpt mig med analysen. Det var väldigt intressant. Det var mycket som inte var som det skulle och jag kommer inte ens att kunna återge allt här. Jag har fått rekommendationer om vilka kosttillskott jag ska ta och om vad jag ska tänka på när det gäller kosten. Analysen visade i princip på samma sak som BKR, d.v.s. binjureutmattning, dåligt fungerande sköldkörtel och depression, men det blev mer tydligt vilka obalanser jag har och exakt vilka kosttillskott jag behöver ta. De flesta kosttillskotten har jag tagit förut, men uppenbarligen inte tillräckligt länge. En del kosttillskott som jag åt innan kunde jag sluta med.

Analysen visade också på att jag har en hel del kvicksilver i kroppen. Tillräckligt mycket för att man kan må dåligt av det. De höga halterna kommer troligtvis av att jag för ett par år sedan tog bort 3-4 amalgamfyllningar på kort tid. Jag vet inte exakt hur det ska gå till när man tar bort amalgamfyllningar för att det ska bli så skonsamt som möjligt, men jag gjorde det hos en vanlig tandläkare utan att ta något som förebygger eller avgiftar. Kvicksilvret kommer m.a.o. ut i kroppen när man borrar bort det och det tar väldigt lång tid innan det försvinner. Jag antar att jag borde tagit en del antioxidanter och mineraler i samband med att fyllningarna togs bort. Det får bli avgiftning nu istället och det blir en del nygamla kosttillskott p.g.a. det också.

Nytt för mig var också att jag har för låg saltsyraproduktion. Det kan ju förklara att jag känner mig uppblåst och gasig när jag har ätit. Analysen visade också att jag är en metabolic type Slow 1. Det är väldigt vanligt, 75% av befolkningen är det. Det man vill göra är att förbättra metabolismen. Inte för att jag ska gå ner i vikt utan för att jag ska få mer nytta av den näring jag äter på cellnivå.

Nu kör jag på med dessa rekommendationer och så är det dags för en ny analys om ett par månader.

tisdag 8 november 2016

Att gå sin egen väg

Nu har det återigen gått lång tid sedan jag skrev senast. Orken och inspirationen har saknats. Tack till er som har hört av er och frågat efter inlägg. Det värmer <3.

Det har varit en tuff höst. Min utbrändhet har gjort sig påmind igen. Jag försökte få in för mycket i livet. Igen. Kost- och träningsprogrammet som jag hoppade på i somras blev för tufft, både för kroppen och tidsmässigt, när jobbet och vardagen drog igång på allvar. Det känns tråkigt för jag tyckte det var väldigt roligt och det gav fantastiska resultat, men jag jobbar på att acceptera läget och ha tålamod. Så småningom kommer jag att kunna träna på det sättet igen, men inte nu. Nu blir det väldigt lugn träning. Det blir promenader, väldigt korta löpturer och yinyoga. Tänker att det är lika viktigt att få dagsljus och frisk luft som att få motion.

Maten har inte fungerat så bra heller. Stressen och tröttheten gjorde att jag kom ur balans. Har hållt mig borta från socker och gluten, men jag har överätit en hel del. Det har långsamt blivit bättre. Till slut släppte jag alla krav och måsten map på mat och då har det lugnat sig betydligt. Nu känner jag mig lite mer i balans. Det är lätt att bli fixerad vid mat när det är så mycket man ska undvika. Aktiviteter som innefattar ätande på något sätt tar för mycket energi och det blir inte roligt. Det blir också en stress. För mig funkar det bättre ju mindre jag behöver tänka på mat.
Jag har också funderat en hel del på vad jag egentligen är känslig för i matväg. Socker och gluten tycker jag inte att det finns någon anledning att äta oavsett hur man reagerar på det. Det tillför inte kroppen något positivt, tvärtom. Däremot har jag tagit in mejerier i min kost igen. I somras när jag uteslöt mejerier mådde jag mycket bättre och det var lätt att dra slutsatsen att det var mejerierna jag hade mått dåligt av. När jag började jobba igen och allt drog igång började jag dock må likadant som jag gjorde innan jag slutade med mejerier. Trots att jag var mejerifri. Så det var snarare ledigheten och det nya roliga träningsprogrammet som fick mig på fötter. Äter fortfarande inte lika mycket mejerier som tidigare, mest eftersom jag hittat andra goda alternativ.

Det är olika hur känslig man är för olika saker. För många sockerberoende och överätare är det svart eller vitt. Vissa saker äter man inte och så ska det vara för alla. Jag tror inte att det finns en mall som passar alla. Det är svårt att diskutera med en del andra sockerberoende och överätare hur jag äter. Många har en väldigt snäv syn på hur man ska äta och leva som beroende. Avviker man det minsta från det så kan man få höra att man inte är abstinent och att man är på väg att få ett återfall. Ibland har jag känt att jag inte litar på mina egna tankar om vad som är bra för mig och hur jag funkar. Då har jag behövt vila lite från samtal med andra för att försöka hitta tillbaka till min väg. Det finns antagligen lika många sätt att hantera sitt beroende som det finns beroendepersoner.

tisdag 23 augusti 2016

Resor

För ett par veckor sedan var jag och min älskling i Tyskland då han skulle delta i en triathlontävling. Vi åkte vid lunchtid på fredagen och kom hem måndag kväll. Resor innebär alltid lite extra planering för min del. Den här gången var det lite extra lätt med maten faktiskt. Vi hade bil med oss och jag införskaffade en elektrisk kylbox, som man kan koppla in både i bilen och i vanligt vägguttag, veckan innan. Det gjorde att jag kunde ta med precis den mat jag ville äta. 
Nu hade jag med mig mat som jag kunde äta kall, men när vi kom fram där vi skulle bo upptäckte vi att det fanns ett litet pentry med kokplattor, kylskåp och porslin så det fanns gott om möjligheter.

Frukost serverades på det gästehaus som vi bodde på. Räknade med att det skulle finnas skinka, grönsaker och ägg som jag kunde ta där och tog med mig nötter och olivolja att komplettera med. Tyvärr fanns det bara ägg första dagen. Som tur var hade jag med mig kokta ägg som nödmat som jag kunde ta istället. Det var ingen dålig frukost, men äter man inte gluten, socker och mejerier så var det ganska fattigt.

Lunch, mellanmål och middag hade jag med mig. Köpte ett par bitar varmrökt lax, skinka, makrill i tomatsås, grönsaker, rotfrukter och avokado och stoppade i kylväskan. En kväll åt vi ute och då googlade jag innan efter någon lämplig restaurang och kollade menyn. Det blev jättebra.

På torsdag är det dags att åka till Litauen för ytterligare en tävling. Det blir samma upplägg då.

söndag 21 augusti 2016

Halvvägs i mitt 12-veckors PT-program

För 6 veckor sedan hoppade jag på ett 12-veckors kost- och träningsprogram. Jobbar med en PT som har en online-tjänst. All kommunikation sker via mail. Jag går till gymet på min arbetsplats två gånger i veckan och så kör jag tabata hemma två gånger i veckan. Förutom det är det löpintervaller och powerwalks på schemat.

Både kost och träning fungerar väldigt bra. Den här PTn tror, som jag, på en kost fri från socker och gluten. Riktig mat. Dessutom rekommenderade han mig att ta bort mejeriprodukter, även smör, under den här perioden. Det där med att ta bort alla mejerier var något som har varit riktigt bra för mig. Som jag har skrivit innan har jag provat mejerifritt tidigare, men ätit smör. Märkte inte någon större skillnad då, men nu när jag tog bort även smör har överätningsproblem försvunnit och jag mår mycket bättre generellt sett. Ska man sätta en stämpel på den kost jag äter nu är det mer åt paleohållet än LCHF. Den här kosten känner jag att jag kan fortsätta med, att jag VILL fortsätta med. Kanske att jag testar att lägga till vissa saker igen så småningom, dock inte mejerier.
Jag har känt att det har hänt saker i kroppen hela tiden under de här 6 veckorna. Första 4 veckorna gick jag inte ner jättemycket i vikt. Det var några få hekton varje vecka. En vecka stod jag still, men vecka 5 tappade jag 1,6 kg bara på den veckan. Nu efter 6 veckor har jag blivit av med 3,5 kg, 4,5 cm runt midjan och 2,5 cm runt höfterna. Jag har blivit mycket starkare. Första veckan kändes det väldigt tungt med träningen och jag undrade vad jag hade gett mig in på, men styrkan och konditionen har förbättrats snabbt. Nu tycker jag inte att träningspassen är några problem även om de fortfarande är utmanande och jag blir ordentligt trött och svettig. Fast nu kommer det att bli riktigt jobbigt ett par veckor igen. Idag fick jag lite nya tabataövningar plus att jag ska köra längre tabataintervaller och även längre löpintervaller.

Idag fick jag också skicka in nya bilder på mig själv som PTn skulle jämföra med startbilderna. Man ser absolut skillnad, särskilt på magen där jag har tappat flest centimetrar. Ska bli jättespännande att få jämföra startbilderna och 12-veckorsbilderna sedan.

lördag 13 augusti 2016

Kaffe

För ganska precis ett halvår sedan gjorde jag ett rejält kaffeuppehåll. Positivt för mina binjurar tänkte jag och tänkte först bara hålla uppe några dagar och sedan kanske dricka kaffe på helgerna. Drack väl ungefär 2 koppar kaffe per dag och slutade tvärt. På eftermiddagen dag 1 och hela dag 2 fick jag en hemsk huvudvärk och därför bestämde jag mig för att hålla uppe en längre tid för att riktigt rensa ut.
Från påsk ungefär har jag sedan druckit ca 2 koppar kaffe i veckan. Innan har jag kunnat dricka kaffe när som helst på dygnet utan att det påverkar sömnen. Det kan jag inte längre. Jag får en otrolig kick av kaffe nu. Känner jag mig lite seg blir jag genast väldigt pigg när jag dricker kaffe. Den effekten vill jag inte gå miste om så jag fortsätter att dricka kaffe lite mer sällan.